Inte bara hänvisningen till Malung pekar på västerdalarna.
I området ligger dessutom Järna (Dala-Järna), ettt område relativt rikt på rester av lågteknologisk järnframställning.
Gravarna på Sollerön i Siljan pekar också på en relativt järnrik och i övrigt ganska välmående bygd.
Längst hela dalälven, området kring sjön runn, västerdalarna och siljansområdet är mycket rikt på järnslagg. Det är faktiskt direkt upplyftande att knalla i skogarna i området, eftersom man i de flesta fall med liten ansträngning kan hitta järnframställningsplatser.
Mycket tyder också på att kopparhanteringen i falutrakten haft en föregångare i järnframställningen, varför bönderna i området varit väl lämpade att ta hand om kopparfyndigheten.
Kan i det här fallet rekommendera Inga Sernings skrifter, liksom Åke Hyenstrands.
Hyenstrand har dessutom en teori om att det i Dalarna inte bara funnits fäbodar kopplade till boskapsskötsel, utan även säsongsanvända "järn-fäbodar" vid lämpliga sjöar och vattendrag. X-boda-namnen i Dalarna skulle i så fall vara något lättare att förklara (eftersom vissa -boda ligger på klart olämpliga områden för normala boskapsfäbodar) och kanske försvinna ner i 700-800-talet, och nödvändigtvis inte spegla en tidigmedeltida befolkningsökning.