Göta Landsväg

[Richard44]

Skulle vara kul med en diskussion om Göta Landsväg.

Vilken betydelse hade den på sin tid - hur mycket vet man?
För vad jag har hört ska den vägen funnits redan under järnåldern
och ska väl ha varit den enda vägen då söderifrån in mot Stockholm?

[Yngwe]

Vad jag vet, och efter vad som framkom i tråden Förmedeltida vägar, så finns inga som helst belägg för att vägen skulle funnits som en längre sträckning som motsvarar namnet under järnålder. De uppgifter som förekommer om att vägen fanns som stig redan på bronsåldern är ren spekulation som helt saknar belägg.
 
Man bör nog närma sig vägen med ett medeltida perspektiv.

[Sven-Åke]

Varför skulle man ta sig till Stockholm under järnåldern?   Fanns där något som kunde vara intressant, marknadsplats eller liknande?   Om man skulle norrut , - var det inte enklare att ta sig mera rakt över Mälaren?   Om man kom med båt från Östersjön och skulle in i Mälaren, -  vore  det inte enklare att fortsätta med detta flytetyg till man kommit  till avsedd destination? 
För mej verkar dom centrala Mälarbyggderna  vara av större intresse,  och eventuella vägar (stigar)   borde väl  komma/utgå   därifrån.   
Om man nu tror att Eriksgatan är verklig eller myt  spelar mindre roll,  alla berättelser hänvisar ändå till mer centrala platser.

[Carl Thomas]

I  nternationella
K ontakter på
E  riksgatan tas på
A  llvar –därför uppstod Göta Landsväg, handel, handel, handel / Thomas   

[Sven-Åke]

Aha   -  då skulle centrum ligga i Älmhult, -  för Kungens kurva kom  väl som  tvåa? 

Men mera intressant borde väl vara att fundera över  vilka tidig-medeltida vägar som går i trakterna kring "den tänkta"   Eriksgatan.   Borde inte hembygdsföreningarna i kommuner som Eriksgatan passerar, ta fram tänkbara  sträckningar?

Själv cyklade jag  längs Göta Kanal i somras  och är väldigt sugen på att cykla  Eriksgatan denna sommar  eller nästa sommar.

[CarlH]

Intresset för Riksväg 1 och dess föregångare Göta Landsväg har lett mig till detta forum.

Denna tidigmedeltida väg från Markaryd i Småland ledde tll Svartlösa Tingsplats i nuvarande Botkyrka kommun. Där var det ting och marknad varje vår och höst.

Det sägs att vägen kan ha funnits redan före medeltiden, men då bara som en stig. Stockholm sägs ha grundades ca 1252 av Birger Jarl och innan dess fanns en tingsväg från stockholmstrakten till Svartlösa. Denna blev sedan Göta Landväg och gick från Söderport längs Götgatan till Skanstull, vidare till Årstafältet och därefter i SV riktning till Flottsbro och därefter till Svartlösa Tingsplats. Från Svartlösa Tingsplats gick den till Södertälje och sedan vidare söderut.

År 1669 ändrade man infarten till att gå över en flottbro vid Hornstull och sedan åt sydväst via nuvarande Gamla Södertäljevägen.

Sök på nätet så hittar du mycket information om Göta Landsväg i Stockholmstrakten. Dess ursprungliga sträckning finns bevarad på Årstafältet i Stockholm och i Botkyrka och däremellan kan man följa den ganska väl.

Sedan har jag inte hittat tydliga spår på riktigt gammal väg förrän vid Stavsjö där vi har 4 generationer landsvägar genom Kolmården varav den äldsta är daterad till ca 1460. (Se tråden "Vagnsväg genom Kolmården redan före medeltiden?" järnålder/vikingatid på detta forum.)

Det finns massor med skrifter om tidigt vägnät i Östergötland. Kolla med Statens Vägmuseum i Borlänge och missa inte Monica Lantz bok om Eriksgatan genom Östergötland. Finns även en kortversion om den på nätet, men som vanligt gäller att kritiskt värdera vad som påstås.

