Vagnsväg genom Kolmården redan före medeltiden?

[CarlH]

Frågeställningen har sitt ursprung i tråden ”Förmedeltida vägar” och är ett försök att avgränsa och precisera frågeställningen om ett allmänt vägnät i Sverige redan före medeltiden. De tidigaste vägarna för dragna vagnar mellan landskapen borde vara enklast att hitta vid glest befolkade och svårtillgängliga landskapsgränser. Vagnsväg genom Kolmården måste ha varit en betydande utmaning.
Den allmänna uppfattningen är att ett allmänt vägnät för dragna vagnar tillkom långt senare när tunga saker, som kanoner behövde transporteras till lands. Det krävs en stark centralmakt för bygga och underhålla interregionala vägar och den växte fram långt senare, säger de flesta. Som novis på detta forum tycker jag mig se att det fanns en stark centralmakt åtminstone på mitten av 850-talet i Sverige.
Så låt oss utmana den allmänna uppfattningen och se om vi kan hitta en väg för vagnar genom Kolmården redan före medeltiden!
Hjälpmedelstips:
Terrängkartan Nr 581 Norrköping ( www.eniro.se/kartor kan vara ett substitut)
”I Tintomaras spår” av Hans Lidman. Hittas på www.bokborsen.se och www.antikvariat.net )
Bra-att-ha-saker:
Beskrivning av Eriksgatan genom Östergötland. www.kulturarvostergotland.se/html//eriksgata/
”Fynd, Vägar och vägminnen 2010” (kan beställas för 49:- inkl frakt från Fornminnesföreningen i Göteborg). 
”Vägar till Midgård PLATS OCH PRAXIS – studier i nordisk förkristen ritual” innehåller ett kapitel benämnt Vägen som rituell arena (sid 167-200). Boken hittas på www.Adlibris.com med ”Raudvere” som första författarnamn.
Först ger jag introduktion i 4 delar om Kolmården (max 2000 t/inlägg).
Därefter presenterar jag landhöjningsuppgifter vid Bråviken, som är centrala för mitt sätt att tänka om datering av vägar här.
Sedan kommer jag att försöka datera den väg som går utmed Bråvikens norra strand mellan Åby och Torskär.
Sedan kommer ni in.
Var 30:e dag utvärderar om det är meningsfullt att fortsätta denna tråd.

[CarlH]

Introduktion till Kolmården del 1 av 4
Vi åker på den gamla Riksvägen västerut och har just passerat Jönåker. Till vänster ser vi färjeskylten till Arkösund. Där går vägen till Kvarsebo (Qvarsebo ) rakt genom Kolmården. Det kan väl vara ca 15 km dit. Vi fortsätter rakt fram västerut i Kiladalens slättlandskap och har nära till skogen på norra sidan av vägen.

Strax efter avtagsvägen mot Kvarsebo passerar vi en milsten i gjutjärn från 1779. Vid avtagsvägen mot Ålberga söderut förenar sig Ålbergaån med Vretaån och här slutar Kilaån.  Kilaån var segelbar till tidig medeltid.

Ca en km norr om oss ligger den nya motorvägen E4 i stort sett parallellt med den gamla riksvägen. Den nya motorvägen var först tänkt att korsa Kiladalen mellan Bergshammar och Svalsta, men lades sedan i ett nordligare alternativ på ”mark som inte tidigare använts som vägland”. (Se gärna Före och Efter rapporten om E22 & E4. För E4 handlar den om sträckningen Gammelsta-Nyköping och vi är nu väster om Gammelsta.   http://www.akt-landskap.se/bilder/F%F6re_efter_rappor_lagupplost.pdf). 

Ca 4 km västerut utmed nya E4 vid Lilla Källa hittar vi ett mindre tvågrenat hålvägssystem ca 50 m långt (Fornsök: Kila 170:1.)
Ytterligare ca 2 km västerut vid Backgården hittar vi en ca 300 m lång vägbank 6-7 m bred och 1 m hög i NO-SV riktning som korsar E4 (Kila 169:1).
Fortsätter vi utmed E4an ca 3 km till hittar vi NV om Stavsjön ett hålvägssystem med drygt 7 hålvägar och ett vad (Kila 165:1).
Kort därefter finns ett i mitt tycke märkligt fynd (Kila 164:1): En vägbank som är hela 1,5 km lång, 6 m bred och 1,5 m hög och som i stort följer nya E4. Vägbanken uppges troligen vara från 160-talet, men här har RAÄ slarvat. Underliggande dokument anger 1600-talet. Bark i näst understa lagret har C14-daterats till år 1465 +- 100. Den ligger alltså klart väster om Stavsjön och riktningen är NO-SV.
Väster om Gammelsta har definitivt mark, som tidigare använts som vägland, använts till den nya motorvägen.

