Författare Ämne: Båtyxa (Hammare)  (läst 7090 gånger)

Utloggad Varin

  • Novis
  • Antal inlägg: 3
Båtyxa (Hammare)
« skrivet: december 07, 2011, 18:36 »
Försöker hitta information om de båt eller stridsyxor som man med mycket stor skicklighet tillverkat under perioden 2900-2300 fkr. Yxornas användning tolkas delvis som direkta stridsyxor, eller alternativt som statusföremål ämnade att användas i ceremoniella sammanhang. Yxornas utformning liknar mer någonslags hammare, med kula i ena änden och egg i den andra. En kombinerad yxa och hammare förefaller det. En tydlig centrumlinje från eggen utmed yxkroppen till själva skafthålet har tolkats som en efterapning av den gjutsöm som förekommer på bronsyxor funna på kontinenten. Det finns även exempel på yxor som inte har en upphöjd centrumlinje utan i stället en nedsänkt linje som inte så mycket påminner om en gjutsöm. Jag tycker istället att yxan mer påminner mer om ett arbetsverktyg än ett vapen. Vad var t ex den knopp som så ofta kan ses i den ena ändan avsedd för? Vore det en stridsyxa så kan man ju tycka att den är en aning klen, och skulle då kulan i änden vara avsedd att banka någon i skallen med? Vill inte hävda att yxhammaren från tid till annan inte kan ha använts just i strid eller kanske även ceremoniellt, men var det egentligen det primära? Är det inte rimligt att anta att:  Den linje som man benämner som "avbild av gjutsömmen" egentligen var ett mycket praktiskt hjälpmedel  under själva tillverkningen för att ge yxan symmetri och balans? Balansen i hammaren verkar alltså vara av hög prioritet.  Är det inte så än idag att vi sätter stort värde på verktyg som känns rätt i handen för att få ut den största precisionen vid arbetet?  En proffessionell snickare kan utan vidare lägga ut en femhundring och mer för en bra hammare istället för 25 kr på Biltema. Till vad använde man då ett så välgjort verktyg? Det är den stora frågan, men ett förslag kan väl vara att den användes till att knacka fram de allt mer välgjorda flintverktyg (yxor, dolkar) som man under denna tid formade. Det vore väl märkligt om den gamla knackstenen som man använt i ett par tusen år utvecklats till något bättre? Som sagt tacksam för tips där dessa frågeställningar behandlas.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #1 skrivet: december 07, 2011, 21:37 »
Till vad använde man då ett så välgjort verktyg? Det är den stora frågan, men ett förslag kan väl vara att den användes till att knacka fram de allt mer välgjorda flintverktyg (yxor, dolkar) som man under denna tid formade. Det vore väl märkligt om den gamla knackstenen som man använt i ett par tusen år utvecklats till något bättre? Som sagt tacksam för tips där dessa frågeställningar behandlas.

Ja, det finns väl fortfarande en del frågetecken kring stridsyxan/båtyxan. Tror inte man vet säkert. Om den använts för tillverkning av flintyxor borde man väl kunna se det vid slitspårsanalys av själva eggen på stridsyxan. Men jag misstänker att en sådan yxa av bergart (ofta väldigt hård typ) egentligen inte alls är lämplig vid slagning av flintyxor, men det kanske finns någon på forumet som är bra på flintslagning som vet bättre.

Mats P. Malmer ansåg att stridsyxan (trots namnet) var oduglig i strid eftersom den lätt sprack tvärs av vid skafthålet (från faktaruta i Burehult "Arkeologi i Norden"). Han ansåg den vara ett rent statusobjekt. Det man kan säga är i alla fall att den kan associeras med mannen, det var hans förnämsta ägodel eftersom den alltid ligger vid huvudet i stridsyxekulturens mansgravar. I pojkgravar förekommer stridsyxor i miniatyr vilket jag tycker säger en hel del om just statusvärdet (manlighetsmarkör?) hos de fint formade yxorna.

/Mats

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #2 skrivet: december 07, 2011, 23:16 »
Håller helt med att "stridyxor" är helt odugliga i strid - med mindre det rör sej om rena bakhållsattacker...  ;)

En bättre idè är att dessa yxor kommit till användning under höstslakten - när grisen, oxen eller kon skulle få ETT och bara ETT slag i skallen - som skulle ha en mycket precis ingång och en dito, omedelbar verkan. Som själva bilden på husdjurens "momento mori" skulle ett sådant verktyg anses ha ett kärt, speciellt och viktigt symbolvärde. Den kan förklara varför man lagt en speciellt nit på att optimalisera verktygets balans och utforming.

