Författare Ämne: Konservering av järn  (läst 8363 gånger)

Utloggad Nyxx

  • Medlem
  • Antal inlägg: 21
Konservering av järn
« skrivet: maj 11, 2007, 17:46 »
Hej hej!

är det någon som kan ge lite litteraturtips om forskning kring metoder hur järn skyddades från att rosta under järnålder och framåt?
Väntar med spänning!

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Konservering av järn
« Svar #1 skrivet: maj 11, 2007, 22:28 »
Inget boktips, däremot en websida där du säkert hittar det du söker - finns mycket spännande där!
Min amatörmässiga syn på det hela är att det handlar om upphettning, linolja eller kanske tjära. Det har funkat ganska länge iaf :)

http://www.antracit.se/forum/index.php?lang=se&language=swedish

Utloggad Nyxx

  • Medlem
  • Antal inlägg: 21
SV: Konservering av järn
« Svar #2 skrivet: maj 12, 2007, 10:25 »
Det var ett roligt tips, tack! Sajten innehåller en tydlig redogörelse över olika ytbehandlingar som används inom smide.
Är dock fortfarande sugen på mera, så min förfråga kvarstår!

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Konservering av järn
« Svar #3 skrivet: juni 14, 2007, 19:45 »
Har själv funderat en del på det, då jag gick smidesutbildning förra och förrförra året. Vill man inte hetta upp järnet, så kan man gnida in det i bivax. Även det blir bättre om man hettar upp det dock. Dessutom är det inte speciellt vattenbeständigt. Ett annat skydd är att blankpolera järnet. Eftersom jag är från kusten har jag också funderat på att bränna fiskolja istället för linolja/tjära, men jag har inte testat än. Välbränd tjära bör hålla i allafall i två år, sedan kan man behöva göra om det, speciellt på västkusten.

Färg är också ett alternativ, som gjorts på rustningar under medeltid, och säkerligen under vikingatid, men jag kan inte erinra mig något fynd som tyder på det.

/Magnus

Utloggad JGute

  • Novis
  • Antal inlägg: 5
SV: Konservering av järn
« Svar #4 skrivet: juni 24, 2007, 07:54 »
Man kan nog säga att konservering av järn är ett nutida sätt att betrakta hur man vill undvika att järnföremål skall rosta. Plinius ville hävda att järnets benägenhet att rosta var ett straff av gudarna, eftersom metallen tillät att man kunde göra så effektiva vapen av den.
Det finns oerhörda mängder skrivet, genom tiderna, om hur man skall skydda järn från att rosta. Orsaken till att järn rostar vet man sedan årtusenden att det är genom kontakt med vatten eller fukt. Det illustreras väl av Shakespeare i Akt 1 scen 2 av Othello:
"Othello: Keep up your bright swords, for the dew will rust them. "
Skydd mot rost har säkert därför nästan alltid varit inriktat på att skydda järn mot fukt och väta. Oljor och fetter är välkända för att inte vätas av vatten och har därför använts, och används ofta fortfarande, för temporärt rostskydd. Oljefärger torde länge också ha använts i sådana sammanhang det är lämpligt, med tanke på järnföremålens användning. Detsamma gäller avbränning med oljor.
Vapen torde alltid ha ägnats vapenvård med borttagning av rostfläckar och infettning, på liknande sätt som man gör vid modern vapenvård.
Det har också funnits magiska föreställningar om rostskydd, men de har nog inte varit så långlivade.
Konservering av järn bör man nog mest betrakta som något som hör mest hemma i museivärlden, där man önskar gott bevarande utan kostnadskrävande behov av ständigt underhåll, som dessutom sliter på föremålen.

Utloggad Nyxx

  • Medlem
  • Antal inlägg: 21
SV: Konservering av järn
« Svar #5 skrivet: juni 24, 2007, 11:49 »
"Vill man inte hetta upp järnet, så kan man gnida in det i bivax. Även det blir bättre om man hettar upp det dock. Dessutom är det inte speciellt vattenbeständigt... Eftersom jag är från kusten har jag också funderat på att bränna fiskolja istället för linolja/tjära, men jag har inte testat än"

Hej Magnus!
Vaxer stänger ju ut fukt, däremot inget syre. På vilket sätt tycker du att bivax inte är vattenbeständigt? Anser du att oljebehandlingar under uppvärmning istället är mera hållbara?

