Författare Ämne: Ny här  (läst 3911 gånger)

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
Ny här
« skrivet: oktober 30, 2011, 23:58 »
Hej alla!
Innan jag fortsätter på detta forum så vill jag bara kolla om jag förblir hatad här eller accepterad?
Då kör vi igång, jag har som hobby att söka med metalldetektor, varje fynd jag hittar så kommer skatt känslan som man hade som barn. Jag har kört nu tillsammans med en vän med tillstånd av både länsstyrelse som markägare under snart 2år. (Detta år var mer aktivt)

Mitt anseende är att hitta förlorade/tappade föremål, aldrig fel om det ger lite mer klirr i kassan, men jag skulle aldrig sälja ett fornfynd! NÅGONSIN! Då jag varit intresserad av historia sedan barnsben och uppvuxen på Gotland så har jag alla grunder till att ha ett intresse som detta  ;)

Sedan är det härligt att kunna bistå med att lämna in eventuella fornfynd när de kommer att hittas.
Jag har funderat på att läsa arkeologi på distans och yrkesmässigt vara en arkeolog hade vart drömjobbet,dock har jag hört att de är underbetalade samt i inget stort behov att anställa nya i Sverige, det jag är ute efter i detta forum är att lära mig och kanske få tipps och råd.  :)

Man kan se mig som en ärlig amatörarkeolog eller sakletare som polisen anser en att vara  ;D

Nu har jag pressenterat mig, vad är det för folk som befinner sig här, kanske fler som jag om inte äkta arkeologer?  :P

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ny här
« Svar #1 skrivet: oktober 31, 2011, 08:54 »
Inte alla här är arkeologer, själv är jag konservator. Har dock lite arkeologisk utbildning i ryggsäcken. Men det intressanta med det här forumet är just mötet mellan arkeologer och icke-arkeologer i diskussion (enligt mig).

Ser inget fel i metalldetektering så länge som man har tillstånd. Vi hade ett givande samarbete med de lokala metalldetektörerna i och utanför Stavanger när jag jobbade på det arkeologiska museet där. Det var till och med så att metalldetekterarna hjälpte till med att hitta plundrare och med att utbilda dem genom att vara ute i fält och hålla ett öga öppet.

Det är bra att du har inställningen att inte sälja fornfynd. De tillhör ju trots allt oss alla (allmänheten) och säljs de till en privat samlare så går all information om varifrån föremålet kommer förlorad. Fyndrika platser berövas på sin status och bygder som egentligen skulle anses intressanta rent historiskt kan istället te sig fyndfattiga bara för att några få människor vill ha dem hemma hos sig själva än på muséer.

Välkommen hit! :)

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #2 skrivet: oktober 31, 2011, 18:51 »
Inte alla här är arkeologer, själv är jag konservator. Har dock lite arkeologisk utbildning i ryggsäcken. Men det intressanta med det här forumet är just mötet mellan arkeologer och icke-arkeologer i diskussion (enligt mig).

Ser inget fel i metalldetektering så länge som man har tillstånd. Vi hade ett givande samarbete med de lokala metalldetektörerna i och utanför Stavanger när jag jobbade på det arkeologiska museet där. Det var till och med så att metalldetekterarna hjälpte till med att hitta plundrare och med att utbilda dem genom att vara ute i fält och hålla ett öga öppet.

Det är bra att du har inställningen att inte sälja fornfynd. De tillhör ju trots allt oss alla (allmänheten) och säljs de till en privat samlare så går all information om varifrån föremålet kommer förlorad. Fyndrika platser berövas på sin status och bygder som egentligen skulle anses intressanta rent historiskt kan istället te sig fyndfattiga bara för att några få människor vill ha dem hemma hos sig själva än på muséer.

Välkommen hit! :)
Ahhh, en possetiv respons  ;D
Konservator, se där. Jag har försökt att läsa till mig information om att konservera fynd, kan tänka mig att det blir lite svårt för en privat person, hittils har jag fått tips om att låta fynden ligga i destillerat vatten tills de blir indränkta ett par dagar, sedan koka dom i smält stearin/wax. Just nu har jag 2st koppar mynt som ligger i EDTA lösning då dom nästan är helt otydliga och oxideringen har slagit till.

