När vi diskuterar "missiuonsföretag" typ Ansgar eller den mission, som bedrevs inom blivande Danmark, t ex Jylland, så är det några saker man bör tänka på.
1. Den gamla religionen var innebar ju ett mångfald av gudar. Ytterligare en gud bland alla andra var alltså inget, som bör ha bekymrat nordborna. Möjligen bekymrade sig nordborna MER för att med den gud, som människor med hemvist i Västeuropa försökte pracka på dem följde ett starkt politiskt hot.
2. I alla dessa missionsskildringar, så nämns det att missionen inte kunde påbörjas utan att "kungen" tillfrågats och godkänt. Nu är ju kungen vid den tiden främs en överbefälhavare för en "alliansarmé med flotta" och blandade sig inte i hur befolkningarna i tingen hanterade sin "inrikespolitik", där religionsutövning var en del.
Så, sett ur p1 synvinkel bör en gud till inte utgöra något problem, och sett ur p2 är kungen inget hinder utan de som skall tillfrågas om Romersk Katolsk mission är ett kommande landsting.
Vilka skulle då kunna ha något att invända mot ytterligare en gud i samlingen? De enda, som kunde ha att invända, var ju andra kristna bland nordborna, vilka INTE var Romersk Katoliker. Vi vet ju med så stor säkerhet det är möjligt att norra Jylland hade en stor del kristendom i sin befolkning redan runt 800. Den daniske kungafamiljen hade starka band till regioner där vi vet fanns en stark Grekisk Ortodox närvaro (Odermynningen/Jumne enligt bl a Adam).
Andra kristna behöver inte nödvändigtvis strikt ha krävt övergång till vissa gravläggningsseder, cymbolik etc, vi anser vara utmärkande drag för kristendom idag. T ex var det inte förrän ca 1250, som en majoritét av gravläggningarna bland Kievrikets kristna formas efter "Katolsk" norm. Fram till dess är således höggravar det vanligaste blandat med skelettgravar och kremeringar. Det sista skulle då vara icke kristen gravläggning, men ibland med krucifix. Varför det? Kanske ser vi ännu inte tecknen i gravmaterialet på en begynnande och tilltagande kristendom inom Nordens befolkningar, då vi har en förutfattad åsikt om att samtliga av ett antal kriterier skall vara uppfyllda för att en grav skall vara kristen. Det har ju hittats ett antal "kultbyggnader" varav ett par misstänkt påminner om några av de äldsta kyrkorna i trä, som är bevarade (Norge). Visst finns det tydliga spår efter 3 gudabilder i byggnadens heliga ända, vilket då som självklart antas vara bilder av Oden, Tor och Freja. Kom då ihåg att tillbedjan av nordiska gudar skedde UTOMHUS (t ex Uppsala), vilket också är en fasställd germansk liksom keltisk sedvana. Kan det vara så att Uppslatemplet är en kyrkobyggnad, Arconatemplet likaså (regionen var ju Grekisk Ortodox) och även så Uppåkra. De tre bilderna var kanske åskådliggörandet av den tre-enighet arianerna förfäktade och som striden stod om i Nicea? Uppåkratemplet har ett föremål från 500-talet och har funnits flrea hundra år före dess, men det utesluter inte att germaner, som konverterat till arianism ungefär vid niceatid kunnart etablera sig i Norden bl a Uppåkra). Jag vill främst peka på möjligheten.
Adams, Rimberts m fl redogörelser är de facto OCKSÅ ett erkännande av att man redan har kristendom närvarande inom Norden och att de har en sådan makt att de inte kunde förbigås, d v s de var inte få eller hade stöd hos de prominentaste stormannafamiljerna eller både och. Men nordborna var pragmatiska och lyssnade antagligen även på andra kristna, dock inga nämnda predikanter (då de hade fel trosbekännelse), även om Ansgars roll blivit överdriven.
