Författare Ämne: Mora sten  (läst 10896 gånger)

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Mora sten
« Svar #40 skrivet: augusti 04, 2013, 10:52 »

Punkt sex = Mota Sten
Varför glöms alltid detta?

Kanske för att teorierna annars inte går ihop?  ???

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
Mora sten
« Svar #41 skrivet: augusti 04, 2013, 11:04 »
Dersa: Om stenarna passar så kan det bero på att de är delar av Mora sten men det skulle också kunna bero på att man huggit ut dem ur ett och samma flyttblock som råkade ligga i närheten men som inte var Mora sten. Terrängen däromkring har gott om stenblock.

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Mora sten
« Svar #42 skrivet: augusti 04, 2013, 12:19 »
Dersa: Om stenarna passar så kan det bero på att de är delar av Mora sten men det skulle också kunna bero på att man huggit ut dem ur ett och samma flyttblock som råkade ligga i närheten men som inte var Mora sten. Terrängen däromkring har gott om stenblock.
Visst kan det vara så Skoglar, men en av poängerna med artikeln var att stenarna är av Vattholmamarmor som inte förekommer i närområdet.


Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
Mora sten
« Svar #44 skrivet: augusti 04, 2013, 17:33 »
Nu har jag läst lite ur Erikskrönikan:

När kung Valdemar drar sig tillbaka från tronen (1275?) och hans bror hertig Magnus väljs till kung står det:
"...tagher the uplenzko thet fortodho, at han (Valdemar) giordet ey for godo ok wille ekke ather i geen, tha waldo the widh Morasteen konung Magnus..."
Ungefär: då upplänningarna förstod att kung Valdemar inte hade goda avsikter, valde de kung Magnus vid Mora sten.

1319 väljs Magnus Eriksson till kung i sitt tredje år. Erikskrönikan säger först att fyra bönder i varje härad i Uppland skulle fara till Mora ting. Sedan står det "warder konunger a Morasten walder". Lite längre ner om själva valet:

Tha waldo the konung Magnus, hertogh Eriks son; swa sigher man oss, thet han ekke älldre waar än upa sitt tridia aar.... Han war walder widh Morasten..."

Alltså, två gånger väljer man kung "VID" Mora sten, en gång "A". Borde det inte vara något i stil med upa, uppå, på, om det är frågan om en platt sten? Eler vet någon hur man ska uttolka "a Morasten" i modern svenska?

Stone of Scone låg länge under kröningsstolen i Westminster Abbey. Numera finns den i Edinburgh, redo att lånas ut till London när en ny regent (prins Charles) så småningom skall krönas. Så att stå bredvid en kröningssten låter lite blekt i mina öron.

Tre gånger skrivs Mora sten (med lite olika stavning). En gång Mora ting. Noll gånger Mora äng.

Om man nu är övertygad om att Mora sten är en lös sten som ligger på en äng, exakt på vad bygger den övertygelsen?

Visst kan det vara så Skoglar, men en av poängerna med artikeln var att stenarna är av Vattholmamarmor som inte förekommer i närområdet.

Detta med Vattholmamarmor är en spännande ledtråd. Jag tänker att om man kan lokalisera platsen Mora Sten mer exakt, så,borde det finnas spår av den stenarten just där, särskilt om vi har en större sten ur vilken de 8-9 kungastenarna har huggits. Sedan är haken med Uppland att det dyker upp lösa stenblock med "främmande" stenarter både här och där. Berggrunden i området är nog mest granit, men det är en öppen fråga om Vattholmamarmorn i kungastenarna har förts dit av människor eller av inlandsisen.

Punkt sex = Mota Sten
Varför glöms alltid detta?

Mota = motet? De olika sjövägar som möts? Det vore mycket spännande om man kunde koppla ett namn Mota Sten till Mora i Uppland, men det kan vi inte. Så om inga nya fakta tillförs, håller jag på idén att Mora betyder sankmark (Moor, marsh, marais), med eller utan granskog.

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Mora sten
« Svar #45 skrivet: augusti 04, 2013, 20:08 »
Skoglar, som Carl Thomas redan poängterat så verkar ju Mora Sten varit flyttbar, då den försvunnit, och inte hittats igen.. Om nu inte Mats G Larsson har rätt i sin teori, tycker själv inte att hans argument är så starka, han skriver intressanta böcker, men blandar tyvärr åsikter och fakta lite för ofta..
Stämmer Mats G Larssons teori om att stenen klyvts så borde man kunna hitta skärvor av marmorn på platsen där det skett, men gissar att det nog är omöjligt.. Vet inte om det finns marmor på våra breddgrader så tror knappast att inlandsisen släpat med sig ett sådant, men kanske någon på forumet vet?
Mota, kan säkert betyda möte, vid västkusten så finns det en massa mot (av/på-farter till en annan väg), finns det mot på andra ställen i Sverige??, eller det finns ju, men kallas de mot?? Tror att Carl Thomas och Vetgirig kan berätta mer om mot och Mota Sten.