Till säl-jakten har man på senare århundraden använt klubbor. "Båtyxorna" kan givetvis ha fungerat som 'slagyxa' bland säljägare också - men fynd-kontext pekar väl främst mot fäbodar och jordbrukare. I så fall kan båtyxorna vara en 'kultur-etnisk' symbolfunktion för bönder med större boskap. I dag kallas ett liknande slag-redskap bland slaktare för "präst"...  8)

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #3 skrivet: december 08, 2011, 12:05 »
Som nämnts vore det intressant att göra slitspårsanalyser av dessa båtyxor. Man kunde ju också försöka sig på att  se om det finns organiska rester av blod och dylikt på dem (eller i de porer som kan finnas i stenen) för att se om de använts vid grisslakt eller för att slå människor i huvudet.

Själv skulle jag ändå sätta en peng på att de fungerat som en sorts manlighets- eller statusmarkörer.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Varin

  • Novis
  • Antal inlägg: 3
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #4 skrivet: december 08, 2011, 15:03 »
Det ligger nog nära till hands att det är fråga om en manlig statussymbol, ja. Skulle det röra sig om ett slaktverktyg, typ en forntida slaktmask så kvarstår ju frågan om den inte även var för klen för en grisskalle som - får man anta - är betydligt svårare att slå hål på än en människoskalle. Kanske kunde man lägga den spetsiga sidan direkt mot skallbenet och sedan slå an med en tung träklubba på kulan, men i sådant fall borde inte yxhuvudet vara försedd med skaft eftersom skafthålet försvagar stenen så att den lätt spricker. En solid pik känns mer lämpad för uppgiften... En manlig statussymbol var det alldeles säkert, men det utesluter ju inte att det samtidigt kan vara ett redskap i praktisk användning. Kanske var statusvärdet istället starkt förknippad med just detta? Kvarts och kvartsit är vad jag kan läsa mig till lämpliga knackstenar för flinta, men grönsten kanske kan fungera lika bra? Skulle man komma fram till att det inte alls rör sig om stridsyxor, måste ju själva begreppet "stridsyxekulturen" omvärderas.   

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #5 skrivet: december 09, 2011, 10:06 »
Skulle man komma fram till att det inte alls rör sig om stridsyxor, måste ju själva begreppet "stridsyxekulturen" omvärderas.   

Ja, tidigare kallade man det ju för båtyxor/båtyxekulturen. Egentligen gillade jag det uttrycket bättre, eftersom det bara beskrev formen på yxan och inte hade någon utsaga om själva funktionen.

/Mats

Utloggad Heimund

  • Medlem
  • Antal inlägg: 27
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #6 skrivet: december 20, 2011, 11:35 »
Ett par funderingar i sammanhanget...


Varför lägger arkeologer så ofta ner ett religöst eller stor symboliskt värde i föremål de hittar, framför allt de har lite annourlunda utformning. Jag menar estetiskt tilltalande vapen med utsmyckningar har vi alltid haft, framför allt om det rör sig om proffesionella krigare. Det behöver inte betyda att det är en religös symbol eller ett kultföremål. Bara för att jag har en björn på skaften till min yxa behöver inte betyda att jag dyrkar björnar och att min "stam" är en del av en björn kult. Jag kanske heter Björn och vill markera att det är min yxa. Titta på de stentyxor man funnit med älghuvuden - det behöver inte betyda att man dyrkar älgen. En stenyxa som har ett älghuvud behöver inte vara en yxa som använts enbart i religösa sammanhang som symbol. Om jag slår dig i huvudet med en sådan - kan jag garantera att det går hål.

Sen när det gäller båtyxor - påminner de iallafall mig mycket om de medeltida stridshammarna, som var försedda med en spets (kallad "korpnäbb") och en hammar del. Stridshammaren användes som kanske bekant för att "avsluta jobbet" så att säga, efter att man huggit av en arm eller ben. Man knackade helt enkelt motståndaren i skallen med hammaren. Spetsen hjälpte till att penetrera pansar (läs hjälm). Nackdelen med detta var att spetsen gjorde att vapnet fastnade, vilket inte hände om man slog med hammardelen. Kan båtyxan haft en liknande funktion. Det finns ju fynd av hjälmar gjorda av benbitar, betar etc. som är samtida med vår stenålder. Kan det även vara så att man har kopierat en design av bronsvapen så som man gjort med flintdolkarna?

