Övrigt > Religionshistoria

Blodsoffer igår och idag

<< < (2/9) > >>

nina:
Jag undrar hur man ser på blodsriter idag. Jag var nog otydlig i frågeställningen. Jag säger samma sak själv om reciprok altruism som du Gunnar. Det skapar band. Det jag vill förstå är blodets värde i offerriten som företeelse idag. I Sverige. Jag tycker att jag har lättare att förstå den i ett jägarsamhälle någonstans i världen i dag, men har svårare att begripa värdet i Sverige idag. Det är kanske en brist, men definitivt förenad med min egen kulturförståelse. Jag begriper nog inte hur blodet kan tas på samma allvar. Och det är inte illa menat alls. Jag är alltid nyfiken på behoven bakom religionen. Jag ser också hur avancerat det blir ju större behovet är. Och tyvärr upplever jag mode och effektsökeri i samma veva. Inom psykiatrin ser man hur, ofta väldigt stränga regler och avancerade riter, hänger i hop med allvarliga störningar. Det är heller inte illa menat. Och jag säger INTE att alla som är med i samfund är knäppa... eller är psykist instabila.

Men lika väl som att man anser att man behöver stränga regler eller särskilda ritualer inom ett visst samfund så står ofta behovet för samma sak i ett annat samfund. Uttrycken är bara olika. Men behovet av att höra till och ha regler är samma. Det handlar naturligtvis om religionspsykologi. Jag vill förstå, på riktigt, hur man menar att ett äkta blodsoffer idag har en seriös påverkan på livets gång. Kanske har det att göra med att jag är helt övertygad om avsaknaden av asagudarna. Kan någon berätta?

Gandalf:

--- Citat från: "nina" ---Jag undrar hur man ser på blodsriter idag. /../Det jag vill förstå är blodets värde i offerriten som företeelse idag. I Sverige. Jag tycker att jag har lättare att förstå den i ett jägarsamhälle någonstans i världen i dag, men har svårare att begripa värdet i Sverige idag. /../ Jag begriper nog inte hur blodet kan tas på samma allvar. Och det är inte illa menat alls. Jag är alltid nyfiken på behoven bakom religionen. /../ Och tyvärr upplever jag mode och effektsökeri i samma veva. Inom psykiatrin ser man hur, ofta väldigt stränga regler och avancerade riter, hänger i hop med allvarliga störningar. Det är heller inte illa menat. Och jag säger INTE att alla som är med i samfund är knäppa... eller är psykist instabila. /../ Det handlar naturligtvis om religionspsykologi. Jag vill förstå, på riktigt, hur man menar att ett äkta blodsoffer idag har en seriös påverkan på livets gång. Kanske har det att göra med att jag är helt övertygad om avsaknaden av asagudarna. Kan någon berätta?

- - - -
Och offra sitt eget blod? Men varför skulle det vara den största gåvan? Prisade vare blodgivarna förvisso! Men vad exakt tjänar blodsriterna för syfte utöver en spännande grupptillhörighet...
--- Slut citat ---


Man ser på blodsriter idag på samma sätt som man förmodligen alltid har gjort. Blodets värde: Blod = Liv. Att offra någon annans liv kan inte vara lika starkt som att offra sitt eget. Den största gåva man kan ge är sitt eget liv, att ge sitt eget blod att ge bort en del av sitt eget liv. Varför är det lättare att förstå i blodsriten i ett avlägset jägarsamhälle? Menar du att vi i det moderna IT-samhället 'vet/förstår bättre' eller vad är du ute efter? Ska vi börja blota tangentbord och uppsatser av herrar Jung & Freud istället? På det skulle jag vilja kommentera att människans vetskap och förståelse för den värld vi lever i är långt mindre idag än för bara ett par hundra år sedan. Vetenskap och forskning i all ära men det handlar bara om försök att förklara och kanske t.o.m att få makt över naturen, inte att förstå den för att kunna leva i den och i samklang med den.

Hos vissa handlar det säkert om effektsökeri och mode men jag undanber mig att bli dragen med samma kam som resterande världsbefolkning, eller kan jag säga detsamma om all vetenskap utan att uppröra någon? Du får mena hur du vill men hur kan du dra likheter mellan religionsutövning och psykiskt störda människor? Ska vi gå in på ämnet stränga regler och avancerade riter så kan vi omtolka och peka på fysiker och kemister, ska vi tala om säregna personligheter som söker effekter så kan vi gå rakt på psykiatrin, inget illa ment.

Alla religiösa är inte med i samfund, inom asatron är fler fristående eller samlade i små grupper än medlemmar i samfund. Jag ska inte ens börja analysera begreppet 'religionspsykologi' det är så dumt att jag inte kan hålla god ton vid ett försök är jag rädd. Dina uttalanden är otroligt nära diskriminering men det antar jag att du är medveten om? Till sist, hur kan du vara 'helt övertygad' om avsaknaden av något som varken kan bevisas eller motbevisas? Är du helt övertygad om att psykologi är en vetenskap? Jag undrar eftersom du hänvisar till den hela tiden. Skulle  vilja vara så god och definiera skilnaden mellan religion och psykologi i så fall.