Jag tycker att Sverige även skall se över just åldern för vad som räknas som ett fornfynd, 100år är för mycket, jag som tycker om div antikviteter borde då snart öppna ett museum  ;)
Men självfallet gör ett riktigt fornfynd mer stolthet där allmänheten kan se det! Sedan skall ju en hittelön självfallet utgå, nu skall man ju inte utgå att någon förväntar sig få rikedomar genom att söka på gravfält, utan att den personen gjort sin egen efterforskning av just en plats som tidigare aldrig nämnts i modern tid.

Min dröm är att hitta något riktigt stiligt ex från Vendel perioden hade inte vart fel  8) Har planer för att se om man kan försöka hitta byar från tiden där riket bestod av flera små riken, tror att bergakungens sal skulle kunna vara en utmaning. (om den nu existerat) Men rykten är jju sanna från en grund.

Sedan skulle dödmarchen vara av intresse då enligt anteckningar från en man som var gränsbevakare under 1700 talet skrev att han såg rester av de karoliner längs buskar och träd.
Härligt att möta en som förstår vår hobby, och om jag ser någon plundra lovar jag dig att jaga den med spaden som jag har med mig!  >:D
 Hur länge har du vart konservator, om jag får fråga av min nyfikenhet? Tack för välkomnandet. :)

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ny här
« Svar #3 skrivet: november 01, 2011, 08:56 »
Ahhh, en possetiv respons  ;D
Konservator, se där. Jag har försökt att läsa till mig information om att konservera fynd, kan tänka mig att det blir lite svårt för en privat person, hittils har jag fått tips om att låta fynden ligga i destillerat vatten tills de blir indränkta ett par dagar, sedan koka dom i smält stearin/wax. Just nu har jag 2st koppar mynt som ligger i EDTA lösning då dom nästan är helt otydliga och oxideringen har slagit till.

Ja, just konserveringen är en anledning till att det är bättre att låta museer ta hand om viktiga fynd. Det är inte riktigt så enkelt som du skriver, risken är att du förstör föremålen om du bara lägger dem i destillerat vatten, allt beroende på vilket material de består av förstås.

Jag tycker att Sverige även skall se över just åldern för vad som räknas som ett fornfynd, 100år är för mycket, jag som tycker om div antikviteter borde då snart öppna ett museum  ;)
Men självfallet gör ett riktigt fornfynd mer stolthet där allmänheten kan se det! Sedan skall ju en hittelön självfallet utgå, nu skall man ju inte utgå att någon förväntar sig få rikedomar genom att söka på gravfält, utan att den personen gjort sin egen efterforskning av just en plats som tidigare aldrig nämnts i modern tid.[/url]

Nu kanske jag missförstår dig, men själv är jag av den inställningen att om man söker med detektor som hobby, för att man tycker det är spännande, så behöver man ingen hittelön. Om man gör det för att bli rik, så har man valt fel hobby.

Det är något som sagts gång på gång av detektorister jag pratat med, och jag tror och hoppas att alla seriösa detetkorentusiaster har samma inställning.

Härligt att möta en som förstår vår hobby, och om jag ser någon plundra lovar jag dig att jaga den med spaden som jag har med mig!  >:D
 Hur länge har du vart konservator, om jag får fråga av min nyfikenhet? Tack för välkomnandet. :)

Jag är ganska ny inom området. Har jobbat ett par år.

Bra att du ska hålla ett öga öppet, och angående att förstå detektorhobbyn, så var det inte så svårt, när man pratade med folket från Rygene detektrorklubb. De framförde sina argument tydligt och var som sagt också strikt emot plundring av fornminnen.

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #4 skrivet: november 01, 2011, 10:49 »
Ja, just konserveringen är en anledning till att det är bättre att låta museer ta hand om viktiga fynd. Det är inte riktigt så enkelt som du skriver, risken är att du förstör föremålen om du bara lägger dem i destillerat vatten, allt beroende på vilket material de består av förstås.

Jag är ganska ny inom området. Har jobbat ett par år.

Bra att du ska hålla ett öga öppet, och angående att förstå detektorhobbyn, så var det inte så svårt, när man pratade med folket från Rygene detektrorklubb. De framförde sina argument tydligt och var som sagt också strikt emot plundring av fornminnen.
Nu menar jag metall som järn,silver,zink?
Samt kan jag fråga, zink är det som blir rött efter ha legat i marken ett tag, hur får jag fram orginalmetallen utan att skada ytan?

