Är UM alltså en ändelse från Latinet?
Ser man på västra Sverige finns massor med –um namn. Många av dem har ändrat namn med åren, Askum söder om Göteborg blev Askim bland annat.
Jag har alltid trott att um är urnordiska och urordet för hem. De avhandlingar jag läst från Danmark påstod detta. De Svenska sa annat – men tog med um som urnordiskt?
Thomas
Det finns en rad 'heim-stadir' som idag bär två namn, eftersom suffixet varierar mellan -em och -um.
Exempel: 1. Ranem 2. Ranum.
em återfinns i dom allra flesta gamla dialekter (tal),
um mycket sällan.
Den senare dyker upp främst i skrift, gärna i gamla skatt- och kyrkböcker, när latinska skrivformer fortfarande var idealiserade. I latinska hittade man suffixet -um i såväl bestämd ental, som i rader av namnord. Latinets -um kan också associeras med 'hem'. Typ: Univers-um, Capitolum, Colloseum....
I ett meningsbärande, muntligt språk är dragningen av 'Ranheim' till 'Ranem' tydlig, enkel och rationell. Alltså har den blivit riktgivande för hur man uttalade namnet. När man sen skriver detta gårds- eller bya-namnet i offentliga dokument heter platsen plötsligt Ranum. Vid sidan av
Hellum, Hildrum, Hellum, Heidrum, Haugum, Jörum, Oppum.... Tack vore inslaget från det officiella skriftspråket har um-formen blivit mycket vanlig, åtminstone i officiella sammanhang...
Det underliga är att man vid sidan av dom lokahistoriska namnböcker kan man fortsatt höra den gamla, enkla namnformen i lokalmålets vardag, som
'Hellem', 'Hildrem', 'Heidrem', 'Haugem', 'Jörem', 'Oppem' och 'Ranem'...