Författare Ämne: Härstammar Sköldungarna från Lund i Uppåkra?  (läst 5819 gånger)

Utloggad alarik36

  • Novis
  • Antal inlägg: 18
    • http://www.expage.com/uppakra
Härstammar Sköldungarna från Lund i Uppåkra?
« skrivet: augusti 10, 2005, 19:43 »
Härstammar Sköldungarna från Lund i Uppåkra?Har man hittat ett hus som troligtvis förekommer i Beowulf!?  I  Beowulf nämns också ett område som kallas Scedenige, otvivelaktigt Skåne. Dess äldsta rekonstruerade namn är *Skadin-aujo, på folkvandringstiden troligtvis *Skadiney i Norden, vikingatid Skáney. Den förväntade formen borde vid en ytlig uppskattning vara Scedeney, men det finns exempel på att nordiska –ey uppfattas som ett mjukt g. Dessutom kan dativformen vara så vanlig att det har färgat av sig på den anglosaxiska: ”fara till *skadineye, lund in *skadineye, köpa i *skadineye.

Fem km söder om Lund har man hittat Skandinaviens Troja. På 1500-talet levde en dansk präst i Skåne som bl.a. upptecknade följande talesätt: "Da Christus lad sig födhe stod Lund og Skanör i fagreste grödhe." -Då Kristus lät sig föda stod Lund och Skanör i fagraste gröda. Man tyckte att det lät underligt, men nyligen fick man veta bättre. Uppåkra, möjligtvis då med namnet Lund, fanns redan som stor by och marknadsplats vid Kr.f. Min teori är att marknadsplatsen kallades Lund(platsen vid offerlunden), medan det heliga området, kultplatsen, viet kallades, inte Uppåkra, men Ullakra(Saxo) eller *Wullakra."Guden Ulls åkrar". Namnet skulle gå tillbaka på *Wulthuz , "majestätisk glans". Dessa rader får en speciell betydelse eftersom man har hittat ett enormt långhus vid rondellen norr om Önsvala(Odhinsware på tidig medeltid), 4 km söder om Uppåkra. Vid en ytlig försöksdatering så fann man en av nordens längsta mjöd-hallar, 50 meter lång. Det fanns inte pengar att gräva ut den, men en hastig datering gav 600-talet minst! Är detta Heorot?

Jag har också tyckt mig kunna spåra namn och myter i Uppåkra-Gullåkratrakten i Beowulf.
Att det finns likheter med anglosaxiska dikter är det inte bara jag som tycker utan Frands Herschend en erkänd arkeolog som bl.a. var med i det för ett år sedan repriserade historie-programmet "Tusenårsresan". Han finner inte bara likheter med Widsith utan också med Beowulf. Han nämner att efter att en hadobard som heter Ingeld, är besegrad, efter att han försökt storma Heorot, hallen så offras han och hans män, och deras spjut förvrids. Just böjda och vridna spjut har hittats i stor mängd norr om kulthuset.  Lars Larsson, en av sydsveriges mest kände arkeolog just nu och grävningsledare i Upp-åkra, anser att Sydsveriges och särskilt skånes roll i både dansk och svensk fornhistoria, har under-skattats grovt(Forskning & Framsteg, 1999:2). Det är bara ett krux, anser jag. Enligt Beowulf så kom Scild från denna plats i  Scedeland. Skjold kallas han på danska och Sköld på svenska, sköld-ungarnas mytiske stamfader. Initiativet till, och grundandet av det danska riket, skulle alltså ha sina tidigaste rötter i Lundabygd! Jag råkade av en slump se en sida om en sägen kring Gullåkra mosse med detaljer som liknar Beowulfsagan.  Är detta ett sammanträffande eller? I sägnen förtäljs om en kvinnlig varelse som kan byta skepnad, hon spökar, får folk att gå vilse och gör dem sjuka. Och precis som Grendels moder(varelserna i Beowulf)så har hon en manlig följeslagare och halshuggs som straff för sina dåd. http://www.allatelefonkataloger.com/mystik/ghost/SE_sskap069.html I  Beowulf nämns också ett område som kallas Scedenige, otvivelaktigt Skåne. Dess äldsta rekonstruerade namn är *Skadin-aujo, på folkvandringstiden troligtvis *Skadiney i Norden, vikingatid Skáney. Scedeland skulle kunna vara en större enhet, kanske i stort sett syftande på det som kallas Skåneland idag. Skåne, Halland och möjligtvis Blekinge.Det är ett typiskt västgermanskt, eller saxiskt, frisiskt och angliskt drag om man så vill, att a:et i grundordet förändras till e eller i om det är ett e ller i i ändelsen i stor utsträckning. Ett exempel är att daner heter denes, ett annat är att angler heter engles osv, även om bygden de bebor heter Angeln. Bertil Helgesson en erkänd forskare inom arkeologi har länge forskat i likhet-er i fornfynd mellan Skåne och Själland på bl.a. 400-och 500-talet, och dragit slutsatsen att man i västra Skåne såg sig själva som daner under folkvandringstiden. Det kan vara dessa invånare i västra Skåne som kallas halvdaner i Beowulf. I uppåkra finns ett kulthus med mottagningshall, ett 13x8 stort hus, har hittats 100m söder om kyrkan. Vid sidan om den, uppmätt men ej utgrävd, finns en hall på över 300 m2. Alltså är storhallen ca 8x40 m2.  I Beowulf nämns också en trolltjärn, mosse som hjälten tågar till. I närheten av Uppåkra finns en av Nordens äldsta offermossar. Den i Gullåkra har använts sedan stenåldern. Användes gjordes den också av bosättningar vid Torreberga, Nevishög, Görslöv och Önsvala osv.

