Intressant att havet norr om Skandinavien och Ryssland kallas "Skytiska havet", just som Mercator och andra moderna kartografer. Kartan återger dessutom Skandinaviska halvön - med "Ripeiska bergen" - ganska väl. Sen ser man ju vattenvägen mellan Kola, Vita havet och Kaspihavet. (Grekka legender beskriver vägen till hyperborerna med floden "Eridanos". ) Hos Pomponius är detta tydligen
Volgan.Pomponius betecknar dock svenskar och norrmän som
"skyter". Skyterna återfinns dessutom över hela Ryssland, norr om Svarta havet och öster till Sibir. Balterna kallas Sarmater - och gränsar mot Germanerna i väst. Romerska källor förknippar hyperboreerna med kelterna.
När Tacitus beskriver norra Europa gör han grövre skilje mellan två folkslag/kulturer - vilket han definierar som Germaner i väst och Sarmater i öst. Anser man skyter och sarmater som två grenar av samma etnicitet är vi igen framme vid den samma, stora befolkningsgrupp som nord-europeerna själva kallat för vaner/vener/vender/huner.
Som tidigare nämnt går deras ursprung tillbaka till den kulturform som befolkade den östliga del av Östersjön och hela Ryssland - redan under sten- och bronsåldern.
Deras språk har primärt varit fenno-ugriska, fast ikring Östersjön - och vid handelslederna efter Wizla - måste dom ha varit tvåspråkiga. Handel och interaktioner mellan Finland och Skandinavien, Baltikum och Tyskland går ju tillbaka till den danska och skånska flinten, den norska kokstenen och den baltiska bärnstenens tid. Lägger man sen till dom stora tyska saltgruvorna och dom många franska guldgruvorna så börjar man redan få ett bra grundlag att bygga handeln på - från Europa mot söder och öster - via Baltikum och Finska viken...
Annars är det anmärkningsvärt att även Olaus Magnus 'latinska' karta använder en del av samma nomenklatur som Pompius. Bland annat kallar han den skandinaviska högryggen för "Ripeiska bergen", Vita havet för "Skytiska oceanen" och stora Ryssland för "Magna Scytia". Dessutom lägger han endera av dom grekiska legenders naturfenomen till Skandinavien, som "Charybdis" (Malströmmen) och det underjordiska "Hades" - där Apollons broder/halvbroder Pluto bodde...
Hos Pomponius platsar alltså Hyperborerna i den alla nordligaste delen av Skandinaviska halvön - norr om dom Ripeiska bärgen - typ Finnmark/norra Finland. Som hans äldre geografer förklarar han hyperborernas land till polarcirkeln, där nätterna är ljusa och solen inte går ner. I dom hellenismens legender förknippas Hyperborea också med Heliader, bärnsten och renar. Det borde alltså vara rätt klart vart i geografin vi får söka om vi önskar kolla in hsitorien bakom dom många och specifika myterna.
http://www.theoi.com/Phylos/Hyperborea.html Grekiska geografen Phyteas lär ha följt i spåren av legendernas Abaris, Apollon, Perseus och Heracles. Enligt historkern Lennart Meeri kom han då till Östersjön och Estland, varifrån Pytheas beskriver "Boreas" som 'nordanvinden' - där kommer över havet. "Ovanom nordanvinden" hittar man sen det gåtfulla landet "Hyper Boreas" - dit Phyteas inte fick komma. Då skulle det vara möjligt hitta dit - numer...
http://www.akadeemia.ee/_repository/file/TEGEVUS/YRITUSED_2009/Opening_JE.pdf