Grattis Emund med resultatet!
Treudden finns alltså över ett stort område - från Irland till Tyskland och norra Skandinavien. Intressant att dom finns bland 'kelterna' också - som på Irland där dom framstår på mynt och som treklövern (shamrock). Den senare blev även ett nationellt symbol, fram till vår tid. Hur långt tillbaks den går vet man inte men redan druiderna lär ha använt den som symbol på 'den tre-eniga helighet', likt dom 'heliga tre kungar', Oden-Tor-Balder och dom 'tre gratier', innan vi fick 'Fadern-Sonen-Anden".
http://en.wikipedia.org/wiki/Triquetrahttp://0.tqn.com/d/ancienthistory/1/0/p/_/2/Three_kings_or_three_gods.jpg Att göra gravhögar är en krävande process, som enbart gjordes i vissa perioder - i syfte att minnas någon speciellt. Jämfört med enkel kremation törs högar ses som en 'extraordinär' handling - som inte förutsätter demografiska ändringar. Spridningen av treuddar över stora områden under samma period tyder på att vi har att göra med en kulturell diffusion, inte en demografisk.
Treudd-gravarna sammanfaller väl ganska i tid med treuddar på mynt och hällristningar - från Irland och Tyskland till Norrland och Lofoten. Nu visar Emunds nya kartor att spridningen - från 200-talet - visar sej i jordbruksområden. Det bevisar att hela detta område - norr om Limes och väster om Vistula (Vendland) - har haft en
kulturell och politisk gemensamhet. Det har Emund alldeles rätt i...
Sen skal man titta närmare på att denna kultur-ändring faller samman med en ändringar i den lokala/regionala bostadstrukturen - och den sociala organiseringen - av dessa bondesamhällen, under samma tid. Med hänvisning till Hedager/Tvärnö (1991) tog Karl-Fredrik nyligen tog upp detta tema:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5238.0.html Ändringarna faller alltså samman med romernas ständigt nya plundringståg, invasioner och erövringar. i såväl västra som östra Europa. Det är tydligt att goter och germaner inte fått sitta hemma och vänta på tur, men tagit ett gemensamt ansvar för att hejda Roms plutokratiska militärmakt - och småningom driva kleptokratin ut ur Nord-Europa. Det torde ha krävt stora resurser och mycket väl organiserade insatser över flera generationer, vilket några tycks vara inne på, redan:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5228.msg46065.html#msg46065 När man ser på detta sammanfall i gravskick - och dom historiska berättelser om organiserade utvandringar från "Skandza och Gothi-Skandza" blir det kanske enklare att acceptera Tacitus, Jordanes, Widsiths och Heimskringlas berättelser om Nord-Europas 'kungadömen' - inom ett gemensamt kultur- och språk-område. Sen kan ju genetiken berätta att dessa etniciteter bebott dessa områden ända sen stenåldern.
Det kan iofs. förklara deras ekonomiska och politiska gemenskap - gentemot en gemensam fiende. Men när det slår in i en gemensam ändring i gravskicket också - över hela det gotiska/germanska/keltiska området så innebär det att dom nya realpolitiska omständigheter fått samma kulturfilosofiska konsekvens - också. Går vi bakom dom treudda ristningar, mynt och gravar hittar vi dock Gotlands valknutar ikring Sleipner - och hans beryktade ryttare.
Er det denna Oden som börjat spöka igen?
Enligt krönikor, kungasagor och eddor hade Oden stått som anfader åt kungar och andel för såväl goter som svear, daner, angler, saxer, friser, franker, lombarder, heruler, vender och vandaler. Enligt Gustv Wasa härstammade även hans familj från Oden. Asgård beskrivs i en rad vers och sagor som ett kulturellt centrum i Norden - före och under vikingatiden. Kan det vara att ändringen i gravskicket också initieras från ett ett detta Asgård. Borde man ta myterna om Asgard - som N-Europas förnämsta helgedom och/eller högsta huvudsäte - på allvar?!
http://verasir.dk/index.php