Vid Lövsta slott (Östergötland) finns i Fornsök en identifierad färdväg, som är före "Drottning Kristinavägen". Den kan vara intressant att spana efter och dess fortsättning i första hand i SV-lig riktning.

När vi kommer en bit söder om nuvarande Stockholm nämns inte begreppet Göta Landsväg. Först söder om Jönköping har jag stött på begreppet Lagastigen och den sträcker sig ned till Markarydstrakterna.

Området kring Jönköping och Visingsö i synnerhet upplever jag som mycket intressant maktcentrum för den tidiga kungamaken i Sverige.

Att vägen abrupt skulle sluta i Markaryd, bara föra att det sedan blev danskt territorium har jag personligen inte (ännu?) blivit övertygad om. Jag tror än så länge att vägen fortsatte ned till Öresund och att statsmakterna vare sig kunde eller ville hindra gränshandel. Möjligen krävde de tull. Något belägg för detta har jag ännu inte hittat.

Det finns en mycket skojfrisk artikel som heter "Cyklist på Eriksgatan" författad av av Gustaf Näsström införd i STF´s årsskrift 1935. Ännu oläst, men verkar ha läsvärde. Man skall nog ta färdvägen med en stor nypa salt, men fotografierna från 30-talet är helt underbara.

Monica Lantz hävdar att Eriksgatan oftast reds vintertid och förr skiljde det mycket mellan sommarväg och vinterväg. Eriksgatan hade ju också en ceremoniell betydelse där kungen skulle godkännas av varje landskap vid dess viktigaste ting och där skulle kungen i gengäld lova att följa landskapets lagar. Eriksgatan rundade också Vättern vid Junabäck (Jönköping) och fortsatte inte söderut mot Markaryd utan svängde upp genom Västergötland.

Eriksgatan utgick enligt tradition från Mora stenar utanför Uppsala och den första viktiga anhalt var sedan Strängnäs tvärs över Mälaren. Från början gick den alltså inte över stockholmstrakten.

Man kan därför inte sätta likhetstecken mellan Eriksgatan och Göta Landsväg. Bitvis delade de säkert färdväg, men absolut inte hela tiden.

Jag tänker "forska vidare" om Göta Landsväg, i första hand genom Kolmården i vår och du och alla andra intresserade är välkommen att delta och bidraga. Tänker också utforska mer om Göta Landsväg i stockholmstrakten, eftersom jag bor där och gör det gärna tillsammans med andra intresserade.

PS
Ännu så länge befinner jag mig på tydligt amatörstadium, men jag har i alla fall börjat läsa på.
DS

[CarlH]

I  nternationella
K ontakter på
E  riksgatan tas på
A  llvar –därför uppstod Göta Landsväg, handel, handel, handel / Thomas   

Hur namnet Eriksgata har uppstått har varit föremål för spekulationer. Enligt Monica Lantz nämns det första gången i Upplandslagen 1296 där det stavas "erixgatu", vilket ser trevligt ut, men inte gör någon klokare. Följande förslag från olika tider har hon hittat:
1) Att Erik den helige (1156-1160) skulle vare den förste att ha ridit Eriksgatan, håller hon för osannolikt.
2) Allhärskarens väg. Alrik och Erik kulle betyda "den ende härskaren".
3) Ett "d" har fallit bort. Edriksgatan skulle vara det rätta. Kungen och tingsmenigheterna svär att respektera varandra. Möjligt, men den stavningen har inte hittats någonstans.
4) E riksgata = En riksgata. Påhitt av smålänning, dock inte Kamprad, som t.o.m. suddat i originalskrifterna för att få dem att stämma med hans teori.

Jag tror också att Göta Landsväg uppstod på grund av handel. Det var ju ting och marknad. När nämns marknad och när nämns knallar för första gången? Vad vet vi om det som såldes på marknader och om det krävdes vagn eller kärra för att föra det dit?
Platta paket, som lätt kunde klövjas var ju inte uppfunna ännu. 