Jag tycker att det är en självklarhet att en hittelön skall utgå om man snubblar över en skatt, oddsen på det är ju minimala. Ex som i England. Men  detta skall ju ej gälla områden som är fornmärkta, om nu förslag 1 kommer att gälla? Om nu man skall konkurera mot den svarta marknaden, skulle man kunna kanske sätta en hittelön snäppet under vad den är värd på svarta marknaden, detta lär ju resultera att mindre tar en sån risk? Eller är jag vimsig nu.. Nu kan jag bara tala för mig själv, jag lämnar ju in i vilket fall om ngt wow fynd skulle påträffas,men du kanske förstår tanken. Om man inte skulle ge ngt alls, hamnar vi i samma ruta igen som idag gällande plundring?

Hur lång var utbildningen som konservator ?
Snart 70st som läst detta och du e den enda som svarat, hmm.
Ha en fortsatt trevlig dag!

Utloggad raxvald

  • Novis
  • Antal inlägg: 15
SV: Ny här
« Svar #5 skrivet: november 01, 2011, 18:41 »
Metalldetektering är bra om man till exempel går över en åker och plockar saker i ploglagret. Där skulle ju de flesta fynd förstöras ganska snabbt. Problemet är väl om man gräver djupare och gräver bort kulturlager för att nå metallfynd djupare ner.

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #6 skrivet: november 02, 2011, 12:01 »
Metalldetektering är bra om man till exempel går över en åker och plockar saker i ploglagret. Där skulle ju de flesta fynd förstöras ganska snabbt. Problemet är väl om man gräver djupare och gräver bort kulturlager för att nå metallfynd djupare ner.
Hej,
jo du har en poäng där, men som sagt föremålet kommer upp och kan bevaras av ex Sindre  8)
Även om man förstår kulturlagret kring föremålet, är väl beroende på om föremålet ligger i en grund av en bostad/eldstad? Oftast är det tappade/glömda föremål som dyker upp. Oftast kan man se på en ny plöjd åker om det finns täcken på ett tidigare hushåll, mana skall ha syn som en falk, då skärvor dyker upp.

Den enda åkern jag har kört var i Norge, men ingen i Sverige än så länge, men nästa år hoppningsvis. Jag har några åkrar i sikte. ;)

Utloggad raxvald

  • Novis
  • Antal inlägg: 15
SV: Ny här
« Svar #7 skrivet: november 02, 2011, 13:03 »
Bara en kuriosafråga: Hur djupt ner hittar man metall med en detektor?

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #8 skrivet: november 02, 2011, 13:15 »
Bara en kuriosafråga: Hur djupt ner hittar man metall med en detektor?
Oj, jag det är väldigt varierande på hur stort göremålet är, men mynt vanlig 1 krona, kanske 20-30cm ned på en ordinarie gräsplan.
Raxvald, är du arkeolog?  :)

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ny här
« Svar #9 skrivet: november 02, 2011, 14:28 »
Hej,
jo du har en poäng där, men som sagt föremålet kommer upp och kan bevaras av ex Sindre  8)
Även om man förstår kulturlagret kring föremålet, är väl beroende på om föremålet ligger i en grund av en bostad/eldstad? Oftast är det tappade/glömda föremål som dyker upp. Oftast kan man se på en ny plöjd åker om det finns täcken på ett tidigare hushåll, mana skall ha syn som en falk, då skärvor dyker upp.

Nja, när det gäller förhistoriska föremål så är kontexten mycket viktig, och få föremål man hittar är enbart "tappade" eller "glömda". Idag vet vi tex att de flesta myntdepåer har begravt i just husgrunder, och inte ute i skogen som man trodde förr. Även om kontexten inte är en byggnad eller konstruktion så kan äldre metallföremål som inte störts att tex plöjning nästan alltid knytas till diskreta kulturlager, vilka i sin tur kan kopplas till specifika perioder av aktivitet. Därför är det jätteviktigt att man inte bara gräver upp metallföremålen man hittar när man använder metalldetektor utanför plöjda åkrar.

