Ok. Först ska jag påpeka att detta inlägg kommer bli ganska mycket Off Topic. Men jag hoppas att det ska bli det enda. Annars fortsätter vi i en annan tråd. (Och så hoppas jag innerligt att jag inte missförstått dig, för då blir mitt inlägg synnerligen pinsamt =))
en liknelse för att påtala en upplevelse av en rubbning i nuet och perspektivet som jag tror är önskvärd i samband med utställningar om förfluten tid
Museiverksamhet och förmedling på museum bygger ju, det är vi väl alla överrens om, på den nuvarande forskningen. Problemet är att den nuvarande forskningen ganska snabbt kan bli omodern.
Trots detta är vi beroende av att göra analogier till våran nutid för att kunna tolka det förhistoriska materialet (samt de historiska, vid arkeologiska undersökningar). Varför har vi annars inriktningar som Etnoarkeologi? Många kanske anser att det är ett stort No-No att gå till traditionella samhällen för att hitta paralleller eller liknelser till ett material som vi inte har någon direkt kunskap till. Varför kallar vi annars bronspincetter för pincetter eller bronsrakknivarna för knivar? Paralleller och analogier till våran nutid.
Allt detta kan, och ska framkomma i en utställning. Att våran förhistoria inte är, eller kan vara frigjord från våran nutid. Även detta tror jag att många är överrens om, oavsett om man kallar sig processualist eller post-processualist. Men det måste kunna ske på andra sätt än att mörklägga ett rum och sedan använda spots på föremålen och texterna.