Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Begreppet Uppsala

Författare Ämne: Begreppet Uppsala  (läst 364983 gånger)

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #60 skrivet: februari 03, 2011, 21:19 »
Ska man lokalisera det Uppsala som skaldekvädena och runstenarna omtalar så bör man beakta  att sagorna (Ynglinga-, Sköldunga-, Hervarar-, Sögubrot och Beowulf) hänger ihop så fint om man tänker sig att de utspelar sig i sydvästra Skandinavien (landskapen runt Kattegatt-Skagerrak-Vänern).

Allt börjar på Fyn, sedan kommer man till Själland som dragits iväg från den plats Vänern ligger. Ynglingarna krigar mot jutar och blir senare fördrivna av en skåning och hamnar i Värmland och till slut i Vestfold. Arngrim, Angantyr och Hervor kommer från Bolmsö i Finnveden. Bärsärkarna på Bolmsö oroar en av ynglingakungarna i Uppsala, och en av hans hirdmän utmanas till holmgång på Samsö.

Fornsagorna är så starkt knutna till landskapen runt Kattegatt-Skagerrrak-Vänern att alla tänkta referenser till Uppsala vid Mälaren spräcker helhetsbilden.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #61 skrivet: februari 03, 2011, 21:58 »
Om vi bortser från att Isländingabok bara finns bevarar som avksrift av en avskrift vilket kan vara besvärande så är då detta två kungar med kanske ett halvt millenium dem emellan. Det gör knappast Uppsala till någon självklar hemvisst för en kungaätt

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #62 skrivet: februari 03, 2011, 22:11 »
Dessutom ger Isländingabok inga närmare upplysningar om var kungarnas Uppsala ligger.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #63 skrivet: februari 03, 2011, 22:29 »
Dessutom ger Isländingabok inga närmare upplysningar om var kungarnas Uppsala ligger.

Nä, så det fungerar inget vidare som lokalisering till Uppland. Men om Uppsala helt enkelt betyder tempel av något slag och det funnits flera, var har då de andra då tagit vägen?

För även om vi bortser från Snorres politiska ambitioner (ibland undrar man om hans ättelängder inte avser att härleda Uppsalas rätt till skatt sen urtiden istället för att beskriva nån kungs ätt) så vore det märkligt att ingenstans ges en antydning till att det skulle finnas fler.  Eller finns det sådana antydningar?


" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #64 skrivet: februari 03, 2011, 23:47 »

Upp betyder i alla fall uppströms eller inåt landet, och sala står i plural. (Böjt i dativ hette det salom). Det blir ju logiskt om Vaksala ligger nedströms eller närmre kusten. Gör det det?

Sala anger bestämd form ental. Mats gav redan exempel på ortnamn där den bestämda formen Sal-a anger "salen" (i landet), just som "Berga" använder ett minimalistisk, lokalt baserad namnskick. Liknande namnskick hittar man i ortnamn som 'Mor-a' och 'Vik-a'. I Nörje är alla små älvar femininum, alltså; ei å – åa – åar – åane. Öster om Kjölen där man nu har enbart två kön heter det alltså: en å-ån-åar-åarna. I gamla dialkter – både öster och väster om Kjölen – finns alltså namnskicket med –a som ental, definierande ändelse. I Sveriges norra delar säger man inte ”Lill-ån”, utan ”Lill-åa”. Så långt söder som Dalarna kan man höra 'åa' i vokala ekvilibrismer som: "d' ä e å, ä e i åa ä e ö". I Norges gotiska dialekter har 90 % av åarna fortfarande namn på -a, typ Björa, Sanddöla, Forra, Nea, Nita, Glåma.

I äldre nordiska dialekter delas orden upp i tre kön, - maskulin, nøytrum och feminin - vilket anges som "en", "ett", eller "ei". Honkjönsorden tar infinitiv med affixet -e, medan dom i bestämd form ental får slutledet -a.
   
I äldre dialekter får även maskulinum suffixet -a i bestämd ental. Ex.: Ein sal-sala, ein dal-dala, ein gard-garda. Ikring Bottenhavet används samma a-form efter maskulinum: 'Asgårda' på Åland henvisar till bestämd form ental; 'Asgården'.