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #10 skrivet: november 02, 2011, 14:44 »
Nja, när det gäller förhistoriska föremål så är kontexten mycket viktig, och få föremål man hittar är enbart "tappade" eller "glömda". Idag vet vi tex att de flesta myntdepåer har begravt i just husgrunder, och inte ute i skogen som man trodde förr. Även om kontexten inte är en byggnad eller konstruktion så kan äldre metallföremål som inte störts att tex plöjning nästan alltid knytas till diskreta kulturlager, vilka i sin tur kan kopplas till specifika perioder av aktivitet. Därför är det jätteviktigt att man inte bara gräver upp metallföremålen man hittar när man använder metalldetektor utanför plöjda åkrar.
Ahh, nnu hänger jag med, det är ju bara att sluta gräva om det skulle komma mynt efter mynt. Ringa länsstyrelsen direkt.  :D
Jag hängde först inte med i ''kontexten'', men nu hänger jag med, det lagret från den tiden kan ge er mycker information, om denna förstörs kan det bli svårt att se när den grävdes ned?,eller hur förhållandet såg ut?

Jag hoppas på licens alternativet angående till årsskiftet, aldrig fel med utbildning,sedan kanske man kan ta med en arkeolog med sig från någon länsstyrelse så söker man tillsammans?

Sedan kan jag fråga, hur kommer det sig att koppar mynt oftast är helt omöjliga att indintifiera än andra som kan hittas? Är detta beroende på halter i marken, eller vad mynten utsattes för innan den hamna under backen?

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ny här
« Svar #11 skrivet: november 02, 2011, 15:09 »
Jag hängde först inte med i ''kontexten'', men nu hänger jag med, det lagret från den tiden kan ge er mycker information, om denna förstörs kan det bli svårt att se när den grävdes ned?,eller hur förhållandet såg ut?

Precis. Kontexten är det sammanhang som föremålet hittas i. Ett mynt, spänne eller något annat föremål säger oss inte så mycket i sig. Däremot så kan man genom dess kontext ta reda på mycket mer om föremålet - hittades det i ett kulturlager från en boplats, eller handlar det om en depå nedlagd i tex en våtmark? Finns det konstruktioner i närheten? På vilket djup hittades föremålet? Var det nedgrävt genom äldre kulturlager eller låg det i (och är därmed samtida med) ett kulturlager? Finns det tecken på att det deponerats i en behållare (tex genom mörkfärgad jord runt föremålet)? Om det finns sot och brända ben runt föremålet skulle det kunna p handla om en gravanläggning utan (eller med förstörd) överbyggnad, osv.

Rent principiellt så har jag ingenting emot ansvarstagande metalldetektorsökning. Däremot så anser jag att det är jätteviktigt att man inte bara gräver en grop, plockar upp föremålet och så är man klar. Om det görs på fel sätt så försvinner massor av kunskap. Därför är plöjda åkrar bättre ställen att söka på än hagmark med potentiellt oförstörda kulturlager, för där är det troligare att det man hittar ligger i ploglagret och redan förlorat sin ursprungliga kontext.   

Sedan kan jag fråga, hur kommer det sig att koppar mynt oftast är helt omöjliga att indintifiera än andra som kan hittas? Är detta beroende på halter i marken, eller vad mynten utsattes för innan den hamna under backen?

Om ett mynt går att identifiera beror framför allt på vad det är gjort av. Kopparmynt är de vanligaste mynten under historisk tid, men koppar ärjas fort när det ligger i marken. Hur ärjat det sedan blir beror på tex markens pH-värde och hur mycket vatten det släpper igenom.
Mynt som har cirkulerat länge innan de deponeras i marken är även mer slitna än mynt som bara använts en kort tid. Generellt sett, ju längre de har cirkulerat, desto otydligare blir deras yta.
Mynt av silver och guld slits också medan de cirkulerar, men de klarar sig mycket bättre i marken är mynt av koppar. Guld ärjas i stort sett inte alls, medan silver får en oxiderad yta som ganska lätt går att återställa. 

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #12 skrivet: november 02, 2011, 16:10 »
Precis. Kontexten är det sammanhang som föremålet hittas i. Ett mynt, spänne eller något annat föremål säger oss inte så mycket i sig. Däremot så kan man genom dess kontext ta reda på mycket mer om föremålet - hittades det i ett kulturlager från en boplats, eller handlar det om en depå nedlagd i tex en våtmark? Finns det konstruktioner i närheten? På vilket djup hittades föremålet? Var det nedgrävt genom äldre kulturlager eller låg det i (och är därmed samtida med) ett kulturlager? Finns det tecken på att det deponerats i en behållare (tex genom mörkfärgad jord runt föremålet)? Om det finns sot och brända ben runt föremålet skulle det kunna p handla om en gravanläggning utan (eller med förstörd) överbyggnad, osv.

Rent principiellt så har jag ingenting emot ansvarstagande metalldetektorsökning. Däremot så anser jag att det är jätteviktigt att man inte bara gräver en grop, plockar upp föremålet och så är man klar. Om det görs på fel sätt så försvinner massor av kunskap. Därför är plöjda åkrar bättre ställen att söka på än hagmark med potentiellt oförstörda kulturlager, för där är det troligare att det man hittar ligger i ploglagret och redan förlorat sin ursprungliga kontext.   

Om ett mynt går att identifiera beror framför allt på vad det är gjort av. Kopparmynt är de vanligaste mynten under historisk tid, men koppar ärjas fort när det ligger i marken. Hur ärjat det sedan blir beror på tex markens pH-värde och hur mycket vatten det släpper igenom.
Mynt som har cirkulerat länge innan de deponeras i marken är även mer slitna än mynt som bara använts en kort tid. Generellt sett, ju längre de har cirkulerat, desto otydligare blir deras yta.
Mynt av silver och guld slits också medan de cirkulerar, men de klarar sig mycket bättre i marken är mynt av koppar. Guld ärjas i stort sett inte alls, medan silver får en oxiderad yta som ganska lätt går att återställa.
Ahh, en mycket god förklaring, jag måste fråga, är du en arkeolog?
Jag vill lära mig kunna se allt sådant, med det kommer nog. Det är ju mer än att bara gå ut och söka, man måste ha ögonen med sig anser jag. vara ett måste. Nu till höst skall jag sätta mig in i strandlinjer, för att försöka få ett perspektiv över det mesta. Sedan kan jag fråga, vägar som ex E18 är väll från början inte en original väg? Utan att ofta brukar dom ligga vid sidan av och ibland flera stycken och vissa som försvunnit med åldern.

Men fynd som ex guld, så är det bara hoppas att inte ett järnföremål legat bredvid, samma gäller ju silver.
Jag lyckades hitta min första guldring i år från 1955, den såg inte ut att ha legat i marken alls, så jag kan tänka mig känslan att hitta ett föremål från medeltiden, känslan att vara först att hålla den på 4-600år  :D
Om du är Arkeolog, så måste jag fråga, vad är det vackraste du hittat?


Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ny här
« Svar #13 skrivet: november 02, 2011, 16:11 »
Nu menar jag metall som järn,silver,zink?
Samt kan jag fråga, zink är det som blir rött efter ha legat i marken ett tag, hur får jag fram orginalmetallen utan att skada ytan?

Både järn och koppar kan ha röda korrosionsytor. Järn framför allt om det utsätts för höga temperaturer, och koppar har oftast en röd korrosion närmast metallen, så om den grönan korrosionen slits bort blir kopparmyntet rött.

på gamla föremål så är inte metallen heller original. Själva "originalytan", d.v.s. där alla detaljer finns, ligger i korrosionen. Det är därför inte bra att "Strippa" ett föremål ner till metallen. Är det nyare föremål, eller föremål som skall behållas av pedagogisk anledning kan man ibland strippa föremålen för att visa på metallen, men andra föremål (d.v.s. alla museiföremål) tar mer skada av ta fram metallen.

Jag tycker att det är en självklarhet att en hittelön skall utgå om man snubblar över en skatt, oddsen på det är ju minimala. Ex som i England. Men  detta skall ju ej gälla områden som är fornmärkta, om nu förslag 1 kommer att gälla? Om nu man skall konkurera mot den svarta marknaden, skulle man kunna kanske sätta en hittelön snäppet under vad den är värd på svarta marknaden, detta lär ju resultera att mindre tar en sån risk? Eller är jag vimsig nu.. Nu kan jag bara tala för mig själv, jag lämnar ju in i vilket fall om ngt wow fynd skulle påträffas,men du kanske förstår tanken. Om man inte skulle ge ngt alls, hamnar vi i samma ruta igen som idag gällande plundring?

Jag förstår varför hittelön finns nu, men som sagt, så många hobbydetekterare säger att de inte gör det för pengarnas skull, så då frågar jag mig själv varför det skall finnas kvar? Förhoppningsvis skall man ju inte behöva konkurrera med svarta marknaden angående hobbydetekterare..

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Ny här
« Svar #14 skrivet: november 02, 2011, 16:11 »
Hur lång var utbildningen som konservator ?