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mora sten
« Svar #46 skrivet: augusti 04, 2013, 20:39 »
Skoglar, som Carl Thomas redan poängterat så verkar ju Mora Sten varit flyttbar, då den försvunnit, och inte hittats igen..

Det som står i Erikskrönikan låter inte som att Mora sten är en lös sten. Samtidigt har även jag läst att folk på 14-1500-talet har letat efter en lös sten, så uppenbarligen har de utgått från att det var en sådan. Men jag är ännu inte övertygad om huruvida Mora sten är en lös sten eller en häll.

Om nu inte Mats G Larsson har rätt i sin teori, tycker själv inte att hans argument är så starka, han skriver intressanta böcker, men blandar tyvärr åsikter och fakta lite för ofta..

Stämmer Mats G Larssons teori om att stenen klyvts så borde man kunna hitta skärvor av marmorn på platsen där det skett, men gissar att det nog är omöjligt.. Vet inte om det finns marmor på våra breddgrader så tror knappast att inlandsisen släpat med sig ett sådant, men kanske någon på forumet vet?

Jag har läst flera av MGL:s böcker, men håller med det du skriver om åsikter/fakta. Litar inte riktigt på vad han kommer fram till, men jag antar att uppgiften om stenarten ifråga - den som kungastenarna är gjorda av - är korrekt.

Orten Vattholma ligger inte så långt norr om Uppsala. Där har man brutit en sten som kallas Vattholmamarmor, och stenen har använts bl a i Uppsala Domkyrka. Jag vet inte om stensorten rent geologiskt är att betrakta som marmor, men det är en vacker sten och om den sorten nu förekommer i kungastenarna så är det fullt möjligt att den har fraktats av människor - eller av isen - till Mora Sten. Enligt Google Maps är avståndet Vattholma-Mora stenar bilvägen bara 29 km.

Mota, kan säkert betyda möte, vid västkusten så finns det en massa mot (av/på-farter till en annan väg), finns det mot på andra ställen i Sverige??, eller det finns ju, men kallas de mot?? Tror att Carl Thomas och Vetgirig kan berätta mer om mot och Mota Sten.

Ordet "mot" används även vid motorvägskorsningarna i Stockholmsområdet. Jag vet inte om det är ett ord som varit generellt över riket, eller mer förekommande i västsverige, eller någon annanstans.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Mora sten
« Svar #47 skrivet: augusti 04, 2013, 21:01 »
Citera
Det som står i Erikskrönikan låter inte som att Mora sten är en lös sten. Samtidigt har även jag läst att folk på 14-1500-talet har letat efter en lös sten, så uppenbarligen har de utgått från att det var en sådan. Men jag är ännu inte övertygad om huruvida Mora sten är en lös sten eller en häll.
Då är vi nära den klipphäll, som jag har för mig finns inom närområdet till den plats "stenen" ansetts vara lokalicerad. Hällen är alltså en nästan flat slipad klippa, just där utan övertorvning. Det är ett tag sedan jag var där, så minnet kan svikta.

Kanske gjorde man i slutskedet "minnesstenar" efter val, som bevarats i huset?
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Mora sten
« Svar #48 skrivet: augusti 04, 2013, 21:10 »
Öresten var en medeltida borg nere vid Skene, belägen uppe på en bergstopp. Namnet Öresten innehåller ordet "ör" som betyder småsten, eller rättare sagt grus. Jämför namnet Örgryte som betyder stenig sandmark. Ör är alltså ett namn på småsten. En tanke, bara en gissning, är att borgen var byggd av för en borg ovanligt små stenar. Har man sett platsen borten är byggd på är det en logisk slutsats. Inga större stenar fraktades upp till denna bergstopp skulle jag tro, det är ett mycket brant berg, svårt att ta sig upp på även utann att man bär på någonting...