[CarlH]

Introduktion till Kolmården del 2 (4)
Vi fortsätter gamla riksvägen i väst-syd-västlig riktning förbi Kila moderna kyrka. Efter en km finns ett ovanligt gravfält från vendel- eller vikingatid utmed Vretaån (Kila 48:1 m fl.). Vi passerar ytterligare en milsten från 1779. Nu har vi lämnat Kiladalen och är på väg in i Kolmården. Efter ca 6 km och två milstenar senare når vi Stafsjöns södra sida.
Här ligger Stafsjö Bruk, som fick sina privilegiebrev 1666 och började tillverka kanoner och kulor några år senare. Varför här?  Sjön Skiren, strax söderut, ligger 24 m högre. Svaret måste vara vattenkraften.
Den gamla vägen gick rakt genom bruket och heter nu Störnings väg. Där finns en stenvalvsbro, 6 m bred, daterad 1912. Precis väster om bruket går den gamla vägen till Krokeks ödekyrka och Östgötagränsen. Motortrafik är förbjuden och det finns en trasig vägbom här. Ett tjockt is- & snötäcke förförra helgen inbjöd inte till bilkörning. 1 km in på denna väg finns en ¼ milsten från 1779 (Kila 2:19). Ett par hundra meter före gränsen till Östergötland finns en minnessten (Kila 1:1) som berättar att vägen byggdes om 1926-1927 och att Lennart Reuterskiöld, befrämjaren af goda vägar, då var landshövding I Södermanlands län.
Vi tar i stället ta vägen rakt fram. Efter ett tag går den tätt intill nya E4 och på östra sidan av riksvägen står ett gränsmärke mellan Östergötland och Södermanland från 1956 (Krokek 86:1). Det är felplacerat på Fornsöks karta!
Snart ser vi skylten till Krokeks ödekyrka. Vänstersväng och snart syns kyrkogården och de meterhöga murarna från kyrkan. Kyrkan brann 1889 och har inte återuppbyggts. Den byggdes på den plats där Vårfruklostret en gång låg. Det var ett franciskanerkloster, inrättat ca år 1421. Carl Linné omnämner det i boken om sin resa till Öland och Gotland som Svintunaklostret.
Bakom kyrkoruinen ligger bäcken som markerar gränsen mellan Södermanland och Östergötland. Där finns en bro (6 m bred) med gränstavlor från 1684 på bägge sidor.

[CarlH]

Introduktion till Kolmården del 3 (4)
Ca 75 m norr om vägen vid Vårfruklostret ligger en liten gård. Delar av den härstammar från Krokeks Gästgiveri från 1700-talet. Där var Halta Lotta verksam en tid. Rakt genom gården ser man tydligt en gammal vägbank. Här måste vägen ha gått förr. Om gränsstenarna berättas det att de i slutet av 1800-talet flyttades till Skansen, men kom tillbaka 1927 när den gamla vägen flyttades lite närmare kyrkoruinen. Det berättas också att vägen tidigare upprustades under Gustav II Adolfs tid .
Vi vänder och följer vägen tillbaka mot sydväst. Efter 100 m finns en avtagsväg söderut.
Den heter Sandviksvägen och är en smal slingrande väg, som ibland går rakt genom gårdarna, förbi Svinsjö på dess östra sida och ned till Sandviken, som var utskeppningshamn både för Stafsjö Bruk och för Marmorbruket en liten bit öster om Sandviken.  På västra sidan av Svinsjön finns resterna av kastalen vid Uttersberg (Krokek 12:1). Den byggdes på 1100-talet vid platsen för gisslanbyte när den nyvalde kungen red Eriksgatan. Detta var innan Vårfruklostret uppfördes.  Svintuna kvarn utmed Svintunabäcken kan ha uppförts redan under vikingatid och finns kvar än i dag.
Vi fortsätter mot sydväst och ser en avslagen milstolpe i sandsten precis innan vi svänger söderut mot Getå. Vid Böksjön finns en valvbro (6 x 6 m) på västra sidan av vägen (Krokek 53:1).
Vi fortsätter vidare söderut genom Strömsfors och strax därefter hittar vi en milsten i röd granit anno 1755 (Krokek 7:1). Vi passerar Torsjön, som ligger utefter vägens västra sida. Nära dess sydliga del ser vi tydligt rester av en tidigare vägsträckning.
Några hundra meter SO om sjöns sydspets finns Rövargrottan (Krokek 82:1).
Vi fortsätter söderut och passerar Oskarshälls Café, som har en vidunderlig utsikt. Nu går det brant utför. Här kan man nedanför vägens östra del se en tidigare vägbank. Innan vi åker genom viadukten till järnvägen (fri höjd 4,1 m) passerar vi ytterligare en milsten (Krokek 8:1) öster om vägen.