Gandalf:

--- Citat från: "Gorm" ---Borde inte själva lakten och förtärandet av offerdjuret vara en viktig del i ritualen? Vi har ju diskuterat tidigare (på annan plats) vad som skulle kunna anses vara ett "offer" idag jämnfört med t ex järnålder. Att köpa grisblod känns liksom inte som en lika betydande handlig som att offra ett djur som man fött upp själv.

/Johan
--- Slut citat ---


Jo visst, du har helt rätt men nu har vi lagar som förbjuder amatörslakt och alla regler runt slakten tar bort det 'lilla extra' man vill åstadkomma vid ett blot. Ett substitut som vissa accepterar är då att köpa blod eftersom man inte gärna vill använda färgämnen och det är trots allt i blodet styrkan sitter, inte i mordet. De som använder köpt blod vill oftast skapa en stämning förutom själva blotet. Att utföra en rit eller en ceremoni är ju minst lika mycket stämning som utförande. En schaman kan säkert komma i trans utan trummor men de underlättar :wink:

nina:
Gandalf! Jag säger ju inte att någon gör fel, jag ber ju att få förklarat för mig. Jag vill verkligen förstå, inte förlöjliga någon. Och att jag skulle dra dig över den kammen har jag inte gjort. Om du kände dig angripen så poängterade jag att jag inte menar något illa med mina frågeställningar, som är så goda som några. Att religion hänger i hop med psykologi är självklart. Båda områden rör människan, och även om en tillverkad vetenskap har särskiljt dem åt, menar jag att man inte kan det. Så den gubben gick inte.

Många vansinnesdåd utförs i religiösa förtecken, antingen "att Gud bad mig döda", eller att man dödar för Gud/Allah. En del personer har grandiosa personligheter och vill bli förevigade genom att vara Guds redskap. Och psykiatrin är överfylld av störda människor som handlar i religiösa ärenden. Därmed inte sagt att det är fel på religionen. Det sade jag inte. Att du inte vill erkänna religionspsykologi är upp till dig, men att mena att jag diskriminerar någon är ju intressant - hur då? Bara för att jag ifrågasätter? Vem diskriminerar jag? Nej, jag tror inte på Tor/Oden/Frej. Får jag inte det? Jag har djup förståelse för tro. Men jag har INGEN förståelse för en religion som inte tål ifrågasättande. Hur ska jag då kunna förhålla mig till den? Men är det religionen som inte klarar det eller är det dess tjänare? Skulle gissa på det senare. Och dessutom säger du ju själv att det kan handla om effektsökeri. Jag ville förstå bortom det. Hur blodet vid blotet i sig påverkar ordningen för den som "ger" det.

Och skillnaden mellan religion och psykologi? Skrev jag att jag var övertygad om att psykologi är en vetenskap? Religion är en trosuppfattning om hur man tänker sig att världen är beskaffad. Psykologi handlar om läran om psyket och dess processer. Psykiatri däremot, som jag skrev, handlar om läran om psykets sjukdomar. Trist att du tog det på det här sättet. Däremot ger jag dig poäng för att vi inte uppfattar världen för vad den kanske är och lever i samklang med den. Men jag förstår fortfarande inte blodsoffret. Du blev arg, men har ändå inte förklarat så att jag förstår! Du har bara kastat tillbaka den ilska som mina frågor tydligen väckte. Och jag är varken Jungian eller Freudian. Och Jung var dessutom djupt religiös. Hur vet man att den största gåvan är ens eget liv? Och vilka säregna personligheter menar du som söker effekt?

nina:
Jo, jag glömde ju att svara på din fråga... varför det skulle vara lättare att förstå ett blodsoffrande jägarsamhälle mot ett modernt samhälle. Jo, jag sätter nog offret i relation till vad önskningen handlar om. Jag tänker mig att "förr" och i nu levande jägarsamhällen så ser kriterierna för livet lite annorlunda ut. Du går och handlar ditt bröd på ICA, åker till vårdcentralen om du blir sjuk och får ut pengar på försäkringen om huset brinner ned. Så var det inte förr. Medicin höll man på med men inte så framgångsrikt jämt. Missväxt innebar katastrof. Men ICA kräver inget blodsoffer i utbyte. Så jag undrar vad man vill med ett blodsoffer, eller gåvan av sitt eget liv idag? Här. Vad saknar man som man menar att blodsriter ger? Mer än stämning, som du själv skrev? Vad betydde blodet förr? Vet du det? Och vad grundar ni ritualerna på? Hur kan de bli enligt sed? Och handlade blodsoffer om stämning? Eller om hopp och förtvivlan?

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida