Glöm inte formen "Wendland"
Inte alls, men -
Vendland relaterar till dom 'uråldriga' ortnamnen Vanaland/Vanaheim/Vanaheim hin Mikla. Här talar man alltså om "folket i öster" (om Östersjön) och deras stora land.
Under tiden använder grekerna namnord som 'ouaner' på sina nordliga grannar - vilket romerna översätter till 'huner'. Därifrån får man ortnamn som Ouanagar/Vanagard och Hunagar.
För dom vestliga venderna använder romerna namn som "Vene-dae" (balter/ryss) och "Ven-eti" (Vistula-vender). Under medeltiden lär man också använda namnordet 'vendi'/'vende' och 'vandali'. Intill medeltiden kallades polacker, rys, bulgarer och ungrer för 'vender'. I dagens Finland kallas allt folk öster om Finska viken för "Vänejä" - vilket numer översätts med 'ryss'.
Vender kan alltså misstänkas för att vara det stora, finsk-ugriska kulturfolket som befolkade inlandet av Hälsingland, Kvenland (Lappland/Troms/Finnmark), norra och mellersta Finland, Kola, Karelen, Perm och Ural - jämte Ryssland/Hvita-Ryssland, Ukraina, Moldavien, Ungern, Slovenien, Polen och Baltikum. Vid sidan av sagalitteraturen och språkhistorien lär numer genetiken också tyda på det.
Inne bland alla dessa vender fanns sen götar, svear och daner/germaner - med sina hantverk, handelsskepp och husdjur. Lantbrukskulturen ikring Svarta havet har spår av såväl dansk som svensk påbrå. Mitt i det hela hittar vi sen 'finnar' - vars specifika område beskrivs som 'Vinland', 'Finlont' eller 'Fininga'. Dom är tydligen en del av den vendiska kulturen - men samtidigt klart bunden vid den skandianviska vad gäller språk.
Deras tillhåll lär ligga mitt i "vendernas' eller 'vanernas' område - mellan Vinlandsbukten (Suomenlahti) och 'Vinska havet' (Vinanmeeri). Två älvar lär ha direkt anknytning till folknamnet, båda lyder namnet 'Vin-å', numera 'Dvina'. På början av förra millenniet gick hela detta område över till grekiska kyrkan och blev språkligt och kulturellt 'för-slavat' - med undantag av dom estniska och finska vender, jämte dom tvåspråkiga finnarna efter finska kusten. Efter att man numner fått frma den gemensamma genetik mellan folken i öster kallas numer ryss, vita-ryss och ukrainer för "slavisktalande finnar".
Det egentliga 'Vinland'/Finland lär alltså ha varit en svensk-språklig del av Vanaheim hin Mikla. När det vendiska 'Rosland' söder om Ladogan sen fick en svensk kungaätt (862) blev det av dom isländska skalder kallad "Svitjod hin Mikla". Norr om Ladogan behöll man dock nio län ikring den gamla, vendiska ros-ättens kungahus - varför man behöll den gamla, vendiska språket i Baltikum, Karelen, Kvenland och Lappland - medan man i det 'egentliga' Finland - efter kusten - behöll både den 'svenska' och den finska språkformen.
'Vinland'/Finland får alltså definieras som ett specifikt område inom det stora Österlandet (Vendland) - men inte som et synonym till 'Vanaheim hin Mikla', Wendland eller 'Vänejä'. Dom svensk-språkliga kust-finnarnas nära kontakter med Åland, Gotland och Öst-Götaland styrker just denna diversifiering.