T ex Adam skriver i vissa stycken om "greker" rörande befolkningarna runt Odermynningen med Jumne och sedan i andra stycken om "hedningarna". Grekerna var hedningar. Men ordet betyder äve "grekiskt ortodox kristen.
Omnämnandet av ortodoxa som "hedningar" uppstår för efter att "Den stora Schismen" är en politisk och offentlig realitet - 1054. Orsaken var katolikernas intrång i/erövring av öst-kyrkans missionsmarker och domener i central-Europa, där det slaviska språk och handelsgemenskap redan etablerats.
Därefter följer nästan 200 år med diverse maktbruk intill Ungern, Böhmen, Mähren, Tjeckien, Polen, Litauen, Lettland, Estland och Finland alla falla under väst-kyrkan. Envar som under denna tid opponerade mot den västliga kejsarmakt och kyrka blev därmed att betrakta som "heretiker", "frånfallen" eller "hedning".
Plundringen och utrotningen av dom 'väst-kristna' Albigenser och Katarer i syd-västra Frankrike - begrundades som man vet med deras 'felaktiga gudsuppfattning' och 'heretiska verksamhet'.
Innan 1050 finns fortfarande en "gemensam fiende" bland dom hedna (antika) nordborna. Därför är motsättningarna mellan Rom och Konstantinopel av mildare karaktär. Först när yttergränsen av missionsmarkerna är nått börjar intrigerna och konflikterna dom emellan bli skarpa. Innan den tid kan man se att katolska rapportörer, som i Paulus Diaconus reseberättelse från England, där han berättar om två "öst-bröder". Intressant nog berättas att dom under sin resa hade besökt "Thule" - fem dagsresor norr om England.
Inslaget av lök-kupoler i gamla svenska kyrkor och klockstaplar - inte minst i det gamla Hälsingland - visar att här har varit gamla kulturella förbindelser av mellan Sverige, Finland, Baltikum och Ryssland på flera nivån. Att skandinaviska vikingar sen 900-talet reste till Konstantinopel - för att tjänstgöra i kejsarens garde - visar med all tydlighet att här fanns allianser och nära handelsförbindelser mellan den svenska och rysska ynglinga-ätten och deras kolleger i Miklagard. Man räknar med att det i perioder fanns intill 5000 'väringar' i Konstantinopel - från Baltikum, Ryssland och Fenno-Skandia.
Efter den norske motståndshjälten Olav Haraldssons fall - 1030 - ble kyrkor vigd åt honom i såväl Viborg som Novgorod, Gdansk och Konstantinopel. Olav-kapellet i Konstantinopel påstås ha uppbevarat Olav familjvapen - svärdet "Bäsing". I Födelsekyrkan i Betlehem finns (fortfarande) et Olavs-ikon från 1200-talet, gjord i bysantinsk stil.
Efter katolikernas intrång i Östersjön och underkuvning av Skåne, Gotland, Sverige, Finland och Baltikum - pr. 1050 - reste man kyrkor till Olavs ära också i dessa land. Bland Sveriges 220 medeltidskyrkor är mer än 75 vigd till den nordiska frihetshjälten Olav Haraldsson - "Gotlands sista patron". Som sina närmaste allierade i motståndet mot den katolska koloniseringen av Skandianvien, som Ulf Jarls och Emund den Gamles, hade också Olav Haraldsson och hans Nord-Norska stridsmän nära förbindelser med Novgorod-Kiev och den grekiska kyrkan.