Enligt Ingemar Nordgren i Goterkällan: s 158: "Lotte Hedeager kommenterar Bröndsteds på Procopius baserade framställning som menar att jutarnas utvandring skulle bero på aggression från danerna, som antas ha kommit från svenska fastlandet och drivit bort dessa". Hedeager håller inte med om att danerna kom från Sverige. Hon säger att det var en intern dansk affär, men säger att den nya krigarideologin, odenkulten, ligger bakom emigrationen. Det verkar möjligt att uppfattningen, att danerna skulle ha utgått från svearna eller svearnas och göternas fastland, går att spåra i Beowulf. Där finns tecken som tyder på att göterna är högt respekterade hos danerna. Denna respekt går enklast förklara med att de verkligen tog del i den danska expansionen västerut. De betraktas som ett broderfolk, vapenbröder. Att göterna, geatas verkligen hade en aktad ställning hos danerna bekräftas av Beowulf: 391-395:
"Segerrike ädling!
Östdaners drott låter mig hälsa
att er härkomst han känner,
han bjuder er vara
välkomna hit
I tappre som seglat
över svallande våg"

Göternas deltagande i expansionen västerut bekräftas också anser jag i Illerup I och från  200-talet. Fynden av ca. 150 kammar och 100 eldstål av götiskt eller sydöstnorskt ursprung, har av danska arkeologer bl.a. Jörgen Ilkjaer tolkats som ett västsvenskt anfall på Danmark. "Där försvarade Dan-mark för första gången sitt territorium mot Sverige." Ett anfall som tydligen slog allvarligt fel. Men det är mer troligt anser jag att Illerup var en del av danernas expansion västerut. Att danerna misslyck-ades till en början med erövringen anser också Lotte Hedeager: "Det skulle också verka rimligt om det östdanska kungadömet hade försökt att utvidga sitt maktområde längre västerut, ett försök som misslyckades." Det finns fynd från vapenlösa gravar i Illerup ådal av liknande svärdsgehäng från Själland som bekräftar utbyte mellan östra och västra Danmark. De vapenlösa gravarna kan förklaras med att de levande behövde dem bättre. En annan lösning är att innehavaren helt enkelt var på den förlorande sidan i ett slag nära Illerup och begravdes med heder, men hans vapen offrades i Illerup mossjö. Beowulf 1007-1013:
"De byggde ett bål,
och det bästa guld
vart hämtat ur skattkammarn;
härskyldungarnas
främste kämpe
var färdig att brännas
blodig järnskjorta
fanns att skåda
svinbild gyllene,
stålhård vildgalt
stridsmän många

Sedan har jag också sett på namnen i Beowulf. Jag ville undersöka om det fanns någon koppling mellan Lundabygden och de namn som förekommer i sagan. I sagan förekommer det namn som Hnef, Hengest och hans daner som kämpat mot  Finns jutar och hans friser(Beowulf 1063). Bynamnet Nevishög betyder troligtvis Hnefs hög. Ja, namnet Finn behöver ingen presentation i Lundatrakten. Det är som alla vet namnet på en jätte som enligt gammal sägen skulle ha både byggt och försökt störta omkull Lunds domkyrka. Kanske var det så att Finn från början i sägnerna hade var en stor kämpe och hövding som man både respekterade och fruktade. När kyrkan kom till Lund så blev det en del av den folkliga mytbildningen, att det var Finn och inte Simson som stod och försökte välta kyrkan i kryptan. Det föll sig naturligt att kyrkan ville ombilda en del sägner som ansågs "hedniska". Kunde man använda namnet Finn istället till en uppbygglig kyrklig legend så kunde det användas till något gott, tyckte man.  Ännu märkligare blir det när man läser Ingelman-Sundbergs bok om vikingar, och får reda på att ett likadant silverlejon som har hittats i Uppåkra från tidsperioden början av 800-talet, har blivit funnet i Gorms grav i Jelling från tidsperioden EFTER denna. Det rör sig om av allt att döma ett tidigt försök att ta efter de kontinentala härskarnas riksregalier. Den från Uppåkra har bedömts vara tidigare.

Se gärna mer på:
http://www.expage.com/uppakra/

Jag hoppas ni har överseende med bristerna  på min hemsida, och att ni skulle kunna vara så vänliga att ni skrev något i min gästbok.

Vänliga hälsningar från en historieintresserad

Håkan Liljeberg

Telnr: 046-130343
E-post: hakan36@spray.se

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
Härstammar Sköldungarna från Lund i Uppåkra?
« Svar #1 skrivet: augusti 11, 2005, 08:58 »
Lite för skojs skull.... angående Jordanes uppräkning av de germanska stammarna (mäkta populärt hos mina danska kollegor :-))

"Och när denne har beskrivit svearna fortsätter han: "också danerna som utgår från deras stammar och som har jagat ut herulerna från deras boplatser utmärker sig bland Skanzas folk.""
Qui tacet, consentit