Johan skrev: Hmm, så du menar att gravskicket inte säger någonting alls om föreställningar om livet efter döden mm?
Nina svarar: Vad säger egentligen gravskicket om föreställningen om livet efter döden? (Om du t ex inte hade Bibeln som facit?) Det vore intressant att se vilka slutsatser du skulle vilja dra från en kristen grav. Det borde vi diskutera i ett framtidsperspektiv. Jag lever och verkar i ett kristet samhälle men är inte kristen själv. Min grav kommer att se likadan ut som alla andras, inklusive kristna. Vad säger i så fall min grav om mitt liv. Jo, generellt kan du säga att jag är kvinna, si och så gammal, kristen begravning. Det ger mig värden jag inte har. Men vad säger det om samhället jag levt i? Jo, det var kristet och att värderingarna troligtvis var som Bibelns. Men i förhållande till den materiella kulturen kan bilden bli tvetydig. Jag kan inte hålla med om att jag tar lätt på religion. Nä, det är en oerhört viktig ingrediens. Men jag ser nog funktionalistiskt på det, kanske mer systemteoretiskt. Rent krasst så ser jag det som en maktfaktor som interagerar med den officiella politiken som är subjektstyrd. Religion skulle inte finnas om det inte fanns behov för den. Gud är ingenting för människan utan människans egen gestaltning och behoven av denna. Där råder ett totalt symbiotiskt förhållande (obs! min uppfattning) Och vem skulle vara präst idag om han/hon inte fick betalt?Men jag har den största respekt för religiösa människor. Det vill jag betona, men samtidigt kan jag se behoven av religionen. Och de är mycket mänskliga. Det som sker efter döden har naturligtvis alltid sysselsatt människan, men det som finns kvar kanske ändå inte säger allt? Vilken slutsats skulle du kunna dra ur en typiskt kristen grav?
Johan skrev:Detta är en korrekt observation MEN det är minst lika många brott som begås utan att någon sorts religiös legatimitet åberopas.
Nina svarar: nej det är ingen egentlig korrekt observation. Den är sedd med våra ögon. Och nejnej, jag menar inte att man som kristen stöder våldet, men våldet styrs av personer som handlar "officiellt" i religionens namn. Men obsevera hur många konflikter som idag pågår i religionens förtecken... Jag vill härmed göra skillnad på en hycklare och en sann kristen. Eller sann av någon annan religion. För mig personligen är de som är "sanna" kristna, eller "goda", som du skriver, ytterst få. Då menar jag människor som handlar rent efter budskapen i Bibeln. Riktigt trovärdiga kristna som i sitt hjärta är goda utan illvilja eller missunsamhet, de är få. Men man kan ju ha dem som utopiska förebilder. Eller helgon.
För de flesta tjänar religionen ett personligt intresse.
Johan skrev: Att man skulle resa 1000-talet runstenar i Mälarlandskapen av politiska skäl istället för religiösa? Möjligheten finns ju att under 900-talet så var andra orter redan så pass kristnade att man inte behövde manifistera sin tro i sten.
Nina svarar: I första hand tror jag att det är en politisk handling (om även på lokal nivå, som överregional). Sedan religiös. Gud finns i hjärtat, är det något man måste skylta med? Räcker inte gudstjänsterna och skatten till kyrkan? Nä, jag tror att runstenarna har pluralistiska funktioner. Jag menar, arvsleden som påtalas på runstenar är ju politik. Familjepolitik eller lokalpolitik. Korsen är religiösa signaler som eliten står för. De tjänar någon. Och inte är det i första hand gud (tror jag). Kungen och gud kommer i så fall på delad plats och egenintresset...? Tja det kan ju vara att få behålla ställning och förmåner. Jag misstänker att hedningarna gjort motstånd, att man inte bara öppnat sina armar för Vite Krist? Det jag menade var att den bild vi har av en präst idag inte alls var samma som för 1000 år sedan. Prästerna blev ju relativt auktoritära personer som ingick i politiken. Som väktare, som tjallare. De dömde folk hejvilt, utan ett uns medlidande. Här var inte tal om att behandla folk som man själv ville bli behandlad. Att samerna dröjer ser jag som en del i politiken. De behövdes inte då på samma sätt som idag. De var avlägsna. Det kristnandet var inte lika akut. Och så till Mälardalen; Att bara titta på Mälardalen ger inga perspektiv. Vad lär man sig om man inte jämför? Vad har man gjort på de andra platserna som man inte gjorde i Mälardalen.? En del av svaret finns ju i avsaknaden av dem på andra ställen. Åt andra håll måste man nog titta om sökandet ska vara fruktfyllt. Ja, framtidsarkeologi... Det är ju rätt spännande att tänka på hur vi en gång kommer att uppfattas. Dessa funderingar kan ju ge infallsvinklar till hur vi själva behandlar forntiden. Det som är självklart idag begriper ingen om 100 år. /Hälsningar Nina