Nu är det ju så att Sverige faktiskt var en exceptionellt homogen stat, både etniskt, kulturellt och administrativt från 1809 och fram till 1970-talet, Detta är väl också åtminston delvis en förklaring på den politiska klassens totala oförmåga att hantera ett multnietniskt samhälle och hysteriska reaktioner på allt som kan tolkas som kritik.
Nu kan man knappt skilja skarpt på 1700-talets svenskar och götar vs. norrmän, danskar, saxer, holländer och valloner. Något annorlunda är det möjligen med jämförelsen till vender, ester, finnar, kvener och samer - fast genetiken visar att relationer och giftermål över Östersjön har en gammal, historisk bakgrund. Hg N/Tat-3 - som numer karakteriserar grupper i den östra befolkningen, fanns ju i Sverige redan under stenåldern (Götherström, et al).
Sen kan man ju knappt annat än undra på den radikala kritik som ständigt framför mot 1700- och 1800-talets historiker för att dom försökte förklara dessa folkgruppers karaktäristika och gemensamma, historiska bakgrund. Bland annat påstås att våra gamla historiker led av nån form för "stormaktsdrömmar" och dylikt. Ser man på hitoriska fakta däremot så är det ju ingen tvekan om att det nya "Sveariket" som uppstod 1250 - som en politisk allians mellan götar, svear och vender - faktisk var den ledande stormakt i Östersjön intill 1721. Det är ju ett väl etablerad historiskt faktum, som dåtida politiker (adeln) och senare historiker fick förhålla sej till, för att just skapa en historisk litteratur och identitet som blev just "inkluderande" - för såväl jämtar som götar, finnar, samer, tyskare och valloner.
Sen kan man ju undra över varför den "post-moderna" skolan vil skriva bort dessa fakta, som "förenklade bilder "...