Vi måste möta historieintresset hos ungdomarna men finner inte experterna på plats i skolan, dock många entusiaster(vilket är gott nog men ej tillräckligt). Experterna finns på sina institutioner och universitet, och skriver avhandlingar om de senaste utgrävningarna. För vem? Kollegorna, eller oss vanliga medborgare? Vi har som skattebetalare medverkat till deras utbildningar, men när skall våra barn få skörda glädjen och nyttan av den i form av intressanta exkursioner med skolklasserna eller föredrag?
Här lyfter du fram något riktigt viktigt. Problemet är väl ofta att vi "experter" (antar att jag bör klassa mig som sådan
) sitter ganska hårt fast i ett system där vi är beroende av extern finansiering. Jag vet att det finns arkeologer som gladerligen lägger massor av fritid, men jag prioriterar min familj och andra förliktelser när jag inte förvärvarbetar.
Teoretiskt sett skulle man kunna tvinga ut universitetsfolk eftersom det i högskolelagen finns en prargrav om samverkan med omgivande samhälle ("3-e uppgiften"). Dessvärre är den lågt prioriterad och det som kommer före är oftast:
1/ undervisning
2/ administrativa uppgifter
3/ forskning (i mån av tid efter #1 & #2 ovan)
Arkeologerna på våra museer är dessvärre i likhet med mig beroende av finansiering för att kunna ställa upp. Detta trots att den klasiska museidevisen är vårda, visa samla....
Personligen har jag ingen bra lösning på problemet du skisserar, men ett tips är att du lite försiktigt hör dig för med Lasse Bengtsson som bor i Lur. Kanske har han tid och lust. Han har definitivt erfarenheten eftersom han basade för bygget av bronsåldershusen i Vitlycke när det begav sig....
