Jag tycker att det finns många exempel på hur vi kan skilja oss åt geografiskt. Gotlänningar har t.ex ganska ofta en ryggkota mer (eller var det revben) samt att många av dem föds med dubbla urinrör. Ssom jag tidigare nämnt dör vi av olika anledningar i olika delar av landet.
Men jag tror att det är viktigt att förstå att när man pratar om dessa skillnader så pratar man om mycket små skillnader. Det är inte så att Norrmän är händiga och något annat lands medborgare inte kan utföra någonting alls eftersom alla har tummen mitt i handen – eller ingen tumme alls. Men små skillnader kan få stor genomslagskraft inom vissa områden.
Vi har alla fördomar på olika sätt, medvetna och omedvetna. Jag ser dessa skillnader som en styrka för vår art, alltså en fördel, någonting som hjälpt vår art att överleva.
Förändringar, tror jag, kan komma plötsligt. Den första tvåbeningen hos oss människor var troligen en ensam individ som fick många barn som ärvde en lämplig gen eftersom klimatet, eller något annat, plötsligt förändrats. Plötsligt fanns ”vi” – medan kanske våra kusiner fortfarande gick på alla fyra. Vi lärde oss använda händerna till annat än att gripa om grenar med – vilket gav oss en fördel, vi kunde t.ex frakta med oss mat, senare tillverka verktyg osv. Vår gren överlevde.
När jag gick i skolan var det bara några få elever som bar glasögon. Så få att de ofta mobbades för just detta. Idag bär väl mer än 50% glasögon eller linser? Det har alltså hänt på mindre än 2 generationer.
När jag var i tonåren var jag, då som nu, 192 cm. Jag var oerhört lång då, inte idag. Det finns inte ett smeknamn avseende längd jag inte haft. Jag var ett huvud högre än alla andra på dansbanorna i Göteborg. Få var lika långa som jag, ytterst få längre än jag. Idag ser jag inte på mig själv som särkilt lång. Jag möter dagligen människor som är längre än vad jag är. Medellängden har alltså ökat på 60 år. Så visst förändras vi människor snabbt ibland – och jag ser skillnaderna mellan oss som någonting bra.
Tänk dig att det INTE var någon skillnad på oss. Tänk om alla ni andra var som jag? Hemska tanke, livet skulle bli odrägligt! Vi skulle inte kunna diskutera eftersom alla hade samma åsikter. Vi skulle gå likadant klädda eftersom vi alla hade samma smak, köra samma bilmärke, gå på samma biograf, alla samtidigt naturligtvis, bli kär i alla flickor vi mötte eftersom alla var likadana. Inte kul alls.
Att vi alla är olika är vår styrka – och alla har vi samma värde.
Lättlurade Svenskar är ett talesätt världen runt. Vi är också blyga, tillbakadragna, lite snåla, tysta - men om man blir accepterad av en svensk har man en vän för livet. Vi bor i iglos, vi har isbjörnar på gatorna och detta har medfört att det är ordning och reda med oss, vi har personnummer så att alla kan sorteras in i sina fack samt att skatteverket kan få in varenda krona av oss. Vi är också amorösa, har många sexpartners samt vi uppfann pornografin – och sist men inte minst – vi klarar inte av att sköta alkohol.
Kort sagt, vi verkar ha väldigt intressanta liv varenda en av oss.
Thomas