[CarlH]

Introduktion till Kolmården del 4 (4)
Väl genom viadukten svänger vi västerut. (Efter ca 5 km utmed Strandvägen österut finns Sandviken. Där hade vägen vikt in mot land och efter ytterligare 15 km liggerl Kvarsebo.) Här går vägen mestadels helt nära Bråvikens norra strand och inte alls högt över vattenytan.  Järnvägen går parallellt med vägen norr om den. Vägen böljar upp och ned i höjdled, medan järnvägen håller en ganska konstant nivå ca 5 m över landsvägens lägsta punkter.
2 Km efter järnvägsviadukten hittar vi ytterligare en ½-milsten (Kvillinge 46:1). Knappt 1,5 km senare hittar vi minnesstenen över den svåra tågolyckan 1918 (Kvillinge 38:1). Precis innan vi når slutet av Bråviken, som här heter Norrviken svänger vi tvärt höger under järnvägen (fri höjd 3,7 m) och fortsätter parallellt med den på dess norra sida. Efter någon km ser vi avtagsvägen till Björnsnäs söderut. Där finns intressanta fynd.
Kvillinge 105:1 är en valvbro i ett spann 10x6 m. Enligt uppgift skall den innehålla två runstenar. Kvillinge 89:1 är en milsten i röd kalksten, som uppenbarligen inte står på sin ursprungliga plats. Det finns minst 3 försvunna milstenar i närområdet och denna kan ju vara en av dem. Ett av de mest intressanta fynden är Kvillinge 16:1, en runristning i en stenhäll med en stiliserad orm och med inskriptionen ”Harde och Sigrev läto hugga den häll och gjorde denna bro efter Nan, sin broder”. Hällen är angiven att ligga 5 m över havet. En del källor anger att den gamla vägen gick förbi här, men kartor från sent och vägvisare från tidigt 1800-tal visar att vägen då gick rakt fram till Åby.
I dessa trakter påstås Bråvalla slag ha ägt rum på 700-talet. I trakterna kring Norrköping är det mycket rikt på fornlämningar det finns många rester av älvkvarnar. I Fiskeby har man hittat en 300 m lång stenlagd väg (Östra Eneby 100:1) daterad till äldre järnåldern, troligen en processionsväg. Nedströms Motala ström finns talrikt med hällristningar väster om Riksvägen i Himmelstalund.

[CarlH]

Landhöjningen vid Bråviken
Enligt terrängkartan 581 Norrköping tryckt 2010 är den genomsnittliga landhöjningen inom kartbilden 3,1 mm/år. Landhöjningen har inte varit konstant över tiden. Jag har därför kontaktat Lantmäteriet, som svarade redan nästa dag med uppgifter om landhöjningen i förhållande till havsnivån med tusenårsintervall 5000 år bakåt i tiden. Naturligtvis försett med reservationer om att det bara var ungefärliga värden. För att få en mer finindelad tabell gjorde jag ett räkneexempel, där jag lät landhöjningen öka med 0,1 mm vart hundrade år bakåt i tiden. Den stämde väl överens med Lantmäteriets värden vid jämna 1000-tals år. Men låt oss ta värdena med en nypa salt. Tabellen visar landhöjningen i förhållande till havsnivån

År före nutid   Landhöjn i m min skattning    Landhöjn i m Lantmäteriet
      0                      0,0                              0,0
 -100                     -0,3
 -200                     -0,6
 -300                     -1,0
 -400                     -1,3
 -500                     -1,7
 -600                     -2,0
 -700                     -2,4
 -800                     -2,8
 -900                     -3,2
-1000                     -3,6                               -3,5
-1100                     -4,0
-1200                     -4,4
-1300                     -4,8
-1400                     -5,3
-1500                     -5,7
-1600                     -6,2
-1700                     -6,6
-1800                     -7,1
-1900                     -7,6
-2000                     -8,1                                  -8,0
Min tabell överdriver landhöjningen med 0,1 m både vid 1000 och 2000 år bakåt i tiden.  Det borde vara försumbart i förhållande till osäkerheten, som vi kommer att ha med att bestämma nuvarande exakta höjd över havet. Jag försöker att bifoga en utökad Excel-tabell.
Varför är landhöjningen intressant?
Landsväg ligger per definition inte under vatten (utom vid vad) och vid norra Bråvikens strand ligger vägen nära havsnivån utan skyddade vallar. Vi borde därför här kunna uppskatta när det tidigast kan ha funnits väg här. Därmed är det inte bevisat att det verkligen fanns väg.
En väg för dragna vagnar behöver en vägbank för att bli tillräckligt jämn och hård. Ligger denna nära havet kan vågorna lätt spola bort den och underhållsarbetet blir för stort. Det måste därför finnas en säkerhetshöjd till havsnivån. I det aktuella området kan man inte se öppet hav åt något håll. Gissningsvis räcker det med en säkerhetsnivå på 1 m här.

