Våtmarksutdikningar, sjösänkningar, rätning och kulverteringar av vattendrag och liknande har som redan nämnts ändrat landskapets karaktär enormt. I årsboken Sveriges Natur från 1980 (s 92) kan man se intressanta uppgifter om hur Kävlingeåns vattensystem har förändrats. Mellan 1812 och 1820 ugjordes 356 kvadratkilometer av Kävlingeåns nederbördsområde , d v s 29%, av ytvatten. Mellan 1950 och 1953 hade utbredningen av ytvatten minskat till 41 kvadratkilometer, d v s 3,4% av nederbördsområdet. En sådan drastisk minskning av vattentillgången torde ju starkt ha påverkat natur, växt- och djurliv men även ändrat bevaringsförhållanden för arkeologiska fynd. Alla dessa utdiknings-, sänknings- och uträtningsföretag torde ju också ha förstört ett stort antal fornlämningar och fyndplatser.