Bara en tanke...

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #7 skrivet: december 20, 2011, 20:07 »
Många båtyxor är rent otroligt vackra med underbart driven design. Men de bör vara ganska odugliga som vapen betraktat, kanske. Deras svaga punkt är att materialet är tunt där skaftet är monterat – så det bör vara just där som en sådan yxa spricker i två delar vid ett kraftigt hugg. På vissa av dessa yxor har man försökt kompensera denna svaga punkt med mer material på olika sätt.

Man var alltså medveten om problemet. Det tyder ju på att man faktiskt använde yxan till något praktiskt ändamål.

Yxan är så tung – och den svaga punkten så svag - att när en av yxans ändar träffar ett mål med stor kraft (eller snabbt) så kan enbart vikten av den fria änden + vibrationen som själva träffen ger i målet, medföra att yxan bryts av sin egen tyngd – när yxan träffar bara aningen snett. Ju hårdare material som träffas - dess mer sannolikt är det att båtyxan går i två delar. Ungefär som att ett glas ofta tål att falla från ett bord mot ett trägolv – men går sönder mot ett stengolv.

På vissa av dessa yxor är eggen mycket liten. Det tyder på att man önskade en penetrering av det man högg mot, t.ex ett mjukt huvud. Effekten skulle vara ”god” av en sådan träff. Någon större kraft skulle inte behövas eftersom en liten eggs penetreringsförmåga är mycket god.

Själva yxan är svagt böjd. Om man skaftar den med ett skaft på ca 40-50 cm och högg med den med rak arm skulle yxans böjning medföra en bra fördelning av vibrationer rakt genom yxan vid en träff – vilket minskar risken att den skulle gå sönder vid en träff.

Båtyxans böjning är kanske då en lösning på dess användningsområde? Vilken "diameter" håller båtyxorna i sin böjning? Jag gissade på ett skaft på 40-50 cm – och använd med en rak arm. Det skulle ge en cirkel av ca: 2 meters diameter – passar yxans böjning in i den cirkeln – eller var skaftet längre. Jag tror att det kan vara en del av en lösning för att man skall komma fram till dess verkliga användningsområde. Var skaftet mycket långt kanske det var ryttare som använde denna typ av yxa?

OM båtyxan var ett vapen, alltså en strudsyxa, måste den som använde denna typ av yxa vara mycket väl tränad på att använda den eftersom dess träff måste vara nästan "klockren" för att yxan skall hålla.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #8 skrivet: december 20, 2011, 20:36 »
Har vi inte ristningar som visar väldigt långa yxskaft?

Och - absorberar skaftet kraften om det är långt och tämligen flexibelt? Hamnar då inte kraften i det som träffas mer än i den känsliga yxdelen?


Utloggad Heimund

  • Medlem
  • Antal inlägg: 27
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #9 skrivet: december 21, 2011, 11:24 »
Då ställer jag mig fundering nummer två?

Hur ofta kunde det tänkas att man var tvungen att bruka yxan i ev. strid och hur svårt var det att göra en ny?

Sen en annan sak som ni inte tycks överväga - hur såg ev. taktik ut vid strid? Är det inte mer sannolikt att man riktade slag mot huvudet med denna typ av vapen då den saknar skärande egg? Ex: först ett spjut/pil mot bålen sen yxan mot skallen?

Utloggad Varin

  • Novis
  • Antal inlägg: 3
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #10 skrivet: december 21, 2011, 22:02 »
Jättebra reflektioner! Jag är verkligen inne på att yxorna haft ett rent praktiskt användningsområde. En slitspårsanalys skulle möjligen kunna ge ett svar, men en sådan borde väl redan vara gjord genomanalyserad. Vet någon? Yxtypen är ju ingen svensk företeelse utan förekom överallt i Europa.

