Frågan gällde huruvida gallerna hade ett eget alfabet eller ej.
Nej - frågan var om gallernas alfabete kunde ses som
skild från romernas, så som Caesar beskriver. Svaret på den frågan är tydligen ja.
Sen var frågan
varifrån romerna fått sitt fonetiska alfabete - och dom skriftstyper som
numer (efter katolska kyrkans latinska skriftsmonopol under medelåldern) kallas "latinsk alfabete".
Alla tillgängliga data ger vid handen att de inte hade det. Liksom alla andra skriftlösa folk var de hänvisade till muntlig tradition.
Finns det klara indikationer eller presumtiva bevis-kädjor i vad du kallar "Alla tillgängliga data"?
I motsatt fall står ditt påstående utan substans - och kan svårligen uppfattas som annat än en modern folkmytologi. Att denna myt har sin rot i akademiska kretsar - där den kallas "uppfattning" - förändrar inte att påståendet saknar såväl premisser som logik och konsekvens.
Det kan verka som dom senaste decenniers politiska vindar har fått prägla såväl ramen som motiveringen för denna bild - där man använt Tacitus och andra källor till att utmåla det forn-romerska Central- och Nord-Europa som "primitivt" - typ "skriftslöst, statslöst och kulturfattigt". En liknande bild har man tidigare försökt måla upp - fast med mindre succes - för dom pre-egyptiska och pre-feniciska samhällen ikring Medelhavet. Större success hade man med att stigmatisera alla kulturer och folkslag som inte bugade för dom feniciska, romerska och bysantinska imperier. Därmed fick enkla "skogsbönder" (pagani) och naturliga "nudister" (barbari) - jämte alla som inte avbiktade sådant levvis - uppfattas som fördärvade människor och stigmatisserats som "syndiga", "ogudliga" och "avgudadyrkande". Därnäst blev dom - som fiender - både "ociviliserade", "grymma" och "primitivt våldsamma".
Under senare sekel har man föreskrivit samma recept för hur vi skal förstå det för-romersk-katolska Skandinavien som "perifert", "isolerat", "enkelt", "primitivt" och "våldsamt" - precis . Att här finns olika bevis på motsatsen - som runstenar och dylikt - har i detta samband ansetts som "rena undantag".
När du repeterar samma åsikt om gallernas gamla skriftsspråk - avfärdar du substansen i vad Caesar uttryckligt skriver: "Gallerna använde ett grekiskt skriftspråk til
vardagliga syften".
Termen "grekisk skrift" berättar även att det rör sej om fonetiska täcken, konstruerade med stavar och bågar (vektorer).
Undertiden har man hittat en annan
fonetisk skrift som använts över hela det norra Eurasien - från Irland till Kazakstan. Dessa täcken blev i regeln inrissade på hårdt underlag och fick därför klara sej utan bågar. Av denna orsak fick denna grafiska codex heta "run-stavar".
Sammanfallet mellan irska, germanska, romerska, vendiska och turkiska runor är mao. påtagligt. Inte bara ortografisk men även fonetisk och semantisk.
Det grundläggande sammanfallet mellan skriftstypernas ursprung - som fonetiska täcken med specifierade ljudvärden, till skillnad från bildspråkens och logogrammens avancerade kod-språk, är alltså klar, tydlig och entydig.
Slutligen förklarar samtida källor (Caesar) att dessa galler använde et fonetisk alfabet, liknande det grekiska - i alla profana syften. Det är alltså t-y-d-l-i-g-t att galler och germaner - precis som den tidigare antikken och den senare vikingatid - INTE varit så enkla, primitiva och ociviliserade som deras samtida
imperialistiska fiender påstått.
Det är mao. det bevisad att Nord-Europeerna hade både run-stavar och bok-stavar under början av romertiden. Vart dom moderna run-stavar och bok-stavar har sitt urspruing är således ännu en öppen fråga - men spåren går tillbaks till spridningenen av jordbruket, såväl som spridningen av dom indo-europeriska språken.