Jag hör gärna hur det går med dina experiment gällande bränning av fiskolja som ytskydd, enormt spännande! Har du möjligen även några litteraturhänvisningar gällande detta?

/hälsar,
Vivian

Utloggad Nyxx

  • Medlem
  • Antal inlägg: 21
SV: Konservering av järn
« Svar #6 skrivet: juni 24, 2007, 11:56 »
"Det finns oerhörda mängder skrivet, genom tiderna, om hur man skall skydda järn från att rosta..." Hej JGute, har du möjligen lästips om exempelvis någon bra sammanställning av denna typ av litteratur? Är nyfiken efter såväl de vanligaste, som mera experimentiella behandlingar som har varit i bruk.

Du nämner även att "...orsaken till att järn rostar vet man sedan årtusenden att det är genom kontakt med vatten eller fukt..." . Har du ett hum om de tidigaste litt. belägg för detta?

hälsar
/Vivian

Utloggad JGute

  • Novis
  • Antal inlägg: 5
SV: Konservering av järn
« Svar #7 skrivet: juni 24, 2007, 12:59 »
Jag tror inte att det behövs något litterärt belägg. Det är bara att se vad som händer med järn som får ligga vått ett tag jämfört med om det förvaras torrt. Den erfarenheten görs snart. Det var därför jag citerade Shakespeare.

Någon modern sammanställning av äldre tiders korrosionsskydd av järn känner jag inte till. Möjligen kan det finnas något sådant i skrifter av U. R. Evans, som var en mycket stor korrosionsforskare under förra århundradet. En kort biografi hittar man på
http://www.corrosion-doctors.org/Biographies/EvansBio.htm
En modern översikt av atmosfärisk korrosionsforskning presenteras på
http://www.electrochem.org/dl/ma/201/pdfs/0308.pdf.
Den enda äldre sammanställning, som jag kan erinra mig just nu, är skriven av Emanuel Swedenborg i hans bok ”Om Järnet”, som blev översatt till svenska och utgiven 1923, tryckt hos Wahlström & Widestrand. På sidorna 296-297 anger han 14 olika sätt under rubriken ”Sätt att bevara järnet mot rost”. – Jag citerar det 14:e och sista: ”Man tager olja, vari smält bly ofta avsläckts; fårtalg och vax sammansmältes och blandas med oljan och med den blandningen bestryker man järnet. Nu nog om detta.”
Han anger också, bland de 14 sätten, recept på poler-, eller slipmedel för att ta bort rost. Så anger han som 5:e sätt: ”Man tager pimpsten, tennaska och smärgel, allt detta göres till pulver och siktas, och med detta pulver bestrykes en duk eller en trästicka; och så må järnet därmed gnidas.” – Jag har här inte strikt följt översättningen från latinet i vilken det inte står ”tennaska” utan ”tenn, aska”. Mitt skäl till det är att tennoxid i äldre tider kallades tennaska och är ett fortfarande ganska ofta använt polermedel.
Jag har också ett minne av att jag läst att Sven Rinman, i ”Försök till Järnets Historia” från 1782, också rekommenderar blyinnehållande olja för att skydda mot rost. Ännu långt in på 1900talet lär man i industrier ha använt en blysmörja, som bestod av blyvitt och olja och som påstods vara bra för att förebygga rost. Jag tror att den ibland kallades ”vitsmörja”.
Även om de här blyhaltiga fetterna fungerar bra för att skydda mot rost, så lär dagens miljölagstiftning hindra deras användning.
Jag är osäker, men jag tror att det kanske står något om rostskydd också i Peder Månssons skrifter. Om jag minns rätt så var det där det finns beskrivet ett sätt att utvinna olja som man först låtit sugas in i krossat tegel. Det ansågs mycket effektivt mot rost. Min gissning är att det var ett sätt att försöka framställa något liknande petroleum eller bergolja, som man ju utvinner från mineralisk omgivning. Sådant sätt att tänka var nog rimligt kring år 1500. Det var ju 300 år innan den moderna kemin fick sin fasta grund.


