Författare Ämne: Silver och samband  (läst 3290 gånger)

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Silver och samband
« skrivet: april 11, 2012, 00:38 »
Under påsken hittades igen en stor silverskatt på Gotland - och åter igen härstammar depån från mitten av 1000-talet, eftersom ett av mynten identifierats till tysk-romerska kejsaren, anno 1043.

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article14656622.ab;jsessionid=D23F6AEBCF73F7DA11CF2B91A3FD

Liknande fynd daterats till sista del av Anund Jacobs regeringstid, när den gamla handeln och det nära, politiska sambandet över Östersjön - mellan Uppsala/Gotland och Ladogan/Novgorod - bryts. Tidigare fynd av större mängder handelssilver har i regeln härstammat från handeln via Baltikum och Ryssland - med araber, perser och khazarer.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/12-arings-silverskatt-visas-pa-historiska

Vi har tidigare funderat över varför just "1050" räknas som slutet av vikingatiden. Vad kan dom osedvanliga deponier av handelssilver från Gotland berätta om saken? Varför deponerades sådana mängder värden - och varför glömdes dom?   

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3951.msg45109.html#msg45109
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Silver och samband
« Svar #1 skrivet: april 11, 2012, 02:16 »
Det har jeg et godt bud på.

Tiden er i Kong Svend II. Estridsøn’s regeringstid (f. ca. 1019, regent 1047-1074).

Over 500 kirker blev bygget i tiden omkring år 1050 e.Kr. med ærkebispen siddende i Hamborg/Bremen. I år 1060 e.Kr. deler han Roskilde bispestol og udskiller Skåne.

Jyske Lov (3. bog: kap. 9 ) forklarer os at man efter Kirkerådet november 1215 e.Kr. (Laterankonciliet, then general concili) indfører den forpestede Kirkeskat på 1/10 af Gods erhvervet efter dette kirkeråd.

Det vil med andre ord sige at man år 1050 e.Kr.  har absolut astronomiske udgifter til kirkebygning medens indtægterne ikke begynder at komme ind før efter november 1215. Det ligner jo til forveksling vore nuværende regeringers evne til at bruge fremtidens velstand. Og den vis man gør det på i 2012 var den samme i 1050 e.Kr. - man udskrev brandskatter.

Var jeg derfor en velhavende købmand på Gotland, og det var de på Gotland i begyndelsen af 1000 tallet e.Kr., så villle jeg, i manglen af skattely som Luxembourg, Schweiz og Monaco, grave mine sparepenge ned i jorden. Ved denne handling mindskes min egenkapital betragteligt og derfor min skattepligt.

Det kan have været et særligt incitament ifald købmanden ikke har ønsket at bidrage til kristendommens fremme ved at finansiere et massivt kirkebyggeri.

mvh

Flemming

Utloggad Ny Björn

  • Stammis
  • Antal inlägg: 174
    • http://www.valdar.se
SV: Silver och samband
« Svar #2 skrivet: april 11, 2012, 20:48 »
Ett smärre tillägg bara: - på Gotland brukar man i allmänhet räkna att vikingatiden slutar en bit in på 1100-talet eftersom den rent vikingatida materiella kulturen med parspännen etc inte faller ur bruk förrän runt 1140-50. En start för gotlands medeltid brukar generellt läggas när ön får egen myntning ca 1150.

/N B
...an archaeologist's career lies in ruins from the start" - P. Bahn

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Silver och samband
« Svar #3 skrivet: april 13, 2012, 00:35 »
Intressant att handelsmännen på Gotland kommer in i den katolska handelsdomenet först under 1150-talet, när den nordiska kyrkoprovinsen omorganiseras och Uppsala blivit biskopssäte. Sambandet mellan politisk, kyrklig och handelspolitisk anhörighet - och tillhörande myntning - ser ut att följas åt sen mitten av 700-talet då Karl den store och Offa av Mercia inför en gemensam silverstandard och därifrån utvecklar en merkantilism och ett handelsmonopol.