[CarlH]

Ålder på vägen vid Bråvikens norra strand mellan Torskär och Norrviken ?
Låt oss först försöka få en uppfattning om hur gammal vägen maximalt kan vara genom att uppskatta dess nuvarande höjd över havet. Höjdkurvorna på terrängkartan ger ingen ledning eftersom den är i skala 1:50 000 och då får inte både väg och höjdkurvor plats där det är trångt. På www.eniro.se/kartor finns det höjdkurvor och man kan zooma, men det är inte helt lätt att tyda. Vad jag kan se så ligger vägen normalt över 5-meterslinjen, men faller under den på några sträckor, exakt hur mycket är svårt att säga. Av höjdkurvorna vid järnvägen att döma så har höjden på själva järnvägsbanken inte harpåverkat höjdkurvorna och jag drar då slutsatsen att vägbankens höjd inte heller har gjort det. Exklusive vägbank uppskattar jag den nuvarande höjden på platsen för vägen till 3 à 4 meter på de lägsta ställena. Det stämmer också bra med mina synintryck från att ha åkt vägen.
Antag att vägbankens höjd är 1 m och att det också är det tillräckliga säkerhetsavståndet till vattnet.
Enligt vår uppskattningstabell låg havet här 3 m högre för drygt 800 år sedan d.v.s. runt år 1200 och 4 m högre för 1100 år sedan d.v.s. . runt år 900. Skulle jag uppskattat höjden över havet fel och det bara är 2 m så motsvarar det för 600 år sedan d.v.s. runt år 1400.
Vilka säkra åldersbestämningar har vi? Allmänt började milstenar placeras vid huvudvägarna under andra halvan av 1700-talet. Tidpunkterna skiljde sig mellan landskapen. Oftast började man med helmilstenar, för att något decennium senare fortsätt med ½-milstenar och ytterligare senare med ¼-milstenar. ½- mil- & ¼-milstenar hade ofta ingen årtalsangivelse. Den enda årtalssatta milsten jag hittar i närheten är Krokek 7:1 strax söder om Strömsfors från 1755. Alla övriga helmilstenar som jag har hittat utmed denna väg ända ned till Ödeshög är från 1755. Alla 1/1, ½ & ¼ milstenar har ett likartat utseende genom hela Östergötland. Vägen fanns alltså här åtminstone år 1755.
Jag har några äldre Generalstabskartor över området och när jag studerade dem gjorde jag en upptäckt. Järnvägen utmed landsvägen vid Bråviksstranden invigdes 1915 (från Norrköping byggdes östra stambanan först till Katrineholm och Flen utan att passera Nyköping på 1860-talet) och innan dess låg landsvägen, åtminstone delvis, där järnvägen nu går. Det är ett högre läge i nästan hela sträckningen. Försiktigt uppskattar jag detta som 1 m högre och bortser då från den uppbyggda järnvägsbanken.  På tre ställen kan jag se att den omgivande marknivån vid banvallen sjunker under 5-meterslinjen, men två av dessa finns det vägar som ligger över 5-metersnivån och på det tredje stället skulle man kunna bygga en sådan väg om man ville. Speciellt intressant ser det ut vid Norrviken, där en väg letar sig runt just över 5-metersnivån. Om vägen från Björnsnäs till Norrviken hade gått i rakt nordlig riktning i stället för NO, så hade den också legat över den nuvarande 5 m kurvan.
Ned andra ord – Hade man här velat bygga en väg för dragna vagnar, som ligger över nuvarande 5 m nivå utefter denna sträckning, så hade man kunnat göra det för minst 1100 år sedan. (Med en landhöjning på 4 m och en säkerhetsnivå på 1 m mellan hav och vägbanks början behövs just 5 m.)
Men det gjorde man inte, så vitt jag förstår. Det finns nämligen en ännu äldre väg för dragna vagnar genom Kolmården.

Det tar mig nog någon kväll till att plita ned beskrivningen av den, så håll tillgodo med detta så länge. Jag är snart tillbaka och ska försöka komma till saken då.

[Carl Thomas]

CarlH, tack för en fin introduktion! Mycket bra!

Thomas

[CarlH]

Stockholmsvägen del 1 (2)
Hans Lidman beskriver i sin bok ”I Tintomaras spår” (tryckt 1967) på sidan 63 ff. en väg äldre än Riksvägen genom Kolmården.  Han kallar den för Vägen över Stora Kolmården, vägen över Kolmårdsbackarna, Stockholmsvägen eller Drottning Kristinas väg, men tycks helst vilja ge den namnet Kungsvägen. Han säger sig inte veta hur gammal den är, men tror att den byggdes 1634-1650.
Han beskriver två avsnitt av denna väg där den ha en annan sträckning än Riksvägen.

Färdas vi söderut, börjar beskrivningen av det första avsnittet vid Vreta gård (precis före gravfältet utmed Vretaån Kila 48:1). Där svänger vi höger och färdas i nästan rakt västlig riktning upp på åsen. Vi passerar nedanför Wreta Gestgifveri och under den nya motorvägen E4. När vi har nått höjd går vägen strax under ås- och bergsryggarna på dessas södra sidor. När vi närmar oss Backgården sjunker vägen i höjd. Skylten till Backgården talar om att det är en återvändsväg, men om vi ändå fortsätter den tills den svänger tvärt höger, så måste rakt fram mot nya E4 vara den ursprungliga vägen och här måste platsen för vägbanken Kila 169:1 vara.