3 år på högskola för en bachelor, 2 till för en master. Sen är det inte så jättemycket praktisk utbildning, utan man får ta det mesta praktiska under praktiken. Det finns 3 inriktningar: Arkeologisk/Allmän, Måleri och Textil/Papper. Utbildningen fokuserar på konserveringskemi, konserveringsetik och specialkunskap inom varje fält. Utbildningar finns t.ex. i Göteborg: http://www.conservation.gu.se/utbildning/program/konservator/

Ahh, nnu hänger jag med, det är ju bara att sluta gräva om det skulle komma mynt efter mynt. Ringa länsstyrelsen direkt.  :D
Jag hängde först inte med i ''kontexten'', men nu hänger jag med, det lagret från den tiden kan ge er mycker information, om denna förstörs kan det bli svårt att se när den grävdes ned?,eller hur förhållandet såg ut?

Jo, kontexten är det absolut viktigaste att ha i åtanke. Utan kontext är föremålen utan sin historia och egentligen vetenskapligt helt värdelösa. Om jag skulle få in ett helt unikt föremål som ingen visste var det kom ifrån, så skulle det visserligen vara ett häftigt föremål, men det skulle vara så mycket mer värt om man kunde säga var det hittades och därmed lägga till en historia, kunna se vem föremålet har tillhört o.s.v. Ett föremål utan kontext vet man inte varifrån det kommit. Man kan kanske säga att den har en viss stil, men kommer det från Halland, Norrland, Ryssland, Nordamerika eller var?

Sedan kan jag fråga, hur kommer det sig att koppar mynt oftast är helt omöjliga att indintifiera än andra som kan hittas? Är detta beroende på halter i marken, eller vad mynten utsattes för innan den hamna under backen?

Olika material påverkas olika i jorden. Det påverkas också olika beroende på om området är försurat, nära salt hav, torrt eller blött etc. Koppar är en relativt stabil metall om man jämför med t.ex. järn, men om man jämför med silver eller guld, som knappt korroderar, så verkar koppar onekligen vara instabil. Allt beror på vad man jämför med. Ändå så expanderar inte kopparkorrosion på samma sätt som järnkorrosion. Jämför ett järnföremål och ett kopparföremål som legat i samma jord, så är ofta järnföremålet omgett med en krusta av t.ex. sand eller jord som fastnat i korrosionen då den expanderat, medan kopparföremålet kan ha en "fin" yta. Den ytan på kopparföremålet är då ofta originalytan, även om den består av korrosion, medan den ytan du har på järnkrustan kan behöva rensas bort för att komma ner till originalytan, just p.g.a. att järnkorrosionen expanderat. Originalytan ligger dock fortfarande i korrosionen, bara en bit in.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Ny här
« Svar #15 skrivet: november 02, 2011, 17:21 »
Ahh, en mycket god förklaring, jag måste fråga, är du en arkeolog?

Ja, jag är arkeolog. Dock relativt nybakad sådan.

Sedan kan jag fråga, vägar som ex E18 är väll från början inte en original väg? Utan att ofta brukar dom ligga vid sidan av och ibland flera stycken och vissa som försvunnit med åldern.

Nej, E18 är ingen gammal väg utan fick det mesta av sin sträckning när den byggdes. Dagens vägnät är en salig blandning av gamla och nya vägdragningar, och även moderna vägar som följer gamla vägars dragningar gör ofta avstickare från den ursprungliga dragningen här och där.
Generellt sett så är i stort sett alla motorvägar och motortrafikleder sentida. Störst chans att hitta gamla vägar har man på landsbyggden. Snirkliga vägar som binder samman byar kan ofta ha hög ålder, liksom byvägar inne i byarna. Även äldre vägar som binder samman större städer kan ha hög ålder, tex gamla vägen mellan Stockholm och Uppsala.
Om man är nyfiken på om en väg är gammal eller inte så finns det en enorm samling gamla kartor över hela Sverige på Lantmäteriets hemsida. Där kan man hitta topografiska och ekonomiska kartor från 1800-talet över i stort sett vilket område man än är intresserad av, och storskaliga kartor av olika slag från 1600-talet och framåt för stora delar av landet. Ju tidigare en väg är belagd i kartmaterialet desto äldre är den troligtvis.

http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Entrance.aspx?id=66

Om du är Arkeolog, så måste jag fråga, vad är det vackraste du hittat?

