Senast från 100-talet f Kr hade germanerna kontakt med romarna, från denna tid härstammar också de äldsta romerska myntfynden. Rimligen kände några germaner till det romerska alfabetet.
Efter dom akeologiska spår som framkommit handlade nord-europeerna (typ germaner och galler) redan under yngre stenålder med hela det norra Medelhavet. Efter gallernas invandring till norra Italien och Adriaterkusten, följt av Brenners visit till Rom (387 f. kr.) - så får man väl utgå från att båda parter väl kände till varandras språk OCH skriftsystem.
http://en.wikipedia.org/wiki/Brennus_(4th_century_BC)
När Caesar 340 år senare erövrar såväl Gallien och "lilla Germanien" (väst av Rhen) beskriver han nordbornas skriftstyper - och jämför dom med samtidens grekiska bokstavar.
I detta samband kan det kanske vara av interesse att känna till Caesars utgångspunkt - dåtidens romerska bokstvar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Vindolanda_tabletsSen är det givetvis intressant å kolla hur dåtidens grekiska stavskrift såg ut:
http://www.flickr.com/photos/peterjr1961/3784472294/in/photostream/Gallernas alfabete lär mao. ha sett något liknande ut.
Runorna härstammar från det fenisisk/grekisk/romerska alfabetet.
Fenicierna hade i utgångspunkten logogrammer, likt sumerer, perser, indier, kineser och japaner. Från dessa utvecklades logogrammer, men INTE fonogrammer. Dom feniciska, arabiska och hebreiska alfabeten representerar således en egen gren av dom asiatiska skriftsspråken - som i fortsättningen acv logogrammer utvecklade syllogrammer och slingskrift.
Stavskriften är en annan tradition, som inte baseras på bildspråkets piktogrammer, ideogrammer och logogrammer - men på fonogrammer, där varje täcken inte längre refererar till en rad objekt och skiftande logos, men enbart till ett ljud - och bara det.
Därmed behövde man inte längre minnas 20.000 olika täckningar för att återge 20.000 olika ord. Man behövde enbart ett knippe på 20-25 nyckel-ljud, representerad vid var sitt fasta täcken.
Den kulturkrets som utvecklat detta logos och detta skriftssystem - har befunnit sej väster om Kina/Himalaya och norr om Indien, Sumerien och Egypten.
Dessa har utvecklat två varianter skrift, baerat på stavar. Den ena formen, mäst populär i vardaglig handel och vandel, kallades run-stavar, numera "run-skrift". Den andra och mer högtidiga formen fick konstrueras som en reflektion av cirkeln - som med staven fick göra bok-stavar.
Bokstavarnas form och fason är mao. reflektioner av geometriska proportioner. Vare sej deras form eller innehåll (ljudvärden) är således tillfällig - men resultatet av en avancerad process, där man lyckats definiera alla basala ljudelement som finns i dom muntliga språken - och sen återge dessa som klara och kombinerade ljud.
Vill man sen hitta dom mäst framskridna av dessa språk kan man börja med ett koll av antalet klara ljud - och därmed antalet kombinationsmöjligheter det respektive skriftssystem rymmer.