Vi vänder tillbaka, åker under E4, men kan sedan inte svänga tvärt höger på den lilla vägen parallellt med E4 och söder om den fram till den gamla vägbanken. En hög grind hindrar oss och vägen är inte plogad. Som jag förstår Lidman fortsätter den gamla vägen förbi Borrarens (en av Stafjö Bruks berömda kanonborrare bodde där) korsar Nunnebanan (revs som järnväg 1939), genom tät skog och sedan brant utför Stuttjärnsbrinken ned mot den sjö som nu heter Sågkärret, men som förr hette Stuttjärn. Denna passage är också beskriven av Carl Linné 1741. Sågkärret är nu uppdämt. Vid sjöns södra utlopp kan/kunde man, enligt Lidman, se spår av den gamla vägen i sjöbotten vid lågvatten. Vi passerar näset mellan Sågkärret och Stavsjön och fortsätter vidare till Gamla skolan i Stavsjö. Därefter hindrar en vägbom bilpassage till allmänna vägnätet.

Den väg, som är beskriven ovan, går visserligen norr och väster om Stavsjön, men jag kan inte hitta något samband mellan den och vägsystemen Kila 165:1 och Kila 164:1, så de är fortfarande ett mysterium.

[CarlH]

Stockholmsvägen del 2 (2)
Mellan Stavsjö och Krokeks ödekyrka tycks den äldre vägen följt samma sträckning som den gamla Riksvägen (före 1956). Mellan Krokeks ödekyrka och Strömsfors anger Lidman att han här och var kunde skymta Kungsvägen vid sidan av vägen. Har själv inte haft möjlighet att undersöka om detta fortfarande är möjligt. Mycket kan ju också ha hänt sedan 1967 och det alltmer mekaniserade skogsbruket kan ju effektivt ha spolierat gamla vägbankar. Genom Strömsfors heter Riksvägen Nyköpingsvägen. Inne i Strömsfors hittar jag Gamla Krokeksvägen som sedan ansluter till Gamla Stockholmsvägen, men den blockeras nu av nya E4.

Vi tar oss över E4 via Sjöviksvägen och på andra sidan hittar vi åter Gamla Stockholmsvägen som vi följer förbi Tysktorpet och uppför de branta Lönnbrobackarna. Mitt i backarna finns en 50 m lång plan avsats och 50 m söder om vägen skall Filas Lönnkrog ha legat.

Inte långt från Lönnbrobackarnas krön finns en inskription inhuggen i berghällen: ”Carolius den XI – Ulrica Eleonora – den 4 Maius Ano – 1678” (Krokek 73:1). Lidman hävdar att årtalet är påbättrat och att det ursprungligen säkerligen stod 1687. Snötäcket omöjliggjorde inspektion när jag passerade nyligen. I denna sträckning är vägen så smal att det finns mötesplatser. Då det knappast finns någon vägbank och det var snövallar på sidorna, kunde jag inte mäta vägens bredd. Senare blir vägen bredare, så att mötesplatser inte längre behövs.

Vi fortsätter upp till 145 m.ö.h. , ca 80 m över Strömsfors och är nära ett av de högsta partierna i Kolmården. Vidare förbi Getsjötorp med sin kallkälla till Häradsveden. Här skall vägen förr ha trängt ihop sig till bara 4 alnars bredd mellan klippblocken vid Hellvitets portar, men det märker man inte nu.

Vi fortsätter vidare förbi Högtomta och Svarttorp. Direkt efter avtagsvägen till Eriksberg skall Galgbacken (Kvillinge 115:1) ha legat. På norra sidan av vägen skall det finnas ett litet kärr som heter Stegelkärret. Kort söder därom skall vägen förr ha haft en annan sträckning vid Bäckerslund och i en brant uppförsbacke skall stråtrövarna ha byggt meterhöga stenmurar på bägge sidor om vägen.  En liknande anordning skall enligt Lidman ha funnits vid Filas krog. Rester av murarna skall åtminstone 1967 ha funnits kvar. Jag har ännu inte hittat dem.

Vi når strax Åbys utkanter och vägen sluttar mycket brant utför. Väl nere befinner vi oss nu i vägkorsningen mellan Gamla Stockholmsvägen och Nyköpingsvägen, som Riksvägen heter även här.

Carl Linné skrev 1741: Ifrån Krokek hade vi till Åby 1½ mil av lika situation och backar, ibland vilka Glasjöbacken uppföre och Rotbrinken nedföre voro de märkvärdigaste.  Jag har inte lyckats lokalisera vare sig Glasjön, Glasjöbacken eller Rotbrinken på karta eller internet, men beskrivningen stämmer inte alls för vägen från Strömsfors via Torskär och Bråvikens norra strand till Åby. Däremot stämmer beskrivningen utmärkt med Gamla stockholmsvägen mellan Strömsfors och Åby.
Linné färdades alltså inte utefter Bråvikens norra strand, utanpå den väg som nu heter Gamla Stockholmsvägen genom Kolmården år 1741.

Det måste betyda att Riksvägen från Strömsfors till Torskär och vidare till Åby utmed Bråvikens norra strand blev färdig någon gång mellan 1741 och 1755.

Men när byggdes då Gamla Stockholmsvägen mellan Åby och Strömsfors?