I bestämd form har alltså sal också fått heta 'sala'. Just som alla älvarna i Nörje. Envidare hittar vi det samma namnskicket i områden där den gutniska dialektformerna fortfarande kvarlever. Dessa former är nu förlorat i dom moderniserade språken kallad 'rikssvenska' och 'riksdanska'. 'Högtyskan' har en liknande relation till bygdernas platt-tyska.

Andra namn på -sala anges i bestämd form ental. Odens sal, Onsala, ligger vid skärgården just utanför Kungsbacka, 2 mil söder om Göteborg. Torsala ligger på Åland och Munsala i Österbotten. Efter Finlands kust finns också sockennamnet Tövsala i Åboland, jämte bynamnen Simskäla (tidl. Symesala) i Vårdö, Vartsala i Gustavs, Mossala i Hotskär, Heisala i Pargas, Siksala i Finnby.

Av nån orsak har såväl Åland som kusten av Finland dialektformer som går rakt över Ôsterbotten och Kvarken till det gamla Hel-sing-land. Härifrån går tydliga spår över Kölen - till dialekterna i Tröndelag och Hel-ge-land. Detta bältet av dialekter har en tydlig förbindelse till gutniskan och Gottland.   

'Sala' är alltså en bestämd sal, som påstås vara riktad uppåt...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #65 skrivet: februari 04, 2011, 00:12 »
Låter rimligt, ,men a-ändelsen är fortfarande levande i södern och här i Småland drömmer bönderna om att ärva bästa gåra på jora, alltså bästa gården på jorden och kanske ligger den där väga går på broa över åa


Upp har många möjliga tolkningar, uppströms tvekar jag dock till , gamla uppsala bör rimligen nåtts av en sjövik och ligger då alltså inte uppströms. Uppstöms är också ett relativt begrepp och relaterar i så fall till något annat vilket verkar märkligt för en centralplats. Rimligen bör den ha ett självständigt namn.

Ordet upp kan/bör vara beskrivande av själva salen,och upp är väl besläktat med öppen?  Alltså den öppna salen..?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #66 skrivet: februari 04, 2011, 00:23 »
Citat från: Mats

 "Upp-" är kanske för att skilja platsen från ett annat "sala" som låg alltför nära, för att undvika missförstånd.



Upp anger (givetvis) en vertikal dimension, som i uppåt-neråt, där den övre sidan beskrivs vända upp-åt. Upp har ingen specifik anknytning till geografi eller topografi. När vi talar om 'upp', 'uppåt' och 'uppför' relateras det till en handling snarare än ett tillstånd. Stiga upp från sängen, åka upp för älven, upp genom strömmen, gå uppåt i landskapet, stiga upp i luften. När vi relaterar mellan två likartade objekt, speciellt vid stabila enheter, används i regeln 'ovan' eller 'nedan'. Övergård/Nedergård, Nergård, Ovanåker/Neråker. I fall topografin används som utgångspunkt för namnvalet borde det övre sala förlklaras som Ovansala, evt. Ovsala. Då borde i såfall Veksala fått heta Nersala...?

Teorin om Upp- som topografisk begrepp styrks därför inte av namnskicket. I bästa fall skulle förledet i Uppsala tala om att detta 'sala' ligger 'uppströms' medan ett annat sala ligger nerströms. Det är tveksamt om man kan etablera stöd för att relatera en divergens i höjden över Mälarn som anledning att använda upp vs. ner.

Förledet Upp- speglar troligen på en handling. Vilken handling kan vi svårligen gissa på, men ordet 'upp' anger att man i denna sal får gå, se eller lyssna - uppåt. Sen får man givetvis dividera över vad en uppståndelse innebär. Kanske var helgedomen i Uppsala så stor och ståtlig att man kunde gå uppåt "i evigheter", typ "7 stockar högt"?! 

Här finns flera möjligheter - och en utesluter inte nödvändigtvis en annan. I övrigt har jag redan påpekat att man vid att följa mytologin får fram skillnaden mellan två olika salar, vart skillnaden inte är horisontal - men vertikal.

Uppsala är alltså Ynglingaättens parallel till deras ursprung Asarna, som har "Hels salar" under jorden. Dessa är också kallad 'Jorsal'. Utanför Asgård låg 'Gnipahella', som vaktades av Garmhunden. Genom Gnipahellen kunde man stiga ner - till "Helsal" (Salar hels). 