Utloggad Nyxx

  • Medlem
  • Antal inlägg: 21
SV: Konservering av järn
« Svar #8 skrivet: juni 24, 2007, 13:11 »
JGute, ett stort tack för ditt mycket utförliga svar! Skall leta fram litteraturen du tipsat om och omedelbart surfa in på weblänkarna
hälsar,
/vivian

Utloggad JGute

  • Novis
  • Antal inlägg: 5
SV: Konservering av järn
« Svar #9 skrivet: juni 24, 2007, 14:08 »
Har nu tittat litet mer i mitt bibliotek. Det är riktigt att Peder Månsson har en beskrivning av ”Oleum philosophorum” och dess framställande i sin Konstbok. Han skriver: ”Jtem finnes och the olyan natwrliken j jordenne oc kallas napta…”. Källan är ”Peder Månssons skrifter på svenska” utgivna 1913-15 av Sv. Fornskriftsällskapet.
PM påstår att oljan har många stora ”krafter” men inget om rost. Jag minns nu att jag läst någon annanstans att just den oljan skulle vara ett bra rostskydd. Men var minns jag inte nu.

Swen Rinman skriver en hel del om korrosionsskydd av järn i förra bandet av Försök till Järnets Historia från 1782. Såvitt jag känner till så finns boken bara i originalupplaga, varav jag har glädjen av att äga ett ex. Frågor kring rostangrepp och deres förhindrande behandlas på sidorna 48 – 67, i Paragraferna 17 – 21. Paragraferna har rubrikerna: ”Huru Järnets färg bevaras”, ”Om Jernets förwarande från Rost med Fernissor”, ”Om Brunering eller brun Betning”, ”Om Rostens förhindrande genom Anlöpning” och ”Rön om Järnets betäckning med Oljor”.

Swedenborg, liksom Peder Månsson, skrev ner insamlade uppgifter. Rinman tillhörde upplysningstidens stora tekniska utvecklare och de uppgifter, som han ger, har han nog provat själv åtminstone till huvuddelen.

Kanske det här räcker en bit för dig Vivian?
Hälsar tillbaka,
/ Jan

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Konservering av järn
« Svar #10 skrivet: juni 27, 2007, 22:58 »
Lånade idag en bok, av Richard Hall som enligt presentationen ska vara en ledande expert av, åtminstone  utgrävningar i York. Stora boken om Vikingarna heter den, och där står det bla att svärden förvarades i en träslida som invändigt kunde vara klädd av ull, som innehåller fett.. Och det låter ju rimligt, att man använde fett för att försvara järnet mot rosten..
Animaliskt fett borde man haft god tillgång till, vegetabiliskt är väl lite osäkrare, och knappast inte mineraliskt, eller har någon annan en bättre kunskap???

Utloggad JGute

  • Novis
  • Antal inlägg: 5
SV: Konservering av järn
« Svar #11 skrivet: juni 29, 2007, 11:11 »
Jo, det låter rimligt, anser jag. - Jag skulle vilja citera http://shootersforum.com/showthread.htm?t=10068&mode=threaded
Där uppges följande:
Our forefathers didn't have all the fancy concoctions that are offered on the market today. For the most part they used
rendered hog tallow or sheep tallow. These two patch lubricants are in my opinion the the best I have found. They not only work well but are easy to make and cost next to nothing. As an added note, with the proper sized ball and patch material, and the use of these lubes, I can shoot all day and never have to wipe my bore between shots. The last shot of the day loads as easily as the first shot and all my rifles will print 1" groups or under at 25 yards.

When out in the field hunting or on primitive treks where it is not always possible or practical to clean my bore thoroughly at the end of the day, or when I go into camp and still have a load in the barrel I run a well greased tallow patch down the bore above the load to keep the fouling soft and to protect the bore from moisture. As the charcoal in black powder residue will draw moisture from the air and this residue has sulfur in it, protecting the bore with grease is essential. Moisture will cause the sulfur to produce sulfuric acid which of course will be harmful to the bore.