 Tittar man på de yxor som ligger i montern på SHM så ser man tydligt skador i eggen. Man kan också anta att de yxorna som ställs ut är de allra finaste och mest formfulländade, vilket innebär att just dessa yxor inte kan anses som representativa för hela kulturen.
 Har inte heller fått någon förklaring till knoppen på den ena sidan. Frågade en guide på SHM som sa att "Ja det gjorde dom för att det skulle se fint ut" Jag sa att det verkar vara ett mycket lättvindigt sätt att komma från ifrån en intressant fråga. Hon blev lätt irriterad och tyckte nog att jag var en osedvanligt jobbig typ.
Det tycks som att man kunnat använda dessa yxor på olika sätt beroende på hur man vänder dom. Om yxan inte tål kraftigare slag så kan man kanske tänka sig att det är ett precisionsverktyg som man med korta precisa hugg bearbetar något material. Kan man i så fall vidare förmoda att den som behärskade denna hantverkskonst var en person som hade en hög social ställning, och därigenom blev yxan också en statussymbol?

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #11 skrivet: december 22, 2011, 00:02 »
OM Båtyxan var ett vapen tror jag att man kan se ”knoppen” (yxnacken) som en motvikt. Principiellt bör det alltså då finnas aningen övervikt på eggsidan, (alternativt en perfekt balans). Mätpunkten är centrum av skafthålet.

En liten övervikt på eggsidan medför att handen känner var eggen finns (efter träning att känna detta). En perfekt balans innebär att man måste titta för att se var eggen är – om inte skaftet var utformat så att man kände var eggen befann sig.

Motvikten i form av en ”kula” gjorde yxan kortare vilket gjorde den enklare att hantera, transportera osv.

 Naturligtvis kan det vara så att denna kula inte alls var någon motvikt, den hade en praktisk funktion som vi inte känner till idag.

En slitspårsanalys vore trevlig att ta del av – men vi får inte glömma att dessa yxor högst troligt har använts av de som hittade den för att testa hur de fungerar…. (jämför smeden som högg ett upphittat vikingasvärd i en sten för att undersöka om det var bar stål i bladet - som naturligtvis gick sönder).

Kanske är de något så trivialt som ett redskap att slå på stora trummor med? Kulan (motvikten) skulle ja vara praktisk för sådan musik…

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #12 skrivet: december 22, 2011, 08:35 »
Intressant vore ju att göra en jämförande studie över olika stridsyxor som man vet har använts av olika folk i världen nästan ända in i nutid. Vilka egenskaper hade sådana yxor? Hur var det med hållfasthet, balans och annat? Vilka material användes, hur utformades de? Hur ser de ut som använts praktiskt i jämförelse med sådana som använts enbart i statussyfte?
Ju äldre desto bättre.

Utloggad Vinstorparn

  • Stammis
  • Antal inlägg: 187
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #13 skrivet: december 22, 2011, 10:16 »
Dessa  ”yxor” har ju ursprungligen sina förebilder i den kontinentala kopparstenåldern.  De tidigaste uttrycken inom Nordeuropeiskt område  för dessa är den tidigneolitiska ”mångkantyxan” ca: 4000.BC  oftast tillverkad i porfyr men vissa fynd i koppar föreligger även inom skandinaviskt område. ( Vågar inte längre bifoga någon bild efter Gorms  klargörande)  Den som inte är bekant med denna yxform kan ju Googla på namnet. I dessa mångkantsyxor (framförallt bland de kontinentala fynden) dyker för första gången det formspråk upp som sedan följer under hela neolitikum och in i Bronsåldern med bl.a utsvängda eggar och  ((änd-knoppar)). Förklaringen på detta ligger förmodligen ursprungligen i det rituella kontextet. Detta symbolspråk  speglas bl.a  i  bärnstenspärlor, dubbeleggade stridyxor  eller i senneolitikums  flintyxor. Under Bronsåldern  formligen exploderar detta formsråk.  Ursprunget ligger gissningsvis i de tidiga medelhavskulturernas symbolspråk.

