Visst kan det förekomma nedskrivet material, men det ändrar inte faktum att de isländska sagorna har traderats muntligen i generationer, liksom i övriga nordiska länder. Runorna användes vad vi vet huvudsakligen i religiöst sammanhang och i form av korta brev.
Bemärk att denna "religion" var den antikens naturbaserade filsofi som företrädde naturvetenskapen - i motsats till teokrati och teosofin. Man hade något man kallade "högre kunskaper" redan den gången - och man var av den uppfattning att "högre kunnskaper" inte kunde fångas - fullt ut - i skrift. Enhvar som försökt författa något riktigt vettigt förstår att ett sådant syn fortfarfande gäller - fast man nu skriver med fingertryck och tastatur, hällre än med sotat bläck på pergament.
Som Caesar noterar: Dom högre sanningar nås bäst genom memorandum och dom bästa tänkare såväl som recitatörer har hela historien på insidan huvudet - och inte i en vagn bredvid.
Vid sidan om dåtidens samhällsstruktur ("hövdingadömet") fanns alltså endera 'dignitärer' (byråkrater, teknokrater) bland såväl galler som grek. Bland germaner/skandianver var dom titulerade som Hovgodar och Lagmän, Skalder och Seidmän. Sen fanns visserligen deras kvinnliga paralleller, som Hovgydja, Sejd-kone (kone=kärring), Völva och Disa.
Annars skriver överleverade
texter om dom "högsta godarna", som tydligen hade ett gammalt och grundigt inflytande på alla folkgrupper och aristokratier i Östersjön. Dom samma ideal finns alltså hos såväl finnar som balter och vender, germaner och goter, heruler, franker och langobarder.
Från endera orter, hov och hallar från järnåldern uppträder fynd av
symboler som kan knytas till denna tradition - inte minst genom bildstenarna på Gotland.
Östersjökulturens 'högsta', 'äldsta', eller 'främsta' dignitärer kallades Aserna - och påstås representera den första storfamilj som etablerades i denna Östersjövärld. Asernas dignitet vilade i såfall INTE på vapenmakt eller övertro - men, som kungadömet, på sin historiska ålder och roll som historiskt ursprung för alla andra folkgrupper.
Numer kan man även leta upp dom äldsta bland dom genetiska grundformer. Därmed vil det omsider gå att spåra vart dom äldsta generna i Eurasien kommer i från.
Om dessa asar vet vi att deras (manliga) familjöverhuvud blev familjens andliga överhuvud när han nådde til års ålder och sönerna hade övertagit dom familjära "plikter och skyldigheter". Som Gubben i huset fick han alltså vara familjens högsta andliga myndighet. Om man råkade bli Gubbe i den äldsta av Östersjöns dynastier fick man även företräda i andliga och politiska frågor som gällde dom övriga folkens ve och väl.
Oden företräda som visman och rådgivare - främst genom sönerna, i bland direkt med kungliga dignitärer från sveakungen, danakungen, langobarderna och venderna (vanerna). Enligt Heimskringlan och Ynglingasagan låg Asgård i Österlandet - vid "Vanaland", också kallad Vendland. Detta 'Vendland' och dessa 'vender' kan spåras hos grekernas och romernas beskrivning av Ost-Europa, mellan sarmater/skyter (ikring Svarta havets norra, nuv. Ukraina) och Finska viken i norr.
Samma typ persongalleria uppträder i Kalevalan. Vad gäller Kalevalans geografi drar Karle Krohn en triangel mellan kusten av södra Finland, Rigabukten och Gotland.
Nu hade olika vender olika namn på deras gamla godar. När vender fick lära sej ostro-gotisk och slavisk blev Okko ("gubben") eller 'Gamle Oden' till Per och Perun. Sen finns det en länk til Per/Pär, eftersom den legendariska Sankte Pär och Sankt Näck-klas är känningar för 'gamla' Oden, som Näcken och Neptun.
På samma sätt framgår att den gamla Okko Väinämöinen är den finsk-finska varianten av den slaviska Pärun och den germanska 'Gubben Oden'.