Denna tradition angående användning av talg som vapenfett borde kunna ha mycket långa traditioner, eftersom det bygger på just de fetter som man lättast lär ha haft tillgång till genom tiderna. Enligt uppgiftslämnaren fungerar det här fettet alltså bra som rostskydd, även för mynningsladdare med användning av gammaldags svartkrut. Det förefaller väl inte otänkbart att fårskinnet i svärdslidorna kunde ha behandlats med talg, men här kommer vi väl in på spekulationer. Ändå förefaller det som en rimlig praktisk åtgärd, som även borde ha förefallit vara rimlig redan för mer än 1000 år sedan.


« Senast ändrad: juni 29, 2007, 13:41 av Gorm »

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Konservering av järn
« Svar #12 skrivet: augusti 14, 2007, 15:22 »
Problemet med en skida med en insida av fårull är att järn lätt reagerar med svavel, som det ju finns rikligt av i ull. Det vore ju inte ett problem om man inte hade svärdet i skidan speciellt länge, men på resor kan jag tänka mig att man i så fall fick polera svärdet noggrant. Kanske hade man något annat på insidan av skidan, eller så skyddade talget tillräckligt för att man inte skulle behöva bry sig om vad svärdet omgavs med.

Utloggad JGute

  • Novis
  • Antal inlägg: 5
SV: Konservering av järn
« Svar #13 skrivet: augusti 14, 2007, 17:53 »
Ditt resonemang kan tyckas låta rimligt, Sindre. Det som i den allmänna debatten kallas för "svavel" är egentligen bara riktigt i den mening att grundämnet svavel finns i sammanhanget, i ett visst material, i luften, eller vad man nu ägnar sin uppmärksamhet åt.
Men det svavel som vi möter i praktiken är i de allra flesta fall svavel som ingår i kemisk förening med andra grundämnen.
Ett exempel är det svavel som släpps ut vid förbränning av svavelhaltiga förbränningsmaterial, såsom många slag av stenkol och vissa eldningsoljor, som inte särskilt har behandlas. Det svavlet är huvudsakligen i form av svaveldioxid och den föreningen angriper järnytor högst påtagligt, i närvaro av fukt.
Svavel i form av svavelväte och en del andra liknande föreningar som karbonylsulfid ger upphov till svärtning på silverytor, vilket inte svaveldioxid har som egenskap. Svavelväte är å andra sidan inte lika aggressivt mot järn, som svaveldioxid är.
När det gäller svavel i fårull, lär det vara svavel som finns kemiskt bundet i proteiner, som ullen består av. Så länge som proteinet inte har fallit sönder i mindre kemiska beståndsdelar så borde det inte vara särskilt riskabelt med att ha en polerad järnyta i kontakt med fårull. Särskilt inte om den är ordentligt infettad.
Däremot skulle jag vara litet mer försiktig med att förvara blanka silverföremål i kontakt med fårull. Jag vet inte säkert om silvret kan mörkna av det men jag skulle kunna tänka mig att det kanske skulle kunna ske.
När det gäller att avgöra sådana här frågor, så är det bästa sättet att prova vad som händer i praktiken. Prova gärna med en blank plåtbit och ett slag av fett, som det fanns stor tillgång till redan för länge sedan. För att få plåtbiten blank kan du slipa den litet med sandpapper. Lägg gärna den infettade provbiten i kontakt med fårull, under några månader och se sedan hur det ser ut när man sedan tar fram plåtbiten igen och torkar av fettet. Men en sak är oerhört viktig! Det måste vara osaltat fett! Vanligt koksalt har en mycket stimulerande inverkan på att järn rostar!
Efter det att man provat, så vet man vad som verkligen händer. Förutsägelser av vad som händer med ett material som är i kontakt med svavelhaltiga proteiner och sådant, skall man helst undvika. Man kan ta totalt fel.