Ack, dessa förhuttrade nordbor - om inte nått står på så rör samtalen sej om vädret och vinterveden...
I det riktigt gamla Rom hade man vestalinnor till att vakta elden i templen, dygnet runt, året om. Sommars tid begränsades elden till ägna altare med tranlampor, eftersom man därifrån kunde tända dom facklor och oljelampor man behövde under kvällarna. Vinterstid fick dom väl också hålla ugnarna vid liv på liknande sätt.
Från gamla folksägner hör man om att liknande förhållningssätt gällde på större gårdar, varifrån husfolken alltid kunde hämta eld när det behövdes. Nått tiår sen hörde jag en historia från 1900-talets början som berättade om en gård vart elden i vardagsrummet hade brunnit/glödgat sammanhängande - sommar som vinter - i mer än 300 år.
Det dagliga vaktande och tidvisa aktande av Vestalinnornas "heliga eld" var alltså grundat i ett vardagligt och naturgivet behov. Givetvis fick eldens nödvändighet och betydelse också rituella och poetiska uttryck. Templens eviga eld blev också ett uttryck för det levande kontinuum och det beständiga i livet, genom såväl dikt som riter.
"Glimmingehus" associeras också till Asgårds "Gimle" och "Glanshem", där guldet kunde glimra i solen. "Glim" kommer alltså i skenet från elden eller i gluggen/glimman - som ljus-glimt av solens eld. Jämför "Glimra" som i uttrycket "glimrande". När ett större antal riddare och jungfrun skulle samlas för att njuta av livet - spela, sjunga och glimra i varans närvaro intill man var varm och eldig - så behövs större byggnader - i solid material. Vad vore då bättre än dom balsalar man kunde bygga inför hallar av högrest granit?
I tråd med dom glimrande stjärnorna associerade den forn-nordiska kulturen till dom "heliga" Sju Systrar, vilka kunde ha var sin stjärna till symbol (Jmfr As-teria). Nordens sju systrar kallades också jungfrun eller nornor, vilka kan jämföras med dom jungfruliga Vestal-i-norna - som vaktare av eld, upplysning, kunskap och lärdom. Grekernas berömda muser och romarnas be-sjungna gratier är produkt av liknande traditioner som nordbornas dyrkan av dom djuptänkta nornor och gratifierande jungfruar...
Nu-ja. Man kan väl inte ens tänka sej att nämna sådant på en officiell informationsskylt. Där i gården har det kalla och krigiska fortfarande monopol på sanningen om Nordens primitiva forntid...
---
Vad gäller beskrivningen på slottets info-skylt är ju texten inte bara skratt rätande. Den är otröstligt felaktig också. "Värmekanalerna" som här omtalas är troligen luftkanaler - byggt för att försörja eldstäderna med friskluft, vilket undviker det kontinuerliga drag från fönster och dörrar som annars uppstår - i stället. Liknande luftkanaler används gärna i kåtor och pörten, där man lägger två eller tre luftkanaler under bakken - från yttervägg till eldstaden. Luftkanalerna hjälper just den koloksidering Carl Thomas beskriver.
---
Vad gäller eldningen under vintern tror jag CT har redat ut saken. Han glömde blott nämna att tjocka väggar i sten också har en oerhört viktig funktion när våren är varm och sommaren blir het. Vad är då skönare än en sval hall och en kall källare - halvfull i öl...?