Så vitt jag förstått användes hund i äldre tider på annat sätt än vad vi idag gör. man kan t ex misstänka att de äldre hundtyperna var mycket mer "varglika" och uppträdde "vargnära". Dessa hundar har troligen kunnat kommunicera med varg på vargars sätt (pinka in revir, upprätthålla revir) och till detta lagt andra egenskaper typ försvara och vakta. Varg vaktar inte och framförallt försvarar inte i sig ett revir, vilket hund gör.
En del hundar har i modern tid behållit delar av sina ursprungliga egenskaper. T ex pinkar BorderCollie gärna revir, vilket filmades i s k Finnerödjareviret. På ena sidan ett staket pinkade alfavargarna och BorderCollier på andra sidan. Innanför stängslen gick några 100 får och ägarna hade aldrig märkt av vargflocken. Amerikansk variant av Nya Zeeländsk BorderCollie (ofta hane + hona + ev valpar) släpps ut ensamma hos sin fårflock uppe på "fjällängarna" i Klippiga Bergen bland björn, puma, varg etc och det är sällan ett enda får tas av just dessa rovdjur. Människa är "farligare" hot (tjuvar). I Belgien har man bevarat en variant hund, som har förmåga att skydda boskap i Afrika från attacker av lejon, leopard, hyena m fl. Liknande varianter har överlevt i Pyrenéerna, Apeninerna och inom Kaukasus. De beväpnade herdarna i resp regioner behöver alltså inte vapnen mot rovdjursattacker utan enbart mot boskapstjuvar (som ofta också är beväpnade).
Allt detta är kunskaper, som våra nordiska befolkningar idag har glömt av i takt med att man utrotat de stora rovdjuren. I o m detta, så har man heller inte haft anledning att bevara de hundtyper, som passat in i en samlevnad med de stora nordiska rovdjuren. dagens hundtyper, med något undantag, har inte längre förmåga att kommunicera med sina vilda släktingar. Det innebär att de mer blir att likna vid vargens "byte". Våra moderna hundar är så sönderavlade att de mycket väl skulle kunna anses vara nya arter jämfört med hundsläktet, där det bara är känslomässigt för oss att kalla dem hundar.