Den snabba utvecklingen inom arkeologin under senare år har tvingat ortnamnsforskningen att tänka om när det gäller de äldsta bebyggelsenamnens ålder och ursprung. Gamla dateringsmetoder och förklaringsmodeller visar sig inte fungera, något som påverkar inte bara synen på namnens ålder utan även på deras betydelser. I den här boken diskuterar Per Vikstrand dessa och andra frågor med utgångspunkt i välbekanta namntyper som ‑sta, -by, ‑hem, ‑inge och ‑säter. Ambitionen är att sätta in namnen i ett landskapshistoriskt sammanhang och försöka förstå deras betydelse och ursprung mot bakgrund av en aktuell bild av järnålderns bebyggelseutveckling. Boken är en rapport från forskningsprojektet Ortnamnskronologi och den nya bebyggelsearkeologin, finansierat av Riksbankens jubileumsfond och Institutet för språk och folkminnen.Per Vikstrand är docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och verksam som forskare vid Namnarkivet i Uppsala.