Tolkar man namnordet 'Jorsala' utan hänsyn till Mosebokens mytologier kan man anknyta det nordiska Asgård till den helgedom vikingarna kallad ”Jorsal/Jorsala”.  Med betydelsen ”Sal-under-jorden" borde mytologins salar utanför Asgård klassas som ett direkt ursprung till Svearnas nationella tempel i Upp-sala...

UPP + SALA reflekterar alltså ett ursprung i en tid som enbart omtalas i mytologin. Där hittar vi att Odens neråt-vände sal, Hel-sala, stått modell när hans son Yngve-Fröj lät bygga sitt centrum - ikring en rakt uppåt-vänd sal - ovan marken...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #67 skrivet: februari 04, 2011, 00:29 »
Låter rimligt, ,men a-ändelsen är fortfarande levande i södern och här i Småland drömmer bönderna om att ärva bästa gåra på jora, alltså bästa gården på jorden och kanske ligger den där väga går på broa över åa


Upp har många möjliga tolkningar, uppströms tvekar jag dock till , gamla uppsala bör rimligen nåtts av en sjövik och ligger då alltså inte uppströms. Uppstöms är också ett relativt begrepp och relaterar i så fall till något annat vilket verkar märkligt för en centralplats. Rimligen bör den ha ett självständigt namn.

Ordet upp kan/bör vara beskrivande av själva salen,och upp är väl besläktat med öppen?  Alltså den öppna salen..?

Si' du bara - hur lite jag vet om öst och väst av götaländernas dialekter. Men det var inget direkt chock att dom släktar på gutniskan, döm me'. Har alltid trott att dessa goter/göter/guter/guti vore språkmäktiga pojkar, eftersom dom alltid har rest ikring och tuska' te' sä' bå'e goss och gøll...  >:D
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Bengan

  • Stammis
  • Antal inlägg: 168
    • Bengans historiasidor
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #68 skrivet: februari 04, 2011, 01:40 »
'Sala' är alltså en bestämd sal, som påstås vara riktad uppåt...

Detta får mig osökt att tänka på Askeberga skeppssättning i Västergötland, och även Nässja skeppssättning i Östergötland. Askeberga saknar stävstenar och är ingen grav, och Nässja liknar faktiskt en hallbyggnad utan tak. Båda har 24 stenar.
Var det Snorre som skrev att alla ceremonier hölls under bar himmel, aldrig inomhus? Se där - två öppna salar, riktade uppåt!

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #69 skrivet: februari 04, 2011, 08:19 »
Sala anger bestämd form ental.

Ja, den bestämda formen -a i singularis är ju välkänd i dialekter på många håll, inte minst från Norrland. Ortnamnsforskare verkar ändå vara inne på -a som en pluraländelse i ortnamn. Bl.a. vad jag sett hos Jan Paul Strid ("Kulturlandskapets språkliga dimension"). Även wikipedia tycks hävda det.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortnamn_i_Uppland

/Mats

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #70 skrivet: februari 04, 2011, 08:40 »
Tolkar man namnordet 'Jorsala' utan hänsyn till Mosebokens mytologier kan man anknyta det nordiska Asgård till den helgedom vikingarna kallad ”Jorsal/Jorsala”.  Med betydelsen ”Sal-under-jorden" borde mytologins salar utanför Asgård klassas som ett direkt ursprung till Svearnas nationella tempel i Upp-sala...

Jorsala var å andra sidan nordbornas namn på Jerusalem..

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #71 skrivet: februari 04, 2011, 08:55 »
Men Wikipedia motsäger sig själv en aning, eftersom tuna sägs vara namn på centralorter, ohh de förekommer sällan i grupp. Sollentuna bör rimligen avse tun i best. f. sing och inte plur.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #72 skrivet: februari 04, 2011, 09:07 »
Nej, det är inte själva platserna som är i flertal, när man pratar om pluraländelser. Det är inte säkert att det ens är själva företeelsen som stammen står för som ska tolkas som det som finns i flertal (i detta fall 'tun'), det kan vara något annat som avses, t.ex. människor, byggnader, åkrar e.d. Se mitt förra inlägg på sid 2 i denna tråd. Sollentuna skulle alltså kunna tolkas som "de som bodde vid tunet i Solenden" (Solenden är ett hundare). Denna typ av konstruktion är det i alla fall som professor (i nordiska språk) Jan Paul Strid argumenterar för i sin bok. Vilket visar hur komplext det är, det här med hur ortnamn uppstår.
Wikipedia refererar förresten till Svenskt Ortnamnlexikon i frågan om pluralformen.