[Richard44]

Mycket intressant 

Funderar att antagligen användes den också till trupper också en hel del
för det var väl inte så att för flera hundra år sedan så använda man endast sjövägen? Låter ju ologiskt. Tanken svindlar över hur det kan ha sett ut. Tror inte detta kan ha var en så särskilt otymplig väg när den måste ha varit så pass viktig...

Jag visste också att den bytte namn till Göta Landsväg vid något tillfälle men inte om detta gjordes i samband med något ombygge

[Carl Thomas]

Handel bör ha varit det som satte igång behovet av att färdas. Handel bör har startat på grund av överskott i produktionen på bondgårdarna, det hade alltså blivit bättre tider. Överskottet fördes till platser där det fanns behov av att köpa varorna = man förde överskottet till kunderna.

Var överskottet fanns verkar vara relativt klart – men vilka var kunderna? Det finns ju ett antal olika alternativ:

Export av varor = stigar bildas ut mot marknadsplatser och sedan ut till kusterna.

Städer byggs = städernas invånare behöver byggnadsmaterial, mat och ved regelbundet = stigar läggs mot städerna.

Missväxt = vissa områden drabbas av missväxt och deras invånare behöver mat och utsäde = stigar läggs mot dessa områden.

Vägar för vagnar bör ha uppkommit när volymen, eller vikten, blev för stor för att kunna klövjas.

Vägar byggs inte för att skapa ett behov, vägar byggs beroende på att det redan finns ett behov.


CarlH, Eriksgatan ser jag i minst två skeden. VG-lagen (1280) skriver om en Kungs ”resväg” – men denna ”resväg” kallas inte för Eriksgata (värt att notera). Min tro är att VG-lagen beskriver en resväg runt Vättern för att nå Götaländernas Tingsplatser – och att detta avser en Landskapskung, alltså enbart Götaländernas Kung.

1296 nämns Eriksgata i Upplandslagen vid namn - och då gäller det Rikets Kung.

Problemet med VG-lagens ”resväg” är att man försökt, och fortfarande försöker, få ihop den med Uppland. ”Ovan fara” har översatts till ”nedan fara” för att få ihop resvägen från Uppland. Numera tror jag översättning är ”ovanifrån fara” av samma skäl.

Min tro är alltså att två olika skeden i vår historia försöker man fortfarande baka ihop till ett enda skede…

Thomas

[CarlH]

Marknader:
Spanade på internet om Sveriges äldsta marknader och som väntat är det många orter som känner sig utvalda.
Skånska Hörby skryter om 262 år:http://www.ajdata.se/horbymarknad/
Jokkmokk skryter om 406 år: http://www.positionjokkmokk.se/default.asp?UID=316&menu_item=55
Skänninge lite diffust om 1000 år: http://www.illustrata.com/pages/vadstena/skanninge/skanninge.html
Lindesberg med Lindemarken är troligen en av landets äldsta marknader med anor från 1200-talet.http://na.se/nyheter/lindesberg/1.1364721-30-000-pa-marknaden
Wikipediasvar av intresse:
1) Markaryds marknad är en av landets största och äldsta höstmarknader belägen i Markaryd i Småland. Har anor från 1500-talet då Markaryd var gränsbygd till danska Skåne och Halland. (Mycket intressant tycker jag.)
2) Rabbalshede marknad, i Rabbalshede, Tanums kommun, i Bohuslän, är en av Sveriges äldsta ännu pågående marknader. Marknaden har anor från 1600-talet.
3) Första helgen i september varje år är det "Oxhälja" i Filipstad. Det är en av Sveriges största och äldsta marknader med anor sen mitten av 1600-talet.
4) Åsele marknad i Åsele, Västerbottens län, Lappland är en årlig marknad, som pågår under fyra dagar varje sommar. Det är en av Sveriges äldsta ännu pågående marknader med anor från 1600-talet.
5) Gregoriemarknaden eller Gregorimarsnen (jämtska) är en årligt återkommande marknad i Östersund i Jämtland. Marknaden hölls ursprungligen på Frösön redan på 1000-talet i samband med "motsveckan", alltså veckan då Jamtamot hölls den 12 mars. Efter kristnandet sammanföll marknaden med Gregoriusdagen som gav det nya kristna namnet. (Högintressant!)

