Ormen, Örnen och Katten år som man vet igen som grundelement i dom flesta gripar. Känner man meningen bakom dessa och andra symboldjur kan man alltså se deras samspel i den symbolska 'mosaik' griparna representerar.
I den västliga delen av Europa har katten och örnen hursomhelst överlevt, även som mycket centrala symboler - för land och folk, kungalinjer och riken. I det balto-slaviska öster har man även bevarat ormen i liknande sammanhang. I Norden ser man fortfarande en "östlig påverkan" av samma drake - bl.a. i vapnen till län, kommuner, byar och gamla familjer.
När man numer hittar både orm, örn och lo i den nordiska mytologin så kan man inte bortse från att begrepp som Midgårdsormen och Laxormen, som symboldjur, existerat i Norden redan under bronsåldern. Då borde deras olika symbolska former - som grip-djur - ha en gemensamt ursprung med stenålderns "orm-ornamentik" och "snör-keramik" - klara paralleller till dom uttryck vi ser i järnålderns "djur-stilar" och "snör-ornamentik".
"Allt är förbundet i bågar" heter det i Gutalagens ursprungsmyt.
Det har tydligen något att göra med en livsuppfattning, där (all) kunskap skulle samlas och sättas i (sitt rätta) sammanhang. Tyvärr gick större delen av den gamla kunskapen om dessa symboler i glömskans bok, efter som goter och vender - som dom sista - fick bryta och avlägsna sina ursprungliga kulturtraditioner, såväl som dom antika kunskapstraditioner vars rötter spriddes med orm-symbolen och lantbruket, jämte dom uraliska och indo-europeiska språken.
Här finns en del intressant om gripar och symboldjur i Norden i tidskriften Spor, 1/1998.
Redan på framsidans finns en exempel på dom småt 'fantastiska fynd' man gjort av av detta symbol - eller 'rit-djur' - i nordisk järn och bronsålder, där en svan med 'krona' tycks stå som huvudmodell, fast utstyrt med klo ('grip'), örnsvans och ormar.
Gripen/Griffeln kan även ses som en fortsättning på dom "äldhästar", ormar och 'örn-ögon' man hittar från både brons- och stenålder. (Se artiklar av Gro Mandt, s. 16 och Flemming Kaul, s. 20. Lägg märke till "tron-pallen" - med 'orm-hästar' - från äldre järnålder.)
Tema-nummeret inleds av Sören Sindbæk, så här:
Oldtidens Skandinavia befant seg ikke som nå i en utkant av Europa, men i skjæringspunktet for viktige ruter
mellom øst og vest.
I Østersjøen peker Oder og Weichel mot Slovakia og Ukraina. Fra Ladoga kan man seile til Dnjepr og Voiga, mot Svarlehevet eller Det kaspiske hav. I vest går rutene til England og langs kystene av Jylland og Frisland til
Elben og Rhlnerts munninger, til Tyskland og Frankrike. Derfor var Skandinavia i oldtlden som den romerske guden Janus , som fremstllles med to ansikter, vendt mot øst og mot vest.
Skandinavlas kultur tok imot og sendte ut impulser til begge retninger - og samlet spor av begge i egen tradisjon. Dette mønsteret blir mer tydelig jo lengre frem vi går gjennom oldtiden, og det kulminerer i vikingtid og tidlig middelalder. I denne perioden er det umulig å diskutere utviklingen i de skandinaviske landene uten å ta hensyn til innflytelser fra øst og vest.
http://www.ntnu.no/c/document_library/get_file?uuid=6ffe82ff-6964-4779-9f01-b8ef2c1d6f14&groupId=10476Gripen kan alltså ses som en del av det man kallat "ormdyrkan". Ursprunget till denna symbolvärld kan alltså hänföras till den eurasiens bronsålder - där man använde dessa symboler och "dyrkade" dessa ideal ikring såväl Östersjön som Medelhavet, Persiska viken och Cambay-bukten.