Det vackraste? Hm... svårt att säga. Jag har hittat guld, men det var bara en fragmentarisk ten i en plundrad folkvandringstida grav, så inte så vackert. Jag har hittat några riktigt fina glaspärlor från vendeltid och vikingatid, och de har ju fördelen att de inte påverkas av att ligga i jorden så man ser på en gång hur fina de är. Men vinner gör nog huvudet av en marmorstaty i naturlig storlek av en grekisk gud som jag var med och grävde fram i Rom för några år sedan.     

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #16 skrivet: november 02, 2011, 19:16 »
Både järn och koppar kan ha röda korrosionsytor. Järn framför allt om det utsätts för höga temperaturer, och koppar har oftast en röd korrosion närmast metallen, så om den grönan korrosionen slits bort blir kopparmyntet rött.

på gamla föremål så är inte metallen heller original. Själva "originalytan", d.v.s. där alla detaljer finns, ligger i korrosionen. Det är därför inte bra att "Strippa" ett föremål ner till metallen. Är det nyare föremål, eller föremål som skall behållas av pedagogisk anledning kan man ibland strippa föremålen för att visa på metallen, men andra föremål (d.v.s. alla museiföremål) tar mer skada av ta fram metallen.
Okej, när jag har hittat en militärknapp så använde jag ättika och salt,sedan skrapade jag lätt mot en platt metallyta, gick bra,men frågan hur bra det är för metallen  :-\
Jag förstår varför hittelön finns nu, men som sagt, så många hobbydetekterare säger att de inte gör det för pengarnas skull, så då frågar jag mig själv varför det skall finnas kvar? Förhoppningsvis skall man ju inte behöva konkurrera med svarta marknaden angående hobbydetekterare..
Jag tror många av de som detekterar inte skulle neka en hittelön,men som mänsklig tror jag man svarar att man inte vill tjäna något på det? Jag tänker på alt 2, att det blir som ex Usa/Norge, ok att gräva så länge ok från markägaren. Självfallet kommer fynd att lämnas in, men om någon skulle hitta en skatt, så har man minskat chansen ännu mer med att det finns än summa att få, än inget? Så den kommer rätt. Det kommer alltid att finnas rötägg,tyvärr.  >:D

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #17 skrivet: november 02, 2011, 19:31 »
3 år på högskola för en bachelor, 2 till för en master. Sen är det inte så jättemycket praktisk utbildning, utan man får ta det mesta praktiska under praktiken. Det finns 3 inriktningar: Arkeologisk/Allmän, Måleri och Textil/Papper. Utbildningen fokuserar på konserveringskemi, konserveringsetik och specialkunskap inom varje fält. Utbildningar finns t.ex. i Göteborg: http://www.conservation.gu.se/utbildning/program/konservator/
Jag läste lite lätt om det, intressant med att man kan välja praktiken utomlands,det hade vart mäktigt,vart valde du din?
Jo, kontexten är det absolut viktigaste att ha i åtanke. Utan kontext är föremålen utan sin historia och egentligen vetenskapligt helt värdelösa. Om jag skulle få in ett helt unikt föremål som ingen visste var det kom ifrån, så skulle det visserligen vara ett häftigt föremål, men det skulle vara så mycket mer värt om man kunde säga var det hittades och därmed lägga till en historia, kunna se vem föremålet har tillhört o.s.v. Ett föremål utan kontext vet man inte varifrån det kommit. Man kan kanske säga att den har en viss stil, men kommer det från Halland, Norrland, Ryssland, Nordamerika eller var?
Så man kan se vart föremålet kommer från med hjälp av kontexten, är det via partiklar, som tillhör natur osv, sedan ser man via karta beroende på halter vart den passar in? Jag börjar förstå argumentet som paragraf ryttarna till styrelser som arkeologer (de konservativa) vill ha ut, nu menar jag inte alla! ;D
Olika material påverkas olika i jorden. Det påverkas också olika beroende på om området är försurat, nära salt hav, torrt eller blött etc. Koppar är en relativt stabil metall om man jämför med t.ex. järn, men om man jämför med silver eller guld, som knappt korroderar, så verkar koppar onekligen vara instabil. Allt beror på vad man jämför med. Ändå så expanderar inte kopparkorrosion på samma sätt som järnkorrosion. Jämför ett järnföremål och ett kopparföremål som legat i samma jord, så är ofta järnföremålet omgett med en krusta av t.ex. sand eller jord som fastnat i korrosionen då den expanderat, medan kopparföremålet kan ha en "fin" yta. Den ytan på kopparföremålet är då ofta originalytan, även om den består av korrosion, medan den ytan du har på järnkrustan kan behöva rensas bort för att komma ner till originalytan, just p.g.a. att järnkorrosionen expanderat. Originalytan ligger dock fortfarande i korrosionen, bara en bit in.
Nu börjar dimman lätta, tror jag gjorde rätt att bli medlem här, vilke jäkla koll ni har!  :) Men om vi tar detta ex, jag hittade ett järnmynt som hade relativt kraftig korrosion, oftast ojämn yta,  även om den är ojämn så om jag skulle lyckas få bort det så kommer man se allt? Även om den förblir ojämn.

