Var igår vid Galtasjöns östra sida där enligt ögonvittnen ska vara platsen, precis på gränsen mellan Torup och Enslövs socken.
Riktigt stort träsk/mosse med tjärnar, kärr och annat sankt.
Vill man gömma undan en kropp så är platsen en idyll.
Fick mail från Enslövs hembygdsförening och då på deras årsmöte tog de faktiskt upp mitt intresse om Enslövs historia. Tidigare då jag frågade dem så hade de ingen aning om sägnen men då ledamöterna sa det till medlemmar så var det flertalet som kände till berättelsen m.m. Fick tillgång till deras arkiv (icke digitaliserat) och där står en annan version på händelsen.
Här är en version tagen från boken av Harry Hedin, Enslövs kommun.
//
Snapphanen i Bockalt.
Uppteckning av författaren 1926, Meddelare: Niklas Pettersson, Hallsbo, född där 1861, Serie XV (14):19 EHA) Enslövs Hembygdsförenings Arkiv
För några hundra år sedan hade snapphanarna sitt tillhåll i en grotta vid Virsehatt, som kallas snapphanegrottan. En dag red hövdingen till Bockalts by för att plundra gårdarna där. Bönderna anade oråd och hade därför gömt alla sina värdesaker i Öjaberget, och själva tagit de gett sig in i den närbelägna skogen. Då snapphanen kom fram till nym, fann han ingenting av värde. Häröver blev han mycket uppretad och sköt ett par skott i halmtaket på en av gårdarna, som brann ner till grunden.
Bönderna, som åsett det hela, svuro att hämnas denna illgärning och la de sig i försåt för snapphanen. En av bönderna, som kallades Håkan Skytt för att han var så säker i att skjuta, åtog sig att skjuta ner snapphanen. Då denne kom ridande på vägen från Bockalt och hade hunnit till Osvadet, där Håkan låg gömd, small ett skott. Snapphanen föll av hästen och dog på fläcken, och hästen tog man fast.
Hos snapphanen fann man många värdeföremål av guld och silver. Stigbyglarna, sporrarna och hästens betsel var av silver. Ja, bytet var så stort att man för detsamma byggde upp en ny gård i byn.
Snapphanens döda kropp grävde bönderna ner i en mosse i närheten. Men den döde fick ingen ro i sin grav. Han gick jämt igen, och man såg honom ofta komma ridande på en vit häst om nätterna. Då spökerierna inte ville sluta, grävde man upp liket och flyttade det till en mosse vid Galtasjön på gränsen till Torup. För att hindra snapphanen att gå igen, slog man en ekpåle genom den döda kroppen. Men somliga har ändå hört honom skrika emellanåt.
//
Detta snapphanedåd kan ha begåtts 1644 eller omkring 1657, då danskarna låg vid Arlösa. Bland den tidens bönder i Bockalt återfinner vi nämligen Håkan i följande längder:
Kungsskattelängden 1647: Hagen Mortensen, Bendt Michelsen, Jens
Mantalslängden 1649: Cunradus Cunradi Renich, Pastor Ioci, (kyrkoherde i Enslöv) Nills Bengdtson i Amböke, dommare och Länsman, Nills Knudsson i Ka(r)ltorp, Håkan Mårtensson i Bokall, Per Jeppesson i Kragaredh, Ifwar Persson i Skafböge. (de har undertecknat längden den 20:e febr. 1650)
Uppbördslängden 1660: Håkan i Bockalt, H(ärad)s domare Nills Bengtson i Amböge, Ståcke- och Fierdingsman Bengt i Årnilt.
Mantalslängden 1670: Per Hågensson (sannolikt Håkans son), Bent Jensson, Knut Persson (samtliga i Bockalt).
1661 och 1662 fanns inga snapphanar i Enslöv. En sägen från Torup daterar dådet till 1676 då danskarna tog en del boskap i Kallarp (rätteligen Boås)
//
Efter gårdagens inventering på plats så är utgrävning från min sida inte aktuell. Men får någon blodad tand så berättar jag gärna mer samt redovisar fler källor. Andra källor redovisar mer vart själva kroppen är pålad.