Som sagt, går att utifrån historisk vetenskap säga väldigt lite. Dock är spåren med de olika namnformernas, svitjud, sviarike osv mening ett intressant utgångsläge för att om möjligt säga något om Svear, resp Göter och Svensk historia runt vikingatid och bakåt.
Men han skriver ju en typ av inlägg som du hade haft stora invändningar emot om det hade skrivits här. I det senaste jag skrev pratade du om brist på bevis eller argument, trots att jag, om jag minns rätt, adderade två andra källor.
Förstår du att det Harrisson skriver är den allmänna uppfattningen om Adams verk? Vi har i diskussionen också tittat på Florenslistan. Det finns några mycket enkla saker att lägga märke till vad gäller uppräkningen, förutom att Sigtuna uppenbarligen var ett stift, och att alla stift verkar tillhöra något som heter Suethia.
Medeltida listor är nämligen ofta rangordnade. Så inte nog med att listan talar om stift och områden i "Sverige", den verkar också ha en rangordning som är annorlunda jämfört med dagens.
Begreppet svear kan mycket väl komma från en grupp runt Mälardalen en gång, men vad man måste förstå är att politisk historia och utveckling gör att så inte alltid måste ha varit fallet. Jämför med Romarriket där ursprunget inte alls hindrar att kejsarna med tiden kom att vistas i andra städer och kanske inte ens hade någon makt i Rom.
Därmed inte sagt att du har fel i din uppfattning, men man måste bedöma varje informationsbit för sig, annars kommer de alla att hamras in i samma mall, och det är väl ändå inte rätt?
Jag brukar lyfta fram Birger jarl, som enligt Erikskrönikan - om jag minns rätt - sägs ha varit en östgöte. Varför ska man acceptera det, om man nu tolkar allt i samma ljus? Kan man inte bara hävda att krönikan hade fel, och att han kom till makten tack vare sina försänkningar hos några mäktiga svear runt Mälardalen?
Det låter löjligt men det är sådant man kan läsa om diverse äldre makthavare, som om alla de som valde att begravas i Väster- eller Östergötland mest hade fått sin kungamakt till skänks och aldrig kunde skapa en maktbas utanför Mälardalen. Och detta trots att vi under medeltiden har gott om exempel på hur man blir svensk kung genom att komma med härsmakt från andra områden.
Pladdret ovan leder fram till ett allmänt konstaterande, nämligen att frågan som så troligen är alldeles för bred, för vad är vikingatiden? Och vad säger att svear är samma sak år 800 som år 1070? Därför är det kanske mycket bättre att vi talar om en specifik källa. Vad som händer annars är väl bara att någon kommer dragandes med någon ny källa, och säger, att så verkar det inte vara i den?
Vad man måste förstå här är att etniska begrepp är formbara och att de kan ha olika ursprung. I tråden har det ju talats om norrmännen. De förekommer troligen under liknande namn i diverse påvebrev, men vem har sagt att det i Norge då egentligen fanns ett sådant folk? I andra länder kan man också se flera exempel på hur den politiska historien inte får effekter på etniciteten, vilket jag brukar framföra. England skulle väl mer träffande då istället ha kallats Wessex, eller Northmannia, eller något sådant.
Vad betyder då det här för Sverige, för texten hos Adam, och om religionskiftet? Jo, jag tror att man måste förstå att friktionerna har varit väldigt stora, och att det mycket väl kan vara som i England, där den vinnande etniciteten inte egentligen byggde på reella fakta om de som styrde.
Jag skulle ha sagt något mer om Wulfstan och Ohthere, men det här svamlandet är långt nog
