Stulna fornfynd på nätauktioner

[Gorm]

Försäljningen av fornfynd har mångdubblats men polis och arkeologer ligger steget efter. Internet har öppnat handeln för en ny marknad som är mycket svår att komma åt. Det skrivs även att när myndigheterna i Storbritannien lade ut information om slottsmuseers samlingar på internet ökade stölderna med 400 procent.

Läs mer här. [SvD]

[volgende]

http://www.tradera.com/category/auctionlist_catid_2016
http://www.tradera.com/category/auctionlist_catid_2004

Här finns det grejer! Kom å köp!

Är detta verkligen lagligt överhuvudtaget?? Att det är en gråzon är jag medveten om. Det är intressant att de som säljer tex skafthålsyxor från skåne accepterar internationella köpare. Är det inte olagligt att sälja ut kulturföremål till utlandet? Har inte Sverige skrivit under ett FN-avtal som och lagstadgat mot detta?

[Gorm]

Det är intressant att de som säljer tex skafthålsyxor från skåne accepterar internationella köpare. Är det inte olagligt att sälja ut kulturföremål till utlandet?

Jag har varit i kontakt med Tradera gällande detta. Lagen säger att man måste söka tillstånd men Tradera hävdar att detta ansvar ligger på säljaren.

Kulturminneslagen 5 kap. Skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål

1 § Äldre svenska och utländska kulturföremål som kan vara av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får inte föras ut ur landet utan särskilt tillstånd. Lag (2000:265).

/Johan

[Sven lagman]

Tänker osökt på det som hände i Malmö i slutet av 70-talet. Kommunen exploaterade och fick enorma berg av matjord, 10+ jord, den bästa i Sverige. Några nissar på Fastighetskontoret fick en strålande idé som politikerna nappade på. Man skulle sälja jorden till Irak med vändande oljebåtar. I mitt remissvar åberopade jag fornminneslagen med tanke på de enorma mängder av lösfynd speciellt stenföremål som skulle förpassas söderut. Framtida arkeologer hade blivit bra förvånade över att finna nordeuropeisk stenålder vid Gulfen. Själv blev jag ett hatobjekt inom vissa kretsar inom Malmö kommun för min inblandning men det får man ta med ro.

[volgende]

Då är det alltså upp till den som för föremålet ut ur landet. Det är med andra ord helt omöjligt att kunna kontrollera förutom om någon fastnar i tullen?

Känns som om lagen borde skrivas om. "De som skall sälja kulturföremål som anses ha betydelse för det nationella kulturarvet skall ansöka om tillstånd ifall de ämnar sälja dessa till utlandet"

Problemet är väl att inskränkningar av äganderätten kan vara svåra att motivera? Det skulle isådana fall kanske vara bättre med registreringsplikt för alla hittade fornfynd? Då skulle väl även försäljning via nätet försvinna?

[Gorm]

Problemet här är att de flesta artefakter som säljs är hittade för länge sedan och kommer från privata samlingar med begränsad eller ingen dokumentation angående vart prylen påträffats. När det gäller nya fynd så borde det rimligtvis gå att att kräva registrering för försäljning. Frågan är hur man skall kunna kontrollera att det efterföljs?

I dagens läge är det endast anmälningsplikt (hembudsplikt) på föremål som påträffas i eller vid en fast fornlämning och/eller helt eller delvis består av "guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller /../ om fornfyndet består av två eller flera föremål, som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans."

Enstaka lösfynd av t ex sten är det således ingen anmälningsplikt på. Det är dock i stort sett omöjligt att kontrollera alla som köper och säljer föremål, det finns helt enkelt inte resurser. Det finns dessutom inget som hindrar dessa att föra ut föremål ändå.

/Johan

[CeBe]

Jag vill gå ett steg längre och hävda att så gott som alla föremål som bjuds ut till försäljning över nätet idag antingen härhör från en gammal fornsakssamling, inköpt på auktion, eller köpts / bytts in från en annan samlare. Det är i alla fall vad säljarna undantagslöst hävdar då man frågar.   :^o

Jag har vid några tillfällen försökt följa upp föremål som visats fram på Tradera i hopp om att kunna få lite fynduppgifter. Jag har inte på något vis hotat eller lekt myndighet, bara frågat om tidpunkter, proviniens och andra tämligen "ofarliga" upplysningar. Men det kvittar lika - säljarnas svar är utan undantag att man inget vet, att fynden "nog" kommer från en gårdssamling osv. Lite märkligt att man öht inte verkar bry sig om att göra sin vara mer intressant för samlarna ...eller?

I några fall har det dessutom funnits skäl att misstänka nyligen utförd detektering - men även då härstammade metallgrejorna givetvis från en gammal samling vars ursprung säljaren inte hade en aaaaning om.  :evil: