Ännu intressantare blir det när man kan notera att i delstaten Piaiu har man funnit ett 75-tal (då, kanske fler numera) fyndplatser med spår av människa inkl målningar. Daterade upp till 42-45000 f kr. Undersökningsledaren, en professor vid Universitetet i Piaiu menar att de har indikationer (1-2 år sedan) på att människa fanns i regionen ca 60000 f kr.
En annan intressant notering är hur befolkningen såg ut en gång. Det visar sig att om man studerar ett fotomontage över de "primitiva" folkgrupper man känner till i Sydamerika, så är det förvånansvärt för en Europée hur mörkhyade ett avsevärt antal av dem är. De påminner alltså om Aboriguineer/Papuaner. Till saken hör att i portugisiska handlingar kan man läsa om hur man när man gick över kustbergen för att kolonisera bakom bergen ofta stötte på förvirrade människor, som var afrikanskt mörka, så man antog de var förrymda slavar. När ingen ägare gjorde anspråk, så såldes de typ "hittegods".
60000 f kr i Sydamerika är inget omöjligt. I Nordamerka har man en plats, som 1-2 meter under de äldsta fynden av Solutreanliknande material uppvisar nya fynd på en nyvå som borde vara ca 50000 f kr. Nu måste man hitta en plats till.
Människan avancerade längs Indiska Oceanens kuster och hade åtminstone hunnit väl förbi NV Sumatra när Mount Tuba hade sitt enormt förrödande utbrott ca 74000 f kr. Asklagret växte så långt västerut, som s halvan av Indiska halvön till 25-50 cm (lokalt mer) och giftigheten var sådant att i stort allt levande dog. Utbrottet pågick antagligen i 10-tals, kanske 100-tals, år. Kanske förvärrades också istiden av effekterna. Därmed var vidare framträngande längs Indiska Oceanen österut stängd för människa under 10-15000 år innan ekosystemen till slut hämtat sig i den grad att människa på nytt kunde hitta livsmedel under förflyttningar.
Som jag nämnde hade människa dock också hunnit förbi Tuba så de drabbades i mindre grad p g a förhärskande vindar åt väster av effekterna. De hade nått eller kom att nå både Nya Guianea och Australien. I så fall är det ingen omöjlighet att nå så långt som Nord- resp Sydamerikas kuster via avancemang norrut längs Östasiens kuster. P g a att Papuaner och Aboriguineerna fick öka och utbreda sig ostört av nya vågor av människa under de upp till 20000 åren det tog innan nya grupper människa arbetet sig förbi den tidigare förrödda terrängen. Då var de så många så att de lätt assimilerade de grupper, som successivt nådde deras områden, vilket innebar att de kunde behålla sitt ursprumgliga fysiska utseende.
Nyligen har DNA-forskning påvisat att de allra första moderna människorna som bredde ut sig i Europa sannolikt såg ut som Papuaner/Aboriguineer.
Kuriosa! Vi europiska Kaukasoida (vita) människor är alltså i princip "vita" afrikaner Det händer att vita par får barn med negroida drag resp att afrikanska par får barn med Kaukasoida drag, utan att DNA kan peka på något avlägset snedsteg hos en anfader/-moder. Oftast är det i sistnämnda fall albinos, men inte alltid.