Yngwe, det är en stor skillnad på en lägerplats och en boplats där man bor under en längre tid. En boplats t.ex. kräver bra tillgång till ved och rent vatten. Vi har ju diskuterat ved tidigare så du vet hur stor vedåtgången är – och den mängden ved hittar du inte i trädgränsen. Tillfälligt boende under några veckor per år går bra – men det blir mycket långa gångavstånd efter ved efter bara några år. Vatten skall finnas – vilket innebär att man då måste bo i omedelbar närhet till en jokk som är garanterat vattenförande vid den tid man planerar att bo där. Det finns många aspekter man måste ta hänsyn till när det gäller en boplats. Läger kan man slå var som helst i princip för att sova en natt.
Mygg vänjer man sig vid, så småningom blir man immun mot dem. Jag känner sticket – men får ingen svullnad eller klåda längre – så länge stucket är på de hudytor som brukar bli stuckna. Får jag stick på andra platser får jag svullnad och klåda (värst är under fötterna)!!!
Man bosätter sig inte gärna i myggrika områden – men mygg betyder så lite att man inte heller söker sig till myggfria områden eftersom dessa, mycket riktigt, inte finns, myggfritt blir det bara vid gynnsamma förhållanden – och de uppstår också även nere vid sjöstränder, i skogen intill sjöstränder, osv.
Pianky. Tamrenskötseln som fanns innebar små tama renhjordar på upp till 25-30 djur. Renarna var tama och de användes som dragdjur eller lastdjur när man flyttade – och man flyttade ofta, ibland dagligen. Ibland bodde man längre tider på en plats. Denna plats var höst- och vårvistet som var den centrala platsen för årets vandringcykel. Man kunde bo även vintertid på olika platser under någon/några veckor åt gången – liksom sommartid på
sommarvistet. Problemet var tillgång på bete för renarna – samt sommartid myggen som medförde att renarna ville ”dra till fjälls” och upp till snöfläckarna som är myggfria.
Mellan vinterbetet och sommarvistet fanns höst- och vårvistet – däremellan flyttade man i princip dagligen – och trädgränsen gick man alltså förbi under denna flytt – eller – man kunde slå läger en natt där – men bara en natt. Man var ju på väg till sommarvistet när man passerade trädgränsen – eller omvänt på väg tillbaka till höst- och vår vistet.
Jag tror alltså att denna professor har fel – dessutom, få Stalotomter har blivit utgrävda. När fler blivit utgrävda kanske fynd talar om för oss vilka som använde dem till bostäder.
Jag bodde i fjällen under den tid en hyggligt normal Samefamilj bestod av mor och far, tre barn – och en antropolog. Det var en kul tid på många sätt – och jag mötte en hel del rena stolpskott. När jag läste vissa av deras rapporter skrattade jag så tårarna rann. Beklagar, min syn på forskare fick sig ett antal rejäla knäckar.
På samma sätt har jag lärt mig att en del författare av böcker om fjällen och fjällvett i stort sett aldrig varit i fjällen själva - men de brukar häcka på turiststationer och tala om vilka hejare de är – och de brukar erbjuda sig att minska turisternas packning med minst ett kilo – och vissa kan vara mycket påträngande. Jag vet en som under tre år gjorde en fjällvandringar på 3 mil varje gång – han skrev tror jag fem böcker om hur man överlever i fjällen. Han hade alltså totalt 9 mil fjällvandringserfarenhet.. Jag försökte räkna ut hur många mil jag gick i fjällen bara som färdledare – och det blev ungefär 2500 mil - och ungefär 1500 tältnätter. Som en jämförelse alltså (Jantelagen, ny paragraf – jag har gått längre än du!
Vad var det Världsmästern i löpning sa – ”ju längre dom springer ju dummare är dom”. Det gäller väl fjällvandring också skulle jag tro.
Thomas