Är det bara jag eller har vi kommit lite ifrån ämnet här? Jag är väl medveten om att mina förfäder mycket väl kan ha stått på svenskarnas sida eller på danskarnas, ärligt talat så ligger det så långt tillbaka i tiden att jag inte bryr mig. Men om någon är intresserad så kan jag berätta att min släkt på fars sida har funnits i Lund sedan 1716, kanske tidigare. Detta vet jag med säkerhet eftersom en kvinnlig släkting till mig blev arresterad efter att ha tiggt pengar av Karl XII (inget jag är stolt över, men det är en rätt kul historia).
Visst, det är fel att säga att Sverige har en kultur när det finns så många inslag från andra kulturen att det är rent omöjligt att säga vad som är typiskt svenskt. Det jag menade är att när försvenskningen av Skåne inleddes så skulle allt danskt "utrotas", man fick inte tala danska, man fick inte predika på danska osv. Idag går det inte att säga vad som är danskt och vad som är svenskt här nere och det kan man inte säga någon annanstans i Sverige heller eftersom vår kultur är så pass uppblandad.
Jag tycker att vi sagt det som finns att säga om ämnet, eller vad tycker ni? Det finns säkert mer intressanta saker att diskutera.
Jag är mycket för att låta andra ha sina åsikter om jag får ha mina. Anledningen till varför jag startade tråden var för att se hur pass mycket mothugg jag skulle få. När jag guidade på Glimmingehus och berättade om när Skåne blev svenskt och nämnde både 1658 och 1679 blev jag i praktiken överfallen av besserwissers från norröver som med bestämdhet visste att 1658 var det rätta årtalet, de kunde inte säga varför, men så är det, punkt slut!
Kort sagt kan man säga att båda årtalen är rätt, men ur olika synvinklar. Hur som helst, jag är skåning i själ och hjärta och det är allt som räknas
/Åsa.