När det gäller ”båtyxorna” tror jag själv inte på något praktiskt  användningsområde.  Men det är ju bara min egen bedömning. Något avgörande svar  lär vi nog aldrig få. Gudarnas attribut i den symboliska världen är ofta vapen . Tors hammare är bara ett av många exempel.  Kraftfulla symboler,  i människornas värld inte sällan raffinerat tillverkade i svåråtkomliga eller svårbearbetade  material.  Sådana symbolbärande artefakter  kan ha tillverkats enbart för bruk i den religiösa ritualen eller kanske endast syfte att medfölja det manliga könet i graven.  Intressant är i sammanhanget att dessa stridsyxor även tillverkades i miniatyrformat.
”Båtyxorna” är ofta  tillverkade i Basalt.  En av våra hårdaste bergarter.  Tillverkningsförfarandet  har med all säkerhet handlat om både bultning, prickhuggning och slipning.  Detta måste ju i tider utan redskap i modern mening ha varit en kolossalt tidskrävande process. Det kan tom ha handlat om en mansålder.  Ett exempel på detta följer i nedanstående citerad text från en av Oskar Montelius böcker från 1870-talet då det i bl.a  Nordamerika fanns europeiska antropologer som studerade indianstammar fortfarande praktiserande stenåldersteknik.
Den forskare som fördjupat sig mest i de skandinaviska ”Båtyxorna” är Mats P. Malmer.

Citera
Försök visa, huru man kan med de enkla medel,
som stodo stenålderns svenskar till buds, genomborra yxor äfven af
mycket hårda stenslag. Det är väl sant, att lång tid och stort tåla-
mod erfordras för sådana arbeten. Men tiden hade ej samma värde i
stenåldern som i våra dagar, och man har förvånande prof på det
tålamod, de »vilda» folkslagen kunna utveckla vid dylika arbeten. Så
berättas det, att indianerna i Nordamerika stundom använde hela sitt
lif för att göra en tomahåk (stridsyxa) af sten utan att ändå hinna
få den alldeles färdig. Och det finnes små cylindrar af bergkristall,
10—20 cm. långa och omkring 3 cm. i diameter, hvilka infödingame
vid Rio negro i Sydamerika genomboi:rat med sand, vatten och en
böjlig växtstjälk, som rullats mellan händerna mot stenen. Ett sådant
hål fordrar flera års arbete, och för att genomborra de cylindrar, som
höfdingarne bära, åtgå två mansåldrar.


Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #14 skrivet: december 22, 2011, 13:04 »
Intressant med Montelius-citatet. Beträffande den långa tillverkningstiden borde det väl kunna finnas dokumenterat från andra etnografer som vistades i Nordamerika. Någon som vet? (Inte för att jag inte litar på Montelius, men ändå).
Jag är ingen stor anhängare av att skylla allt på "kult", men i fallet med de här praktyxorna från såväl trattbägarkulturen (av porfyr t.ex.) som stridsyxkulturen har jag andå svårt att tro något annat än att de mest varit statusföremål, eller för någon religiös rit. Att de tillverkats också i miniatyr är ju bestickande. Därmed inte sagt att yxorna aldrig huggit i något överhuvudtaget, de kan mycket väl ha brukats ceremoniellt på något vis.

/Mats

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #15 skrivet: december 22, 2011, 15:07 »
Man borde kanske tänka på dessa objekt som 'hammare', häller än som 'yxor'. I så fall har man det 'rituella' aspekt inom räckhåll iom. uttrycket "Tors hammare", vilket onekligen är en manlig aspekt...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #16 skrivet: december 22, 2011, 19:48 »
Jag har aldrig slipat i basalt – men flinta har jag slipat lite bara för att prova på. Jag tillverkade mig en flintkniv genom att knacka fram den, och därefter slipade jag den tills den var slät samt slipade fram en egg på den. Det var ett elände i början eftersom flinta är ett hårt material – men när jag provade på att använda diamantbrynen gick det betydligt bättre – men flintan slet ut diamanbrynet efter ett tag, det har jag aldrig sett hända på andra material faktiskt.

Angående hålborrande, jag tror inte att det tar år att borra ett hål genom basalt. Vanlig sjösand av kvarts, vatten, en rund träpinne, en enkel ställning med en ”pilbåge” som gör att den runda träpinnen roterar, så borde det gå hyggligt snabbt, någon eller några veckors arbete där man sitter i trevligt samspråk med en kompis, äter och dricker gott med kvinnor som passar upp, och männen turas om med att borra. (Lite avkok på flugsvamp gör borrtiden rolig också).

Om borrtiden inte är veckor utan år – då är det inget vapen som jag ser det. Ingen ägnar år åt att borra ett hål när yxan kan gå sönder första gången man använde den…

http://www.simrishamn.se/sv/kultur_fritid/osterlens_museum/byar-pa-osterlen/brantevik/virtuell-utstallning-om-brantevik/6-ovanligt-manga-stridsyxor/

Länken visar det jag tror händer om man träffar lite snett i målet med en båtyxa…

Jag är alltid fundersam när jag läser det där om att stenyxor utformats efter kopparyxor (gäller även huggna flintdolkar). Var det hönan eller ägget som kom först?