[JanneF]

Gediget arbete du utfört!!
Galgbacken finns utmärkt på Historiska kartor/Östergötlandslän/Lantmäteristyrelsens arkiv/05-KVI-119/ (1839)(sid 8/336)

[Yngwe]

Alltså för att summera din redovisning och koppla den till ämnestiteln. Hur gammal är denna väg?

[Boreas]

*  På västra sidan av Svinsjön finns resterna av kastalen vid Uttersberg (Krokek 12:1). Den byggdes på 1100-talet vid platsen för gisslanbyte när den nyvalde kungen red Eriksgatan. Detta var innan Vårfruklostret uppfördes.  Svintuna kvarn utmed Svintunabäcken kan ha uppförts redan under vikingatid och finns kvar än i dag.

* Ett av de mest intressanta fynden är Kvillinge 16:1, en runristning i en stenhäll med en stiliserad orm och med inskriptionen ”Harde och Sigrev läto hugga den häll och gjorde denna bro efter Nan, sin broder”. Hällen är angiven att ligga 5 m över havet. En del källor anger att den gamla vägen gick förbi här, men kartor från sent och vägvisare från tidigt 1800-tal visar att vägen då gick rakt fram till Åby.

I dessa trakter påstås Bråvalla slag ha ägt rum på 700-talet. I trakterna kring Norrköping är det mycket rikt på fornlämningar det finns många rester av älvkvarnar. I Fiskeby har man hittat en 300 m lång stenlagd väg (Östra Eneby 100:1) daterad till äldre järnåldern, troligen en processionsväg. Nedströms Motala ström finns talrikt med hällristningar väster om Riksvägen i Himmelstalund.

Grattis med ett fint arbete och många, mycket intressanta, poäng!

[CarlH]

Ja, hur gammal är vägen över Kolmårdbackarna? Jag vet faktiskt inte, men det tänkte jag att vi tillsammans skulle försöka lösa. Det är ju vad detta forum är till för.

Jag har en Silva avståndsmätare för kartor och har provmätt längden på de båda vägarna från Strömsfors till Åby på Lantmäteriets Terrängkarta 581 Norrköping i skala 1:50 000 tryckt 2010. Jag har mätt från den punkt där vägarna delar sig precis före Strömsfors till den punkt de sammanstrålar i Åby.

Vägen över Kolmårdsbackarna får jag till att vara 10,5 km lång och vägen via Torskär och norra Bråviksstranden är enligt min mätning 11km lång. (Graderingens exakthet är 0,5 km för denna skala.) Jag har då tagit hänsyn till hur man förr i världen kunde gena genom Strömsfors, när man tog vägen över Kolmårdsbackarna, men inte att järnvägen 1915 kan ha förlängt den södra vägen en liten aning.
 
Så antag att just DU nu befinner dig i en historisk dåtid (väldigt oklart när). Din Höfvding har just blivit Konung, ridit sin Eriksgata och som valspråk tagit: Ett godt Land skall med goda landswägar byggas.

Du har fått ansvaret för att planera och leda genomförandet av ett landsvägsbygge från Åby till Strömsfors, så att din Konung och andra skall kunna åka bekvämt med häst och vagn.

Antag att det redan finns två ridstigar dit, en över Kolmårdsbackarna och en längs Bråvikens norra strand till Torskär och sedan norrut till Strömsfors och att det enligt din uppfattning går att bygga om båda dessa till vagnsvägar, även om man får anpassa dragningen på några ställen. (Att båda är möjliga, behöver inte betyda att de är likvärdiga.)

Du ansvarar för planering, ledning, logistik (även om det ordet inte är uppfunnet ännu) inklusive anskaffning av arbetskraft, budget och att den nya landsvägen blir färdig så fort som möjligt.

Vilken dragning av vägen skulle DU välja och varför?

Tacksam om alla vill komma med ett inlägg om vilken vägsträckning han skulle välja och varför.

[Yngwe]

Om man ska fundera på vilken vägsträckning som är bäst måste vi först ha en rimlig uppfattning om dels själva vägen och dess byggande, och dels om några viktiga omvärdsfaktorer.

Vem skall använda vägen och till vad?
Vilka resurser har vi för att anlägga vägen?
Vad har man för teknisk erfarenhet av vägbyggen?
Finns det en politisk enighet runt vägbygget?
Vilka säkerhetsrisker påverkar vägens användande?

Att anlägga en vagnsväg som ska hålla i flera år är ett enormt byggnadsprojekt. 11 km x 3 meters bredd x kanske en halv meters djup ger 16500 m3 material att hantera. Det är bara ett räkneexempel men säger ändå en hel del. Hur många kubik klarar dåtidens vagnar att ta? Två? Om då allt material bara flyttas korta sträckor så man hinner med 4 last i timmen och jobbar 10 timmar om dagen så har man ungefär ett fullt arbetsår, alla dagar räknade bara med kärran.  Thomas brukar få oförtjänt skäll för att han räknar för mycket men det är faktiskt relevant då vi måste bedömma arbetsinsatsen som krävs och det måste vi göra i ett sådant här resonemang.  Vägars största problem är ju att de är oerhört kostsamma att bygga och underhålla.  Jag har försökt att teoretiskt räkna ut hur många mantimmar en meter körduglig väg tar att bygga men har gått bet. Är det någon som vågar sig på en avancerad uppskattning?

