Borde kanske nämna att det jag skrev om Skandinaviska bronsers upphovsområden är vad jag minns från en populärrapport från ett historiprojekt om huruvida det fanns tidig kopparbrytning i Skandinavien (Sverige). Metallernas upphov kan bestämmas med isotopmätning, medan det ganska snabbt sker tillverkning av metallföremål i Skandinavien. Motsvarande sker långt senare i Brittiska Öarna, där tidiga föremål i Keltisk stil snabbt leder till en stilutveckling och en volymproduktion i Brittiska Öarna av motsvarande "keltiska" föremål, som återexporteras österut. I så fall har man missat helt i det svenska projektet, som rapporterade för högst ett år sedan. Kanske något jag missuppfattat?
Om man studerar kända malmförekomster, så borde bronsålderns metaller logiskt (för nutid) m h t relativt lätta transporter ha kommit från Wales/Cornwall (i första hand) och från Iberiska halvön (i andra hand). Här gäller ju sjövägen och skepp lastar avsevärt större vikt/volym än klövjekaravaner/flodbåtar (motström) längs inlandsleder, samt är avsevärt snabbare. Nedre Donaus koppar borde vara lättare att transportera mot Ryssland (N Svarta Havets kuster) resp mot Mindre Asien resp Ö Medelhavsområdet, särskilt Grekiska världarna. Men den svenska rapportens undersökningar visar på Ö Medelhavsområdet, främst olika Grekiska regioner.
Emellertid finns det ett scenario som inte bör underskattas. Nordborna kan i stort antal ha rest till Ö Medelhavsområdet och där deltagit i de olika norrifrån kommande "folkvandringsföretagen", kända som de Joniska etc anfallen (1200-1000 f kr). (En del av dessa anfall kom uppenbarligen även från mellersta resp västra Medelhavsområdet. )
Därvid kan de ha fått/tagit bronsföremål, inte minst vapen, som de sedan medfört hem. Därefter gravlades de med sina dyrbarheter. Även "greker" kan ha rest norrut vid tiden och därvid medfört sina personliga tillhörigheter. Ett slags vikingatid då också.