Det kan verka som dom senaste decenniers politiska vindar har fått prägla den historiesyn som under senare sekel skal undertrycka dom slaviska och germanska mänskors värde. I detta fall används även Caesar, Tacitus och senare källor till att utmåla det för-romerska Central- och Nord-Europa som "primitivt" - typ "skriftslöst, statslöst och kulturfattigt". Sen förklarar man alla senare uttryck för 'högre kulturformer' som ett resultat av "romersk påverkan".
En liknande bild har man i tidigare tider försökt måla upp för antika samhällen ikring Medelhavet. Efter som akkadier och fenicier, sen akkamenider och semiter, expanderade västerut - under trojakrigen - blev "hellensk" ett invektiv och efter expansionen ersätt med "grekisk".
http://www.ancient-origins.net/myths-legends/true-meaning-paganism-002306
Nu kunde man stigmatisera alla kulturer och folkslag som inte bugade för dom feniciska, romerska och bysantinska imperier. Därmed fick enkla "skogsbönder" (pagani) och naturliga "nudister" (barbari) - jämte alla som inte avbiktade ett sådant levnadssätt - uppfattas som fördärvade människor och stigmatiserats som "syndiga", "ogudliga" och "avgudadyrkande". Därnäst blev dom - som fiender - både "ociviliserade", "grymma" och "primitivt våldsamma".
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,6119.msg64671.html#msg64671
Under senare sekel har man föreskrivit samma recept för hur vi skal förstå det för-romersk-katolska Skandinavien som "perifert", "isolerat", "enkelt", "primitivt" och "våldsamt" - precis . Att här finns olika bevis på motsatsen - som runstenar och dylikt - har i detta samband ansetts som "rena undantag". Dessutom avfärdar man då substansen i vad Caesar tydligen uttrycker i sina rapporter från "Det Vackra Gallien": "Gallerna använde ett grekiskt skriftspråk till vardagliga syften". Termen "grekisk skrift" berättar även att det rör sej om
fonetiska täcken, konstruerade med stavar och bågar (vektorer).
Man kan alltså undra på vilken motivering som numer ligger bakom den stigmatisering som fortfarande pågår vad gäller forn-tidens europeiska och asiatiska nordbon - som i historiens lopp blivit offer för pirat-angrepp och slavjakt, krig, jämte erövring och slaveri. Under tiden fick dom alltså utstå dom värsta skällsord - typ 'sklavin', 'goyim', 'gentiles', 'barbari' och 'hedningar' - intill dom själva började uppträda som aggressorer, propagandister och erövrare - i hop med dom gamla, eftersom den romerska kolonimakt och hennes katolska informationsmonopol erövrade hela Nord-Europa.
I dag finns det antal mänskor som tror att krig, slaveri och folkmord är något som uppstått i Nord-Europa. Är man något insatt i bestialitetens historia vet man att så definitivt inte är fallet. Läser man slaveriets historia förstår man även att nord-europeerna - speciellt ryss, finnar och skandinaver - faktisk var väldigt sent ute. Både som offer och som övergripare.