6) Halör var en skånsk vikingatida marknadsplats. Den äldsta uppgiften om Halör härstammar från den så kallade Färingasagan. Handlingen utspelar sig från ca 980 till ca 1030. Mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hal%C3%B6r. (Högintressant!)

Knallar:
Wikipedia: Knallen var ursprungligen en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Allmogen där började vid 1500-talets mitt gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän. Denna handel upphörde omkring 1900.
Knallar verksamma i Borås med omnejd utvecklade ett eget språk som heter månsing.
I nutidens språkbruk avses med knalle en försäljare, oavsett härkomst, som säljer sina varor på årligen återkommande marknader som inte hålls vid hemorten. En torgförsäljare är alltså inte en knalle.

Det fanns alltså marknader på vikingatiden, där knallar kanske inte ännu deltog.
Men vad såldes?
Hur fraktades godset dit?
Behövdes det landsvägar för det när det inte var vintermarknader?
Vid Svartlösa Tingsplats hölls det ju ting och marknad varje vår och höst. Vad såldes och varifrån kom det?
Intressant är ju också de tidiga vintermarknaderna, speciellt norr om Dalälven.

[Yngwe]

De medeltida större marknaderna verkar ju i stor utsträckning vara knutna till städerna. Värnamo marknad låg alltså som exempel under Jönköping. Källorna verkar också antyda att viss konkurens rådde mellan städerna då deras olika marknader kolliderade både i tid och rum. För fridens skull reglerades dessa då i stadsprivilegierna.
 
Troligen skall väl merparten av marknadsvarorna ses som relativt lokala, eller iallafall regionala, och jag har svårt att se dessa som underlag för några interregionala vägsträckningar. Eftersom statsmakten försökte kontrollera handeln just genom att ge städerna monopol på den skall man väl troligen se dessa som naven i skapandet av omfattande vägnät.
 
 

[Sven-Åke]

Den tidigmedeltida  Göta Landsväg finns ju en del skrivet om,  har själv cyklat på en kort sträcka i södra Stockholm.  Dock känner jag inte till någon del från järnåldern.
Tror att Dagens nyheter hade en artikel för några år sedan om Göta landsväg, som senare blev riksettan.  Och riksettan finns ju kvar i stora delar och är mycket skönare att köra, bred och fin och mycket mindre trafik än E4:an.
 
tackar för tipset om  "Cyklist på Eriksgatan"  har själv boken  "Eriksgatan"  av Alf Henriksson och Birger Lundqvist, mycket läsvärd. 
Ang  Markaryd så säjs dess ursprung vara endast 4 gårdar, och  därefter var det Danmark.  Freden i Knäred slöts ju några kilometer väster om Markaryd och jag tror att Knäred  var den större orten på den tiden.  Dock  har arméer  gång på gång gått över gränsen just vid Markaryd, både norrut och söderut.  Ett av de tidigaste kända tillfällena var på 1160-talet som slutade med slaget vid den exotiska orten  "Mjölkalånga"  strax öster om Tyringe. (Hoppas jag har årtalet rätt i minnet)  Även Örkeljunga har skövlats ett antal gånger. 

[Carl Thomas]

Vikingatidens handel var högst troligt väldigt stor – och en bör till ganska stor del vara organiserad, i alla fall efter några decenniers handel.
Var var det då de exporterade?