[Boreas]

Landhöjningen vid Bråviken

Tabellen visar landhöjningen i förhållande till havsnivån

År före nutid   Landhöjn i m min skattning    Landhöjn i m Lantmäteriet
      0                      0,0                              0,0
 -100                     -0,3
 -200                     -0,6
 -300                     -1,0
 -400                     -1,3
 -500                     -1,7
 -600                     -2,0
 -700                     -2,4
 -800                     -2,8
 -900                     -3,2
-1000                     -3,6                               -3,5
-1100                     -4,0
-1200                     -4,4
-1300                     -4,8
-1400                     -5,3
-1500                     -5,7
-1600                     -6,2
-1700                     -6,6
-1800                     -7,1
-1900                     -7,6
-2000                     -8,1                                  -8,0
Min tabell överdriver landhöjningen med 0,1 m både vid 1000 och 2000 år bakåt i tiden.  Det borde vara försumbart i förhållande till osäkerheten, som vi kommer att ha med att bestämma nuvarande exakta höjd över havet. Jag försöker att bifoga en utökad Excel-tabell.

Har du någon liknande beräkning av landhöjningen i ännu tidigare tider?!

[Anganatyr]

Tusen tack för det imponerande arbete du har gjort CarlH! Det har verkligen varit mycket intressant läsning. Jag ser fram emot den fortsatta diskussionen om ämnet.

[CarlH]

Jag håller med Yngwe om att det är ett antal saker att bena ut innan man kan göra en objektiv bedömning om vilken vägsträckning, som det är bäst att välja.

Att jag har valt ut vägsträckningen Strömsfors-Åby är för att det där finns två alternativa sträckningar, som skiljer sig åt mycket. 

Ser vi mer övergripande, så måste ju projektmålet som minimum ha varit att med landsväg för vagn knyta ihop Östergötland och Södermanland. Om vi antar att de punkter som skall knytas ihop motsvarar platserna för Åby respektive Wreta Gästgiveri är sträckan ca 25 km. Vägbreddsstandard för landväg skulle ju vara 6 m och då är hela projektet 150.000 kvm vägyta, eller 75.000 kubikmeter om vi antar en 50 cm hög vägbank.

Sträckningen Strömsfors-Åby är då ca 40% av hela projektet. Jag uppskattar att vägen över Kolmårdsbackarna nu är ca 6 m bred de första 6 km från Åby för att sedan bli ca 4 m de sista 4,5 km. Sannolikt har det inte funnits skäl att bredda den efter att den andra vägsträckningen via Bråvikens norra strand blev klar 1741-1755. Vägen över Kolmårdsbackarna kan därför mycket väl ha kvar sin ursprungliga verkliga bredd. Kanske blev den smalare på slutet därför att pengar eller tid för projektet började ta slut.

Ett sådant här stort projekt kan inte starta spontant och jag tror inte det räcker med att hövdingarna i Södermanland och Östergötland är överens, utan att det krävs att någon över dem t.ex. en kung fattar beslutet. Detta skulle kunna vara en del av en långsiktig plan om att med vagnsvägar mellan landskapen binda ihop riket.
 
Vägen över Kolmårdsbackarna byggdes inte för att transportera kanoner från Stafsjö Bruk, för den måste ha blivit färdig långt innan Stafsjö Bruk startade sin verksamhet. De många backarna gör den olämplig för tunga transporter.

De båda alternativa vägsträckningarna skiljer sig inte mycket åt i längd, men går genom natur som åtminstone delvis är olika och framför allt är ”backigheten” mycket olika. Möjligheterna att lätt transportera folk, material och mat till vägbyggandet är också väldigt olika, så det blir viktigt att bena ut vilka större transportbehov som finns för vägprojektet.

För det behöver man veta hur landsväg byggdes på den tiden och helst om den tidens vägkonstruktion.
Här upplever jag ett stort kunskapsunderskott. Jag har letat i dåvarande Vägverkets minnesbok till deras 150-årsjubileum (Vägar Dåtid Nutid Framtid), men inte hittat speciellt mycket. Jag har letat i Fornsök på profilbilder av vägkonstruktioner (bara i Östergötland & Södermanland p.g.a. antalet färdvägsfynd) utan att hitta. Däremot finns det beskrivningar på vägar från bronsåldern (Tingstad 193) eller äldre järnåldern (Östra Eneby 100:1), båda i Östergötland, så kunnandet om att bygga väg måste ha funnits länge. (Jag har en beskrivning på Göta Landsväg vid Årstafältet, men den konstruktionen är så usel, så den är tveksam som måttstock.)

Finns det någon som kan göra en kort beskrivning av dåtidens landsvägsbyggande och dess konstruktion, framför allt i morän?