Det kan lika gärna vara så att koppar och bronsföremålen kopierades från högt drivna stenföremål. När det gäller flintdolkar sägs det alltid att stenkonstnären även kopierade ”gjutsömmen” på bronsdolken – vilket ställer till problem för mina hjärnceller – tvådelade gjutformar är ju ganska sena företeelser. Före dessa fanns inga gjutsömmar….

Det är väl mer troligt att koppar eller bronsgjutarna använde sig av en modell som redan fanns än att de dels uppfann gjutformen och dels en ny design, båda samtidigt?
”Gjutsömmarna” på flintdolkar tror jag helt enkelt var till för att hålla skaftmaterialet på plats, t.ex lindade läderremsor som byggde upp ett mjukt och skönt skaft att hålla i.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #17 skrivet: december 23, 2011, 08:15 »

Jag är alltid fundersam när jag läser det där om att stenyxor utformats efter kopparyxor (gäller även huggna flintdolkar). Var det hönan eller ägget som kom först?

Det kan lika gärna vara så att koppar och bronsföremålen kopierades från högt drivna stenföremål. När det gäller flintdolkar sägs det alltid att stenkonstnären även kopierade ”gjutsömmen” på bronsdolken – vilket ställer till problem för mina hjärnceller – tvådelade gjutformar är ju ganska sena företeelser. Före dessa fanns inga gjutsömmar….

Den tvådelade gjutformen är på kontinenten äldre än eller lika gamla som våra båtyxor eller senneolitiska flintdolkar. Så gjutsömar efter kopparföremål kan mycket väl vara förebilden för en del av våra stenföremål. Om kopparföremålen i sin tur har förebilder med något som liknar gjutsömar eller dylikt återstår väl att visa.

Ju äldre desto bättre.

Utloggad Vinstorparn

  • Stammis
  • Antal inlägg: 187
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #18 skrivet: december 23, 2011, 10:28 »
Carl Thomas
Det är bra att du intar en kritisk hållning. Det är precis så det ska vara.

Vad beträffar flintdolkarna så är dessa indelade i en kronologisk ordning från  I – VI   efter  bl.a  Lomborg 1973.

http://hgo.academia.edu/JanApel/Papers/1002925/1_Flinthantverk_och_samhalle_i_sodra_Skandinavien_under_senneolitikum_och_tidig_bronsalder

Vad beträffar  ”gjutsömmarna” så är det  IV och V som berörs.  Förebilderna enligt mitt och många andras antaganden bör  framförallt ligga i Únětice-kulturens bronsdolkar i centraleuropa  2300-1600. Men även Klockbägar-kulturens koppar & bronsdolkar kan ha haft ett finger med i spelet. Dessa dolkar, alltså typ IV och V har troligen aldrig varit skaftlindande.  Den sk ”gjutsömmen behöver precis som du säger inte alls vara någon ”gjutsöm.  (Har själv aldrig sett någon bronsdolk från denna period med en sådan)  Sömmen kan mycket väl vara och är troligen en ren utsmyckning.

Dessa flintdolkar är en ren sydskandinavisk företeelse och förekom inte överhuvudtaget när de första koppar och bronsdolkarna dyker upp nere i centraleuropa. Klicka gärna på länken nedan för att se Únětice-kulturens bronsdolkar.

http://www.myarmoury.com/talk/viewtopic.php?p=181350

http://runeberg.org/svfolket/1/0098.html

Här finns även en bild på Bell Beaker Culture`s  dolkar. En replica.  Notera träskaftet och jämför med flintdolk typ IV och V.
http://s8.invisionfree.com/Bronze_Age_Center/ar/t1188.htm

Den lindade dolk som du förmodligen syftar på är en simpel  lancettdolk av  typ I eller  II .Fyndet gjordes i Hannover Tyskland.

http://www.historieboka.no/Modules/historiebok_tidsepoke_tema_artikkel.aspx?ObjectType=Article&Article.ID=2227&Category.ID=1392

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Båtyxa (Hammare)
« Svar #19 skrivet: december 23, 2011, 16:40 »
Tack Vinstorparn, utmärkt lektion!

/Mats