Intressant artikel och mycket som jag definitivt inte alls samtycker till. Nu är det ju en journalist som skrivit så vi vet inte hur mycket som missuppfattas.
Citat:
”Slutligen - och det är nog det som är svårast - får man försöka föreställa sig att man lever i en oändligt mycket bildfattigare värld än vår, och att man plötsligt finner sig omgiven av ett myller av målningar, somliga sublimt sköna, andra ruskiga eller groteska.”
Det hela handlar om källkritiskt beaktande. Vad för målerier har vi kvar från den nordiska medeltiden? Endast kyrkomåleri. Stelt, ytterst religiöst figurmåleri från 1100- 1200-talet och mängder med oerhört burleskt och vardagstroget måleri från 1400-talet. Därutöver intet. Vi vet överhuvudtaget inget om hur målerierna såg ut i bondgårdarna, i borgarhemmen och i stort intet från adelns gårdar. Av detta drar vi emellertid snabbt slutsatsen att allt utanför kyrkan var färglöst. Hur kan vi göra detta om vi inget vet? Under 1400-talet slogs valv i mängder med kyrkor. Plötsligt fick man kvadratkilometer av vita ytor som man snabbt fyllde med målningar. Här ses kvinnor som hivar fram brösten, djävlar som kokar kungar och biskopar, män med nedhasade byxor som visar härligheten. Ta bara 1400-tals mästaren i Båstad kyrka. Han har avbildat en bågskytt som på kyrkans kvinnosida spänner bågen men också något annat mera anmärkningsvärt. Två meter lång är den, rekord i svensk medeltidsmålning. Hur kunde man pryda kyrkorna med sådana motiv? Jag är helt övertygad om att svaret är att 1400-talskyrkorna visar den gängse konst som fanns i många medeltida hem, troligtvis också i rikare bondgårdar. Genom valvslagningshysterin under en ytterst kort period har denna konstart på ett säreget sätt råkat bli bevarade i just kyrkorna. Bara i Skåne fanns minst 14 olika mästare under 1400-talet. Inte har alla dessa enbart målat i kyrkorna!
Talet om att det bara var prästen och klockaren som kunde läsa latin köper jag inte heller. Det är ett utslag av vår syn av att göra allting så primitivt. Ta bara runskriften. Alla dessa tusentals bevarade skrifter i form av klotter som visar att många behärskade skriv- och läskonsten redan för tusen år sedan. Under 1400-talet fanns mängder med möjligheter för både adelns och borgarnas barn att läsa latin. Det fanns mängder med katedralskolor, klosterskolor och stadskolor där latinet var ett måste. Även om detta bara gällde för pojkar har det funnits privat undervisning för döttrarna i hemmen. Ska om några veckor publicera en artikel om Malmö latinskola som då fyller 600 år varför jag just nu djupdykt i ämnet. I Danmark fanns på 1400-talet t.ex. inte mindre än 20 stadsskolor med latinundervisning. Frågan kan också ställas vem det var som bekostade målningarna. Inte var det bönderna utan självklart den lokale patronatus. Självklart ville han pryda kyrkorna med lärda latininskrifter för att visa sin makt men också imponera på sina gäster.