Olaus Petri uttalar tydligt i sina egna förord rörande sitt uppdrag "Den Swenske Cröneka", att innan hans eget Sverige uppstod, så fanns det 4 riken dessförinnan. Göta Rike, Svea Rike, Helsinglanden, Vendlanden. Dessutom nämns ett 5:e i att Vämland/dalarna en tid var självständigt, sedan under Helsinglanden och slutligen under det då förenade Göta- resp Svea Rikena. Uppgiften har sållats bort m anl av att Weibullianerna underkänner själva historieåtergivningen p g a tidsavstånden mellan nedtecknandet och Olaus tid. I så fall är ju allt i våra nutida historieböcker också underkänt.
Jag anser att det kan fastställas att de 4 rikena existerade SAMTIDIGT under någon period.
Diskussionen kan möjligen vara vilka områden varje Rike bestod av? Kyrkan visste mycket väl detta och organiserade sin mission och sina stift anpassat till detta. Det innebär att vi kan skönja minst 2 autonoma regioner förutom de nämnda rikena, men där Mälarområdet nog är mer splittrat och inte ett enigt Rike.
Det blivande Växsjö Stift bör komma sig av att det inre av Småländerna motstod yttre makters inblandning i inre angelägenheter. Det är vad självständighet innebär.
Skara (medeltida) Stift visar omfattningen av Göta Rike.
Östergötland är ett autonomt område, som blir Liunga Stift först när Vendland bryter samman och en del av Vendlandens eliter flyttar till säkrare platser, alltså bl a det vi kalla Östergötland idag.
Helsingländerna är autonomt eftersom Tuna Stift (dagens Selånger) bildas.
Vendland är ett problem. Här har historikerna i gångna tider varit alldeles för storsvenska och låtit förleda sig till att förväxla Vendland med ett "Svea Rike". Det elitskikt, som bygger upp riket kan mycket väl vara några som kallar sig "svear" även där. Inget i de grekiska/romerska källorna talar mot ett Östersjöävälde med svear/svioner etc, men anger ju just Östersjön. Det är inget som hindrar att ett Östersjövälde, som kallas Vendland och med en kärna i Roden, Åland, SV tredjedelen av Finland, Ösel, NV Estland, Kurland, Daugavadalgången utgör ett rike. Detta Rike ansluter sedan även till sig Gotland (Gutasaga missuppfattar dock omständigheterna), Öland/"Stormöre", Smålandskusterna inkl Tjust till Vikbolanden (bör ha skett ca 800 m tanke på när Götavirke anläggs). Vidare kontrollerar riket Skånes östkuster, Bornholm och Wischels- resp Oders mynningsområden. Samt "det andra Hedeby". Därför anlägger kyrkan "birca" stift med säte i Köpingsvik omfattande "öarna" i Östersjön. Det område jag nämner ovan kan ses som just "öar" om man så vill.
Hur sedan Vendland bryter samman, och stiftet flyttas till Liunga, tar för mycket plats att beskriva.
Svea Rike är däremot ett problem. Här finns de 3 folkländerna, som blir Sigtuna stift, men dessa är inte säkert vid tiden helt enade eftersom det genast också blir 3 prosterier.
S om Mälaren upprättas "Strigin" stift, vilket återspeglar ett annat i småländer splittrat område, men här bör Hjälmareområdet ha ingått till en början.
I väster upprättar man V Aros Stift. Här kan dels finnas en tradition bakåt till Olaus 5:e rike, samtidigt med att det finns starka medeltida traditioner om hur denna Mälarregion politiskt organiserar Dalarna. Närke bör ha ingått i detta område.
Min slutsats är att det är Folklanden som är kärnan i Snorres Svitjod, vilket sedan utvecklas mot Olaus Svealand, som dock bara hinner existera några årtionden innan de inkorporeras i riksenheten, vilket bekräftas genom att Ärkestiftet tillkommer 1164. 1148 (kardinalsbesöket) så var det inbördeskrig, så då var Svea Rike ett osäkert kort.
