Övrigt > Historia

Varför Nidaros?

<< < (2/18) > >>

Boreas:

--- Citat från: Jan Owe skrivet december 26, 2012, 11:46 ---
--- Citera ---
De gårdene som i middelalderen ble kirkesteder, og som hadde besittere som utførte oppgaver for sentralmakten, er i overveiende grad de samme som framstod som bygdesentra i det førstatlige samfunnet. Dette betyr at kontinuitet, ikke endring, er et framtredende trekk.

(Länk till Libris: http://libris.kb.se/bib/8857365.)


--- Slut citat ---

--- Slut citat ---

Man får kanske vara varsam med begrepp som "för-statlig", efter som det utesluter att det för-kristna samhället hade traditionsbundna kutymer, regleringar och lagar - och fasta, parlamentariska organ - typ socken, hov, häradsting och länsting, - jämte landsting och nationella helgedomar, med kungar som översta gode.

När berättar en rad forn-nordiska texter om just sådana organ. Dessutom visar dagens arkeologiska bild att här funnits inter-regionala fora för både handel och vandel genom hela järnåldern. Platsernas dignitet kan nog ändras, men dom lokala och regionala strukturer med klar kontinuitet - alltså en "organiserad gemensamhet" - genom hela det första millenniet. 

Här har landskap, län och regioner utväxlat både gods och guldblek, gåvor och gummor - genom organiserade samhällsorgan och efter traditionella kutymer och riter. När den 'nya' kulturen dyker upp på 1000-talet får den givetvis bygga på - eller 'överta' - dessa strukturer.

Vill man forska på orsaken till dom kulturella förändringar som inträde med 'kristningen' av Norden får man medveten om den politiska, ekonomiska och militära bakgrunden för ändringen - och den omskrivning som skedde när erövringen var ett faktum och kyrkan fått monopol på all skriftlig kommunikation. Den grundläggande ändringen för allmogen var att dom fick lära sej leva på diktat från 'främmande herrar' och producera dom skatter som utskrevs.

Ute i den katolska periferin - på det liberala Island - tordes man fortfarande citera kvad från dom gamla "hovamålen" - där det bl. a. hette att "land skal med lag byggas och inte med o-lag förödas". Devisen bygger tydligen på rön från olika lagformer, vilket törs tolkas som ett uttryck för att man hunnit reflektera på dom förödande konsekvenser som dom följde med Olav Tryggvassons och Knut den Stores 'kristna' regimer och lagar. Ett liknande fall av reflektion finns i Hälsingelagen, där man gläds över Birger Jarls regim, eftersom han varit mån om att avskaffa den tidiga 'kristenlagens' infamiteter - typ 'järnbörd' och 'gudsdom' - och "återinförde gammal lag".   

Dom "gamla lagar", dom "legendariska kungsätter", den gamla, "högättade" adeln och dom 'kungadömen' som fyller sagorna får alltså ha funnits - som statsbildningar" och 'nationer'. Fasta och väl organiserade familjer har alltså styrd dom infrastrukturer som arkeologin nu avtäckt - som arvode, i ett naturligt 'ättesystem'. Vilket fodrar ett centralt 'kungahus' om kärna för en regional och lokal struktur.

Boreas:
Slutligen kan ju genetiken berätta att visst, här finns tydliga spår av patrilinealitet. En lokal lärare i Tyskland lärde för några år sen att kom från en mycket gammal bondsläkt i trakten - eftersom hans Y-dna stämde till 1:1  med ett Y-dna från en lokal gravfynd - från bondestenåldern. Det stämmer också - märkvärdigt nog - med det samhälle som skisseras i sagorna. Här finns alltså gott om indikationer på 'statliga' kulturformer i hela Nord-Europa - länge före vikingtid.

Innan dess hade ju goter och vandaler sen länge gjort betydliga insatser för att återuppbygga det Europa som låg i ruiner efter det romerska imperiets sönderfall.  Dom visigotiska ocg saliska lagarna från 400-talet visar att kultureliten ikring Östersjön redan på Beowulfs tid var mån att formulera omfattande och noggranna landslagar.

Dom nordiska kungadömen träder skarpare fram i ljuset är det främst deras sjömanskap, handelsverksamhet och ledungsflottor som uppmärksammats. När kärnfamiljerna i dom gamla ätterna (kungalinjerna) förlorade sin makt fick man alltså 'nya herrar i Norges hus'.  Det är just denna politiska kamp - på liv och död - som får sin final på Stiklestad anno 1030.

När Roms nya 'korsriddare vinner makten i N-Europa ligger alltså folkets egen, inhemska högadel - i spillror. När dom nya fåren skal klippas och mjölkas får kyrkan hursomhelst bygga på den kvarvarande lågadeln och dom lokala bönder. Av den orsak upphöjdes en häradshövding (jarl) - till rikets nya, 'kristna konung'.

Dom kristna kungarna - från Olof och Anund - räknas som "historiska kungar". Men om man nämner Olofs hedniska far börjar endera mumla den gamla krönikan som 'legender' och 'romantik'.  Så kan man givetvis tänka och tro - så länge man klarar överse endera fakta och slipper veta bättre. Men då går man självfallet miste om huvuddelen av det för-kristna Nordens kulturhistoria - vilket gör det svårt att förklara såväl motiv som logik och konsekvens när medelåldern skal förklaras i ett hel-hetligt perspektiv.

---

Sven: Åtekommer med något om Håleyg-ätten, Lade-jarlarna, Nidaros, Nikolaas Breakspear och Öystein Erlendsson. Här skal finnas ett notat efter ett samtal jag hade med Jörn Sandnes om saken, någonstans...  :-[

123hopp:
Själva namnet "NIDAROS" kanske kunde ge några upplysningar varför utomstående (romska utsände)
skulle värdera högt den här platsen?

Vetgirig:
123hopp!
Nidaros. Platsen (för möten) vid Nidälvens mynning

123hopp:
Tack, vetgirig, för svaret. Så det enda bevekelsegrund som återstår är kanske att använda Nidaros som utpost mot östliga kristendomen? 

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida

Gå till fullversion