Att bo vid vattnet som faller ut i havet (utgjuta) är en tolkning som finns och passag väl in på Västgötar vid Götaälv, "som utgjuter" älven, Östgötar vid motalaström, Goter vid Wisla, svårare med Gutarna på Gotland.
Svear, Sueber - vi som är/hör ihop.
Allemanner - alla män - Markomanner - gräns/skogsmännen
Andra språk har samma inslag av egennamn på sin stam. Det intressanta är återigen att vi kan härleda från nutid till äldre tider för specifika namn. Bygderna i Sverige är dessutom klart avgränsade och delar gemensamhet med hela den germanska världen och bortom den men även med skilnader mellan sig, förutom namn. Identitet är ett allmänmänskligt behov där geografisk avstånd sätter gränser. Svear, berömda för sina skepp, kan vist ses som passande på många regioner men deffinitivt på Mälardalen där kommunikationen mkt tidigt var mer beroende av vattenleder än för många andra regioner. Här har vi också dagens placering av Svealand med en geografisk avgränsning som kan följas klart tillbaka till medeltiden för att, utifrån sparsamma och knappa källor bli mer luddigt. Då uppstår frågan, varför skulle någon/några, göra sig omaket att döpa om eller nydöpa mälardalen till svearnas land, från att ha gällt hela Skandinavien. Det torde funnits ett redan etablerat namn på en region som var etablerad redan på bronsåldern, varför byta? Varför, Göta land om göta länderna, Tjust om Tjust, Småland om Småland o.s.v.