/Mats

Utloggad Castor

  • Veteran
  • Antal inlägg: 864
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #73 skrivet: februari 04, 2011, 09:36 »
Ändelsen -um är också skum, då den både kan beteckna dativ pluralis och vara en ombildning av efterledet -hem.

De olika formerna av Uppsala-namnet är förvirrande. De kan sluta på -a, -um och -ir.
Formen Upsalir förekommer i Upplandslagen från 1296. Och så har vi det norska Oppsal och det snarlika sörmländska Uppsa (Uppsa kulle)...

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #74 skrivet: februari 04, 2011, 09:51 »
Ja, ingenting är hugget i sten vad gäller ortnamn, inte heller -a-ändelsen, så det kan säkert i enskilda fall ha andra förklaringar än den generella plural-förklaringen. Här där jag bor har vi Nora, Glia, Linta och Beckomberga som namn på gårdar med järnålders-anor. Men av dessa antas Glia inte vara ett pluralnamn av vanligt snitt, utan att ha en annan förklaring. Såg också i en avhandling om skånska ortnamn att -a-orter ofta övertagits från en -ae-ändelse i danska, men denna danska ändelse kunde uppstå i ett antal olika situationer, såväl plural som singular.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #75 skrivet: februari 04, 2011, 10:10 »
Trodde inbyggarförklaringarna var på dekis Mats.   I Uppland förekommer ju både bebyggelse och naturnamn som slutar på a, det senare i exempel som i Lill-Strömma, Kulla och Berga. Har svårt att se att Lill-Strömma skulle vara en inbyggarbenämning.   Man bör nog därför alltid ha bestämd form singularis med i tanken oavsett vilken typ av ortsnamn man talar om , även så i fallet sala



Är inte um-ändelsen ett lokativ?   Alltså om jag säger i Uppsla så är det en beskrivning av var, och då ger lokativet en -um-ändelse? I Uppsalum som exempel
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #76 skrivet: februari 04, 2011, 10:26 »
Trodde inbyggarförklaringarna var på dekis Mats.   I Uppland förekommer ju både bebyggelse och naturnamn som slutar på a, det senare i exempel som i Lill-Strömma, Kulla och Berga. Har svårt att se att Lill-Strömma skulle vara en inbyggarbenämning.

Ja, det är ju fullt med naturnamn i dessa plurala ortsnamn. Jag nämde Nora ovan. "De som bodde vid noret" (det finns på platsen bara ett "nor", dvs smalt sund, så pluralformen måste avse något annat). Lill-Strömma, Kulla, Berga (som finns massor av): "de som bodde vid..." (eller "husen vid...", eller "åkrarna vid...") den lilla strömmen, resp. kullen, resp. berget.
Jag har inga problem med den förklaringen.

/Mats

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #77 skrivet: februari 04, 2011, 10:40 »
Är inte det väldigt långsökt, specielt som flera av platserna verkar sakna all form av bebyggelse? Det kan ju iofs avse tidigare bebyggelse men det är knappast troligt att den varit så omfattande att inbyggarna fått en egen benämning, eller?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #78 skrivet: februari 04, 2011, 10:52 »
För att förtydliga mig. Sanningen kan ibland vara långsökt så visst kan det vara inbyggarbenämning. Men jag tycker inte det verkar så klart och oemotsägligt att inte man måste överväga att det kan vara en annan form, t.ex. besämd form singularis.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Begreppet Uppsala
« Svar #79 skrivet: februari 04, 2011, 10:54 »
Ja, jag avsåg ortnamn, alltså en gård eller så, eller åtminstone rester av tidigare gård (gravfält och liknande). Som i fallet Uppsala som vi ju diskuterar. Men jag håller med dig, saknas all form av koppling till en äldre bebyggelse så haltar ju plural-förklaringen.

/Mats