[Anganatyr]

Jag är inte så duktig på hur de forntida vägarna var uppbyggda, men jag hittade lite länkar som kanske kan vara av intresse. I fornvännen finns en artikel om en vendeltida vagn funnen i södra Småland som kanske kan säga något om dåtidens vägar. Jag vet att det historisk-arkeologiska försökscentret i Lejre (Danmark) gjorde olika experiment med en rekonstruktion av en vikingatida arbetsvagn som kunde bära 500 kg. Men tyvärr hittade jag inga länkar om dessa försök. Den sista länken är till det nya danska Väg och bro museumet.
http://fornvannen.se/pdf/2000talet/2002_073.pdf

http://www.karetmager.dk/download/pdf/carribas/litteratur/oldtidens_vogne/oldtidens_vogne_w1.pdf
http://www.hippologisk.dk/html/hestevogne.htm
http://www.fortidsmindeguide.dk/Risby-vejen.735.0.html
http://fortidsmindeguide.dk/?id=223
http://www.vejogbro.dk/
Jag hoppas att det kan ge något åt diskussionen.

[CarlH]

Bra Anganatyr,
Har skummat igenom dina tips och tänker läsa noggrannare sedan.
Inser dock att jag pinsamt nog har satt fel titel på denna tråd. I min novis-föreställning var kärra en delmängd av vagnar tills nu.
Jag är mer än nöjd om vi kan göra sannolikt att det fanns en väg för dragna kärror genom Kolmården redan före medeltiden. Eller tvärtom, bara vi vet mer när vi är klara.

Jag har dristat mig att ta kontakt med ATA på Riksantikvarieämbetet för att få veta om de har mer dokumentation om vägbanksfyndet Kila 164:1 i Stavsjö-trakten, än vad som framgår i Fornsök. t.ex. vägbanksprofilen. De har lovat att återkomma senare i denna vecka om det.

(Kila 164:1 verkar vara otroligt intressant och är mycket mer omfattande än vad som är inritat på kartan i Fornsök. Vägen fortsätter in i skogen söderut sedan den har blivit avskuren av den nya Riksvägen. Inne i skogen är den helt intakt och ansluter till den gamla Riksvägen. Den är fortfarande körbar utom genom diket vid nya Riksvägen, men där bör man kunna studera vägprofilen. Blev så tagen av fyndet, så att jag glömde att tänka på den detaljen, när jag var där för en vecka sedan. Det finns dessutom ytterligare ödevägar inne i skogen som ansluter till denna väg. Har en teori om detta, men vill kolla lite till innan jag fäster det på pränt.)

ATA har också försett mig med en litteraturlista om gamla vägars konstruktioner och underhåll, som jag har fått tillstånd att dela med mig till er, så här kommer den:

Dædalus : [Tekniska museets årsbok]. Årg. 59(1991), [Teknik och industrihistoria]. - 1990. - ISBN: 91-7616-028-9 Bl a: Vägunderhåll och vägbygge vid 1800-talets mitt; Sveriges vägbroar ; Gummiringen satte fart på hjulet ; Syntetiskt gummi i Sverige 1941-1945; Hakon Brunius,. "Sveriges förste elektriker"; Från trådlös telegraf till mobiltelefon; Chokladhistoria och chokladteknik; Oskarshamnsverket.

Masonen, Jaakko. - Tracks, paths and roads : infrastructure and transport in Finland and the Baltic Sea Area from the Viking Age to Medieval Times (800-1500 AD) / Jaakko Masonen. - 1995. - ISBN:
951-726-065-2

Skarastigen : en av Västergötlands äldsta vägar / Bo Olsbo           
Ingår i : Billingsbygden (1991)

Björns trädgård : delar av Södermalms äldre vägnät funnet / Helena Fennö
        Finns tillgänglig i fulltext via Stockholmskällan http://www.stockholmskallan.se/php/fupload/SMF/SD/SSMB_0019674_01.pdf


Jönsson, Lars, 1959-. - Stenlagd väg i den medeltida staden Tumathorp / Lars Jönsson. - 2010. -  Österlent. - 1652-1293. ; 2010:4, s. 19-22 :
ill.

Vägen går vidare : Vägverket 150 år / [textförfattare: Maria Vretemark ...]. - 1991. - ISBN: 91-85884-66-9

Nordin, Stefan, 1944-. - Vägmätningar för milstolpar.. - 1991. - Fornvännen (Print). - Stockholm : Vitterhetsakademien, 1906-. - ISSN
0015-7813. ; 1991 (86), s. 11-14   Fulltext
http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1991_011.pdf

Ekström, Gert, 1941-. - Vägteknik i historien. - 1991. -  Teknik & kultur. - 0283-4537. ; 1991:2, s. 10-13 : ill.

Carlegrim, Erik, 1922-. - Vägar i Åkerbo : om 1700-talets väghållning i östgötsk slättbygd / Erik Carlegrim ; blyertsteckningar å omslag och
titelsidor: Gunvor Carlsson. - 1996. - ISBN: 91-630-4368-8 (inb)


Hoppas att något av detta skall visa sig vara matnyttigt.