Det viktigaste är inte att nå ut utan att nå IN och den breda publik du talar om ska naturligtvis komma för att de vill lära sig något, inte för att köpa plasthjälmar med horn i museishoppen.
Detta är kanske också i viss mån allmängiltigt.
Oavsett kulturyttring finns det väl både bredare/ytligare och smalare/djupare typer av intressen. Arkeologi och forntidshistoria är i detta avseende antagligen inte unikt.
Vissa Vasamuseibesökare studerar 1600-talsriggen medan andra vill ha en modellkanon. En del som vandrar runt i Ystads stadskärna intresserar sig för detaljer på de gamla korsvirkeshusen. Andra vill ha en glass på en uteservering. Rätt eller fel? Ven har rätt att avgöra, om inte den enskilde individen? Att det de facto existerar olika infallsvinklar, påverkas det kulturella värdet av skeppet eller staden av detta? Hmm.
Läste för en tid sedan en artikel (finner den inte nu) som handlade om heritage tourism/heritage marketing. Författaren gjorde en tydlig distinktion mellan det som faktiskt har skett (history) och det som eftervärlden har ansett vara värt att ta vara på (heritage, eller arv på svenska). Ofta är det mer unika företeelser som ansetts vara särskilt värdefulla att vårda över tiden. t ex venetianska gondoler, öländska möllor eller stenbeläten på Påskön.
När det gäller vikingatiden så är det inte (såvitt jag vet) förmågan att odla korn, dreja krukor eller bereda skinn som kan anses vara unika. Det långt mer unika, och det som då även anses vara värt att ta vara på, är t ex skeppen, resorna (och det som resorna förde med sig) och kulturen/religionen. Kanske järnhanteringen. Kanske kvinnans relativt fria ställning, jämfört med katolicismen.
Här ser jag en risk med att muséer, i sin strävan att ge "en annan bild", grottar ner sig i detaljer inom områden som ingen annan än de själva finner vara intressant.
Museibranschen skall förstås inte springa runt för att försöka tillgodose varje minsta trendyttring, men det kan ändå vara klokt att förankra sin verksamhet med beaktande av vilka delar av vår historia som kan anses vara unik i förhållande till olika tidsåldrar och till olika kulturer, samt vad den breda allmänheten anser vara värt att ta vara på.