Efter att ha grävt fram mindre än 0,1 % av landets ytor - och mindr än 1 % av landets fornminnen - har arkeologin givetvis ingen möjlighet att framstå med "absoluta sanningar" om forntiden. 100 år efter Montelius har svensk och europeisk arkeologi givetvis varit till ovärderlig hjälp för vår historiska forskning, men det är närmast historielöst att tro att dagens arkeologi - lika lite som gårdagens - kan måla upp absoluta berättelser om forntidens människor, samhällen och kulturer.
Lägger man forntidens skriftliga källmaterial till dagens samlade kunskaper - från arkeologi, anthropologi och genetik till zoologi, botanik och geologi - så är det fortfarande är bra bit kvar till vi har en tydlig och fullgod bild av Nord-Europas kulturhistoria.
Ett annat tema är att vetenskapliga sanningar inte kan verifieras genom
omröstning. Samtidigt berättar enkel vetenskapsteori att om ett av hindra argument är falska kan inte konklutionen bli sann - även om 99 av 100 tycker så. Den som blandar politisk rättvisa ('demokrati') med vetenskaplig kvalitet ('sanning') ) bör helst hålla sej borta från båda. Att lita på auktoriteter innan man förstått deras argument bevisar i princip inte annat än att man är villig att lyda, häller än att lytta.
I 1931 publicerade ett hundra tyska vetenskapsmän boken "100 författare mot Einstein" - där dom alla försäkrar publiken om att "den fantasifulla relativitetsteorin" var fel. Exempel å liknande metodfel - i mer subtil form - kan fortfarande upplevas på ett antal av dagens akademiska institutioner.
http://en.wikipedia.org/wiki/Criticism_of_the_theory_of_relativity