När Danmark senare besättas av tyska kejsaren får även den svenska kungen (Olof Sköldkonung) ingå ett förlik med detta handelsmonopol och låta sej kristnas. I annat fall skulle handeln mellan Sverige/Gotland/Östersjön och Danmark, Frisland och England blockerats. Efter Olofs erkännande av den kristna överhöghet - och giftermål med den obotrittiska prinsessan Estrid - får vi alltså dom första svenska silvermynt, vilket bekräftar att Olofs svenska handelsmän accepteras inom den väst-romerska handelsdomen.

Anmärkningsvärt är att denna rättighet inte övergår till hans äldsta son och lagliga kronprins, Emund, men överförs till hans yngre son, Anund Jacob, som uppfostras hos biskop Sigfrid i Sigtuna/Skara. Därmed uppstår en tudelning av den svenska adeln, där man i syd-väst får en kristen handelskrets, medan man i öst och norr fortsätter den gamla birka-handeln efter gammal lag och skick. Gotland och Kungahälla (Älven) kommer då bli nyckelpunkt för transitten mellan dom två domenen, där Söderköping respektive Lödöse (Älven) etableras som kristna handelsplatser, med Husaby (Skara) som det administrativa centrum. Efter Knut den Stores aktioner 1025-27 blir fronterna mellan dessa domener allt skarpare, med Anund Jacob som kung för den kristna sidan medan Emund den Gamle fortfarande verkar ha företräde inom den inrikes adeln, där handeln över Gotland och Åland fortfarande upprätthåller dom gamla allianser över Östersjön. 

Påskens silverfynd från Gotland reflekterar alltså ett mycket intressant fas under denna dramatiska brytningstid i Östersjöns och Nordens historia. När Anund Jacob av sin samtid fick namnet "Kolbrännare" lär orsaken vara att han brände sina fienders - eller sina 'olydiga undersåtars' - hus och hem. Det går iofs. väl i hop med Odinkars teori om att den gotländska silverskatten från 1040-talet grävts ner för att ägaren försökte undslippa brandskattning.
:-\

Enligt ryska annaler skulle den "blinda svenska kungen Anun" under 1040-talet åkt i österled, "klädd i guld". Det faller samtidigt med Emunds tjänst som väringsledare hos Vladmir i Kiev, runstenarnas berömda Ingvarståg och Adams berättelse om en svenskt korståg till "Terra Feminarum", alltså Finland och/eller Kvenland.
Några år senare kan annalerna berätta att "götarnas Birka" - "mitt på seglingsleden mellan Skåne och Ryssland" förstörts. Samtidigt kan Adam berätta att "kristendomen nu hade nått världens yttergränser"- vilket torde betyda att hela Skandianvia, Finland och NV Ryssland införlivats i den kristna handelsmonopol. 1040-talet har tydlgien varit en mycket dramatisk tid i norra Östersjön - vilket understöds av det arkeologiska faktum att spåren efter den gamla handeln mellan Ryssland och Sverige, som kufiska silvermynt,  upphör 1050-talet. Det är väl denna politiska och ekonomiska ändring - med det slutgiltiga utraderandet av den gamla, självständiga Birka-handeln som markerar slutet på den skandinaviska självständigheten - och därmed slutet på 'vikingatiden' i realpolitisk och kulturpolitisk mening.
   
   
« Senast ändrad: april 13, 2012, 01:09 av Boreas »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Marty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 469
SV: Silver och samband
« Svar #4 skrivet: april 13, 2012, 21:29 »
Detta resonemang känns logiskt utifrån ett Lödöse/Älv-perspektiv. Vid Älven och utanför fanns minst tre handelsplatser; Brännöarna/Köpstadsö, Grönköp vid Skepplanda och Gamla Köpingen vid Trollhättan. Alla dessa ersätts antagligen av Lödöse runt 1050. 20-30 år efter att Lödöse anlagts, anlägger norrmännen Kungahälla kanske som en ”konkurrent” till Lödöse.

Marty