Vid mina senaste besök i fornbyar och vikingareservat har jag hållit öronen öppna för olika språkligheter och blivit rätt bedrövad. Det verkar vara något slags löpande bandprincip där sakfel når sanningsstatus genom upprepning. "Tabido", "alu", helsnurriga runrader… Finns det inget kvalitetstänkande alls här?