I ÄVGL nämns "Mota fara" före Junabäck. En hypotes är att detta är Mota sten, en Kungavalssten. När Magnus Ladulås skulle väljas som första kung i det nya riket förhandlades det om platsen för Kungavalet och man kom överens om Mora Äng. Magnus Ladulås krävde att han skulle väljas på Mota sten enligt gammal tradition, sä Mota sten fraktades till Mora Äng. Kungavalets plats och hur valet utfördes var alltså resultatet av en förhnandling mellan sunnanskog och Nordanskog. Båda "sidor" fick sin traditionella del tillgododedda.
Mota sten på Mora Äng blev snabbt Mora sten på Mora Äng.

Mot är ett ord som bara finns i västergötland och det betyder vägmöte men används även för bäckar, åar, osv, samt numera lite överallt på korsningar på motorvägar. Mot på motorvägar fanns enbart i Västergötland för bara några decenier sedan, men mot börjar bli allt mer använt idag.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Mora sten
« Svar #49 skrivet: augusti 04, 2013, 21:21 »
Då är vi nära den klipphäll, som jag har för mig finns inom närområdet till den plats "stenen" ansetts vara lokalicerad. Hällen är alltså en nästan flat slipad klippa, just där utan övertorvning. Det är ett tag sedan jag var där, så minnet kan svikta.
Kanske gjorde man i slutskedet "minnesstenar" efter val, som bevarats i huset?

Dessvärre har jag inte lyckats lista ut hur man publicerar bilder här på forumet, men jag stod på den tydligt synliga berghäll som ligger NV och vägen, på fem-tio meter när rakt på gränsen mellan Uppsala/Knivsta kommuner (= Tiundaland/Attundaland). Invid denna häll fann jag en flat, vit och rund sten, kanske 1,5 meters diameter. Denna vita sten ser dock inte ut som Vattholmamarmor, enligt mitt otränade och okunniga öga.

Öresten var en medeltida borg nere vid Skene, belägen uppe på en bergstopp. Namnet Öresten innehåller ordet "ör" som betyder småsten, eller rättare sagt grus. Jämför namnet Örgryte som betyder stenig sandmark. Ör är alltså ett namn på småsten. En tanke, bara en gissning, är att borgen var byggd av för en borg ovanligt små stenar. Har man sett platsen borgen är byggd på är det en logisk slutsats. Inga större stenar fraktades upp till denna bergstopp skulle jag tro, det är ett mycket brant berg, svårt att ta sig upp på även utan att man bär på någonting...

Småstensstenen alltså?
Men vad sägs om dessa? Det är en uppställning av några del av de -stennamn som återfinns i Uppsala län:
Björnsten, Borg-, Bränn-, Djur-, Gällfjärds-, Hål-, Hög-, Järsö-, Karl-, Klom- och Klungsten
Det finns alltså ännu fler -stennamn i Uppsala län och även förstås i andra län. Är dessa alla att betrakta som namn på "lösa" stenar? Jag är inte övertygad.

I ÄVGL nämns "Mota fara" före Junabäck. En hypotes är att detta är Mota sten, en Kungavalssten. När Magnus Ladulås skulle väljas som första kung i det nya riket förhandlades det om platsen för Kungavalet och man kom överens om Mora Äng. Magnus Ladulås krävde att han skulle väljas på Mota sten enligt gammal tradition, så Mota sten fraktades till Mora Äng. Kungavalets plats och hur valet utfördes var alltså resultatet av en förhandling mellan Sunnanskog och Nordanskog. Båda "sidor" fick sin traditionella del tillgodosedda.
Mota sten på Mora Äng blev snabbt Mora sten på Mora Äng.

Har du någon som helst form av källa eller resonerande argument som styrker detta? Jag tycker att det låter ganska underligt. Är inte "mota fara" bara att "fara för att möta" (kungen)?
Vilken källa berättar om en Mota sten om vilken det fanns en gammal tradition? Var kan man läsa att det förhandlades om platsen?
Och återigen, vem skrev om ängen?

Jag har inget emot hypoteser, eller att man ställer en fråga bortom det som kan styrkas i källor (denna tråden är ju exempel på en sådan fråga), men rena gissningar blir ju en annan sak...?

Mot är ett ord som bara finns i Västergötland och det betyder vägmöte men används även för bäckar, åar, osv, samt numera lite överallt på korsningar på motorvägar. Mot på motorvägar fanns enbart i Västergötland för bara några decennier sedan, men mot börjar bli allt mer använt idag.

Säger inte emot. Ord som "möta" eller "mota" är i o f s inte bara svenska utan gemensamma nordiska/engelska. Men jag tror ändå inte att vi har ett "Mota ting" eller "Mota sten" vid Långhundraleden.