Yngwe, där håller jag med dig.
Segla för mig innebär att jag med ett segel som driver båtar kan ta mig fram i alla vindriktningar, även mot vinden. DET är segling.
Att använda ett "segel" som drar båten med vinden - dit vinden råkar blåsa, är alltså inte att segla - för mig, det är att följa vinden med hjälp av ett segel, särk eller buske - och det gjorde man redan på stenåldern. Den delen av vår diskussion tror jag alla är helt överens om - trots att källor och arkeologiska fynd saknas
Vi kan ju säga så hör istället "Ett vikingaskepp kan inte segla utan sin köl" då tror jag alla förstår att kölen är en förutsättning för att kunna segla ett skepp
Det innebör också att det måste finnas en utvecklingskedja från helt flatbottnade skepp, t.ex Hjortspringsbåten fram till Gokstadskeppat, där kölen är fullt utvecklad.
Under denna utvecklingsfas finns naturligtvis en lång rad av experiment med köl - och hur man byggde sina skepp. Tillslut kom man fram till att bygga sina skepp som skalskepp - utifrån en kölstock där kölen stack ned under borden och gav den önskade stabilitet i vattnet när man seglade.
Hjortspringsbåten saknade köl helt, Sutton Hoo hade ett köl-ämne, Nydamskeppets kölplanka låg horisontellt, men, man hade huggit ut en " upphöjning" mitt i kölplankan vilken gav kanske samma stabilitet som på Surton Hoo skeppet, ett köl-ämne alltså.
Jag börjar i alla fall se ett utvecklingsmönster skymta fram här.
I morgon kanske vi hittar ett skepp från år noll med mastfisk och bevarat segel
då faller det mönster jag ser framträda nu...
Thomas
