Jag tror att skall man beakta större, överenskommelser som är mer än närmsta by, bör man titta på avskilda enheter om man skall finna någon logik. Skandinavien är ypperlig utifrån detta för att ha bygder/enheter med längre kontinuitet jämfört med kontinenten. Skandinavien är avlägset, fylld av svår teräng med vissa bygder som är georgrafiskt ganska väl avgränsade...Danmark är nog den del av skandinavien som har det svårast men ändock, änden på kontinenten med öar och kust. Västergötland är en region, Östergötland likaså, Skåne mer öppet, öarna Öland och Gotland självklara i sin position och så Mälardalen, denna region är inte att förakta, tunga jordar men gott bete, fiske, jakt..rik uppbyggd med allehanda mineraler och framför allt en enorm arkipelag med vattenleder både härsan och tvärsan vilket borde ha utgjort en alldeles naturlig förutsättning till att använda båt, rik på skepp. Alla bygder är klart avgränsade med hav och skog, berg och myr. Avlägset till kontinentens rörelse men i besittning av åtrovärda varor som päls, läder och möjligen järn. Här tror jag att vi kan skönja Svearikets ursprung i termer av Svearna. Gutarna ingick förbund med Svearna för handelns skull efter en tid av konflikt, 600-700 talet. Vi ser tidiga förbindelser mellan de östsvenska delarna, Svealand, Östergötland, Småland, Öland och Gotland. Vi kan skönja Ålands framväxt och i förlängningen Österland. Norrland som handelspartner. Behov av förbund, ett mer sammanhållet rike har vi nog inte förränd 1000 talets förändra värld. Dock verkar det ha funnits en mer löslig tillhörighet med det Suebiska förbundet först, tillhörighet (identitet), och senare 600-talet? i ett Sveaförbund mellan de östsvenska delarna. När Västergötland blev indraget är väl svårt men vid 1000 talet och något innan verkar det vara ett faktum. Kanske inlandsbönderna i Västergötland behövde en motvikt mot Danskt/Norskt inflytande??
