Platser laddade med vaddå? Här kommer till hjälp den antika regeln att alla delar av världen är byggda av materien, själen och Anden. Den sista är odelbar, så jag skriver den med stora bokstaven. Sen, när jag ser att någon kristen auktoritet skriver om"Kristus döende på korset", då kan jag bara undra på vilken låg nivå kristen teologi står idåg. Kristus är ju Världsanden och dör aldrig. Det är Jesus som dog och basta.
OK. Såna problem uppstår i västerländska sinnen på grund av benägenheten att dela och personificiera. Men t ex kinesisk yin-yang system undviker detta och ger möjligt att leta fram heliga platser där karakteristiska spelen av yin-yang koinciderar med 4 eller 8 astronomiska tidodelar under året.
Alla mitologiska system har problem med höstkanten ändå. Vad är det som händer med våra skördar i slutändan?
Är det någon som äter upp eller plundrar dem? Jane Hendersson i hennes "Prolegomena..." upptäckte nya sidor av grekiska (thebanska) Sphinxen men redan i medeltiden "Mabinogion" hade sin egen beskrivning av den övernaturliga processen.
Japp; äkta häxor och stöld av livskraften hade väl inte plats inom förkristliga kommunala festligheter; eller? Men det finns ju kulturer där Liv-och-Döds gudinnor hålls i ära - Kali; Durga... you tell me. Finns det några spår av Hels kultplatser här i Sverige? Patriarkala barnsagor, som t ex beskrivning av Gamla Uppsalas gudatriad, kan dölja mycket underliga tankegods från äldre tider, tycker jag.