Skinn var en stor del av handeln. Hur fick man då tag i dessa skinn? De skinn som var mest populära var de typer av skinn ingen annan har, eller har ont om, därav behovet. Mård, järv, hermelin, räv, bäver, osv kan jag tänka mig. De flesta skinnen borde finns i norra delen av riket – frågan är hur vi kan tänka oss att det hela gick till?
Folk i norrland jagade för brödfödan, samlade ihop skinn, tog sig till en marknadsplats där lokala uppköpare mötte upp och köpte – dessa tog skinnen vidare till nästa marknadsplats söderut där grossisten köpte upp buntar med skinn – och buntar av skinn innebär stora mängder skinn att transportera. Låg dessa skinnmarknader vid kusten så att skepp användes? Eller, låg de i inlandet där man använde slädar – de flesta marknader fanns ju under vintern om jag minns rätt.

För varje slag av vara borde det finnas en liknande ”organsiation” så att varan i slutändan kom fram till konsumenten.

Mängden av varor bestämde när det var lönsamt att bygga vägar för kärror och vagnar.

Thomas

[Sven-Åke]

Hittade boken på nätet;  http://runeberg.org/stf/1935/   

Danmark har en motsvarighet till Eriksgatan ;   Härvejen  eller Oxvejen    som går från Viborg till Altona  strax väster om Hamburg.

[Yngwe]

Thomas, hur  många gånger ska jag behhöva säga det, skepp är och var inte begränsade till kusten!     Uppköpare kan mycket väl ha färdats på båtar långt in i landet. Rimligen är priset bättre ju närmare jakten man kommer. Däremot ökar ju risken för tullar så någons stans mellan jägare och kund har funnits gyllene punkter för uppsamling , transport och distribution.  Jag tänker mig att det går i flera steg, med lokala och regionala inköpsplatser där partierna blir större och större.  Inget säger dock att dessa platser , framförallt de mindre, behöver vara särskilt beständiga över tid, konkurens emellan olika platser har säkert gjort sig gällande. Girighet har säkert trängt undan både tradition och lagar vid åtskilliga tillfällen.
 
Jag tror också att vikingatidens handel var välorganiserad, men då framförallt inom leden. En mer omfattande organisation med regleringar tror jag inte på, den kommer först senare med städerna och deras privilegier .

[Carl Thomas]

Yngwe, varför använda skepp och bli blöt om fötterna - när man vintertid kan sitta på en släde i lugn och ro…

Visst är det så att älvar och vattendrag användes där så gick att göra. Men även stigar, senare vägar,  behövdes för alla hade inte tid med att vänta på skepp.

Men jag tror på flera led faktiskt, från jägaren/tillverkaren till lokal uppköpare, från lokal uppköpare till ”grossist”, från grossist till exportör. Hela ledet knöts upp med personliga relationer och kanske till och med avtal.

Genom ett sådant förfarande kunde jägaren jaga och få tag på mer pälsverk, snickaren kunde tillverka och behövde inte spendera tid på marknader, den lokala uppköparen hann åka mellan marknaderna samt besöka jägarnas/tillverkarnas bostäder – och grossisten kunde frakta större mängd varor. Effektiv logistik med andra ord - och alla tjänade ”pengar”.

Jag tror att de gamla vikingarna var betydligt mer organiserade än vad som allmänt tros idag. Glöm inte Birka/ved-debatten. Minimum 5000 kbm ved skulle till Birka varje år (troligen någonstans mellan 10-15.000 kbm) och för det behövdes en rejäl organisation och egna vedbryggor i Birka. Samma sak till våra första städer, de var tvungna att köpa sin ved – och räkna minst 20 (troligen det dubbla) kubikmeter till varje eldstad i en stad. Kanske var det veden som medförde att våra första större vägar kom till?

Thomas

[Piankhy]

Visst är det så att älvar och vattendrag användes där så gick att göra. Men även stigar, senare vägar,  behövdes för alla hade inte tid med att vänta på skepp.

Skall man jämföra med andra områden, och speciellt sådana som liknar vårt eget avseende klimat och vegetation så hamnar man i Nordamerika. Där tycks transporter av pälsar per båt varit väldigt vanligt både bland indianerna och bland de europeiska pälsjägarna. Och Sverige är ju ett land rikt på åar, älvar och sjöar. Ibland är ju också terrängen bergig och svår och kan man då färdas per båt så gör man nog det.