Utloggad Att finna är att leva

  • Novis
  • Antal inlägg: 12
SV: Ny här
« Svar #18 skrivet: november 02, 2011, 19:47 »
Ja, jag är arkeolog. Dock relativt nybakad sådan.
Då far jag grattulera!  8)
Nej, E18 är ingen gammal väg utan fick det mesta av sin sträckning när den byggdes. Dagens vägnät är en salig blandning av gamla och nya vägdragningar, och även moderna vägar som följer gamla vägars dragningar gör ofta avstickare från den ursprungliga dragningen här och där.
Generellt sett så är i stort sett alla motorvägar och motortrafikleder sentida. Störst chans att hitta gamla vägar har man på landsbyggden. Snirkliga vägar som binder samman byar kan ofta ha hög ålder, liksom byvägar inne i byarna. Även äldre vägar som binder samman större städer kan ha hög ålder, tex gamla vägen mellan Stockholm och Uppsala.
Om man är nyfiken på om en väg är gammal eller inte så finns det en enorm samling gamla kartor över hela Sverige på Lantmäteriets hemsida. Där kan man hitta topografiska och ekonomiska kartor från 1800-talet över i stort sett vilket område man än är intresserad av, och storskaliga kartor av olika slag från 1600-talet och framåt för stora delar av landet. Ju tidigare en väg är belagd i kartmaterialet desto äldre är den troligtvis.

http://www.lantmateriet.se/templates/LMV_Entrance.aspx?id=66
Jag kännner till det arkivet, dock har jag inte tänkt i det banorna angående just vägar.  :-[ Men Just de storskaliga kartorna tar det tid att lösa, om man skall hitta den vägen idag för en som mig. 1800-tals kartorna är okej för mig, än så länge  ;) Men något jag lärt mig, äldre stigar kan ha varit en väg en gång, och dom leder alltid någon stans. Jag Beroende på vad lagändringen blir, så har jag spanat lite på Karolinernas march till Norge. Dom måste ha slagit läger någon stanns, dom var ju en ganska stor styrka, så dom bör ju ha stannat längs med vägen, på en större yta. När man väl hittar rastplatserna bör ju flaskor m.m dyka upp.  ??? Det finns mycket man kan hitta, mer än vad folk tror. Här så har några ur sambons familj frågasatt och anser att, det finns inget att hitta, nu hittar man ju inte en guldring i en skog varje dag, men då den är från 1955, så lär ju stenen på den vara av synntet, då synntet inte kom försän 60-tal?
Det vackraste? Hm... svårt att säga. Jag har hittat guld, men det var bara en fragmentarisk ten i en plundrad folkvandringstida grav, så inte så vackert. Jag har hittat några riktigt fina glaspärlor från vendeltid och vikingatid, och de har ju fördelen att de inte påverkas av att ligga i jorden så man ser på en gång hur fina de är. Men vinner gör nog huvudet av en marmorstaty i naturlig storlek av en grekisk gud som jag var med och grävde fram i Rom för några år sedan.   
Fan, det e ju sorgligt att den var plundrar, det hade gäckat sönder mig att inte få veta vad som låg där en gång.. Ofan, det händer ju inte varje dag den heller!  ;) Kunde det vara Bacchus?

Utloggad raxvald

  • Novis
  • Antal inlägg: 15
SV: Ny här
« Svar #19 skrivet: november 02, 2011, 21:13 »
Nu var det ett tag sedan frågan ställdes, men ja, jag är utbildad arkeolog. Nu jobbar jag dock med annat, men jag har sett några stolphål i mina dar :)