Citaten på Fotevikens sida i "Vikingarnas landskap" är endast en sammanfattning av saker som jag tagit upp i boken "Den skånska historien. Vikingarna." Ett litet citat ur boken är kanske på plats:
"Det som komplicerar bilden av vikingatiden inom det som senare skulle bli det medeltida Sverige är att kvenerna, skridfinnarna och svearna inte är de enda folkslag som bebott området. Vi har även goterna eller göterna, uppdelade i västgötar och östgötar. Namnet på de två folkslagen goter och sveoner kan föras långt tillbaka i tiden. Redan den romerske historieskrivaren Jordanes omtalade ca 550 e.Kr. att det bodde ett flertal folk i Skandza, dvs. i Skandinavien. Bland de uppräknade kan noteras Suehans eller Suetidi, som väl åsyftar sveoner, samt Ostragothae och Vagoth som bör åsyfta öst- och västgoter. Ett stort problem för att förstå relationerna mellan goter och sveoner är att goterna helt saknas i det skriftliga källmaterialet mellan mitten av 500-talet fram till slutet av 1000-talet. I t.ex. både Ottars, Wulfstans och Rimberts berättelser från slutet av 800-talet nämns endast sveonerna. Samtidigt som denna totala tystnad är irriterande för oss som vill förstå dåtiden är den också intressant då den faktiskt indirekt kan kasta ljus på maktförhållandena.
En sammanhängande röd tråd när det gäller de tre 800-tals resenärernas beskrivningar är nämligen att de alla återger situationen sedd från relingskanten på en båt. Av detta kan man våga dra slutsatsen att sveonernas maktsfär, förutom ett relativt begränsat område runt Mälaren och in mot norska riket i väst och nordväst, i huvudsak utgjorts av havet och dess kustområden. Jag skulle vilja uttrycka det så att sveonernas välde mer har varit baserat på ett sjövälde i Östersjön än på ett traditionellt landvälde.
Med denna bild som utgångspunkt blir det logiskt att göterna på allvar stiger fram i det skriftliga källmaterialet först på 1070-talet med Adam av Bremen. Han tar nämligen, till skillnad mot de äldre skribenterna, upp resor även till lands."