Dock förekom säkert också slädar och andra landtransporter där sådana var lämpliga.

[Carl Thomas]

Det är just det som är min poäng, välden är inte svartvit = man använde många olika transportsätt, allt efter vad man hade att transporttera med – och vad man skulle transportera. De fattiga fick bära på ryggen och gå till fots, de rikare kanske klövjade och red, andra köpte på vintern och använde slädar, några kom med skepp, båtar, kanoter eller annat. Om man forskade i detta tror jag att man skulle kunna finna ut ganska mycket om denna handels transportsätt.

Vi måste även väga in eventuell konkurrens, tidiga och sena uppköpare (först till kvarn), olika typer av vintrar med gott om vilt, eller ont om vilt, alltså tillgång och efterfrågan – och priser därefter. Allt går ju inte sin gilla gång.

Thomas

[Yngwe]

Självklart kombinerar man sättet att transportera, till fots, i sadeln eller vid årorna.
 
I obyggd har vattenvägen dock en mycket stor fördel förutom just att det krävs mindre energi för att flytta på saker.  Det är betydligt enklare att hitta om man färdas på vattendrag än om man går till fots.  Att ro vilse på en insjö eller en å är relativt svårt. Jag har bara lyckats med det en enda gång!

[Boreas]

Skall man jämföra med andra områden, och speciellt sådana som liknar vårt eget avseende klimat och vegetation så hamnar man i Nordamerika. Där tycks transporter av pälsar per båt varit väldigt vanligt både bland indianerna och bland de europeiska pälsjägarna. Och Sverige är ju ett land rikt på åar, älvar och sjöar. Ibland är ju också terrängen bergig och svår och kan man då färdas per båt så gör man nog det.

Dock förekom säkert också slädar och andra landtransporter där sådana var lämpliga.

Vad gäller organisationen av handeln så var den nog mera ansat och medveten än vad vi gärna tror. Redan under äldsta stenålder ser vi att dansk, skånsk och rysk flinta transporteras upp till Nordkap-området under flera generationer. Sen vet man väl att dom lokala bergarter tog över - eftersom man hittade gynnsamma arter och "gruvor" av dessa. Därnäst ser man att dom bästa bergarter utvinns systematisk och sprids till större, regionala områden. Under senare stenålder "exporteras" även gynnsamt verktygsmaterial från Finnmark till Nordland, Tröndelag och Norrland. 

När man under sen hittar större "byar" från såväl äldre som yngre stenålder - i norska respektive svenska Norrland - så behöver vi i varje fall inte längre undras på om dom hade förmågan att leva som organiserade lokala enheter med fasta kontakter av regional och inter-regional karaktär. När man så till sjunde och sist hittar järnåldersgravar uppe i dagens fjällskogar - mitt på vattenvägen mellan N-Atlanten och Kvarkens södra fjärd - så kan man gräva fram skinnpungar gjort av öglor från Kina. Sen hittade man tå järnålders kvinnogravar norr i Lofoten med kauri-sneckor från Maldiverna. Färden genom "Gardariket" - över Onegan, Volgan, Susendal och Kasbihavet - törs vara en rimlig led. Vad man nu vet kom även siden, kanel och kryddor denna väg - så sent som på "vikingatiden" - varefter det hittade fram till Sverige, Danmark och England...

Tidigt organiserade samhällen som utvecklade långa handelstraditioner - och långväga handel? Eller en tillfällig rad av sucksessiva slumpar?

Jämförelsen med Nord-Amerika verkar mycket relevant. Nu kan man också jämföra deras "stam-samhällen" med Nordens gamla "ättesamhällen" - där regionala 'ättelinjer' danar ett inter-regionalt nätvärk av adelskap, som i varje generation förnyas från en och samma kungafamilj. Det förklarar i såfall hur såväl skandinaver som indianer  kunde utveckla olika 'kungadömen' - där etniska särdrag växte fram inom en och samma 'nation'...