Tyvärr är det väl så att arkeologi handlar i mångt och mycket om sannolikhets-principer när det gäller (händelser) Allt vi har att gå på brukar vara källorna som väldigt sällan kan sägas vara 100% trovärdiga. Därmed kan ju väldigt mycket misstänkas vara
myter tills dess bevisen har uppdagats genom fysiska lämningar, vilket i dessa sammanhang sker alltför sällan. Tråkigt nog så kan man ju sällan ens vid dessa tillfällen med 100% säkerhet säga att det hela gått till just som det återgetts i källorna.
Men allt behöver ju inte från början vara kristallklart och uppenbart eller bevisat för då försvinner ju också arkeologins magi och skimmer som fått så många framstående forskare att dedikera sina liv åt denna vetenskap. Utan gåtorna, frågorna och luckorna att fylla med vår egen fantasi skulle historierna vara stendöda. Det är just denna lockelse som varit drivkraften hos vissa klassiska arkeologer och resulterat i fantastiska upptäkter och fynd.
Vad säger att just denna lockelse inte också i framtiden skulle kunna leda till upptäkten av Djingis Kahns grav? Han har ju uppenbarligen levt, dött och blivit begraven någonstans, precis som goten Alarik.
